1989 beslutade riksdagen att det importstopp på äpple och päron, som varit i kraft under den svenska säsongen, skulle avvecklas.
I regel varade importstoppet från 1 augusti till början av februari. Tidpunkten fastställdes efter förhandlingar mellan odlingen och handeln. Genom frisläppandet av importen ökade importen kraftigt, med resultatet kraftigt sänkta priser.
Noterbart är att prissänkningarna till stor del varit och är betingade av det exportstöd (dumping) som till exempel EU-länderna tillämpar. Konkurrensförhållandena kan betecknas som osunda och närmast omöjliga för svenska producenter att hantera.
Stark rationalisering av svensk fruktodling
Samtidigt med att importstoppet avvecklades, gjordes kraftfulla rationaliseringar och investeringar inom svensk fruktodling för att klara den ökande konkurrensen.
Staten medverkade med stöd till rationaliseringen genom det så kallade röjningsstödet som utgick per hektar till de odlare som röjde undan gamla odlingar. Många satsade då i nyplanteringar med nya träd och system för näringstillförsel. Cirka 1 000 har röjdes och ersattes med nyodlingar. Stora satsningar har genomförts på ny teknik. Målet från såväl odlarhåll som stat är att på detta sätt söka öka kvalitetsproduktion av svensk frukt och därmed stärka konkurrenskraften.
Från statens sida har utfästelsen gjorts att följa utvecklingen inom näringen efter de betydande förändringar som genomförts.
Efter de motigheter som förevarit dels genom något år med låg skörd, annat år med stor skörd ute i Europa och med prisdumpingen genom exportsubventioner som följd, så har de svenska odlarna drabbats hårt.
Våren 1993 beslutade riksdagen att en utredning skulle klarlägga näringens problem och föreslå lämpliga åtgärder.
Denna utredning är nu klar och den visar att den yrkesmässiga fruktodlingen befinner sig i ett utomordentligt besvärligt läge sedan importstoppet avskaffades för äpple och päron, år 1989.
Den arbetsgrupp, som på regeringens uppdrag gjort utredningen konstaterar bland annat:
En stor del av odlarkåren med ungefär halva odlingsarealen riskerar, enligt arbetsgruppens bedömning, att komma på obestånd under det närmaste året. En sådan utslagning drabbar i stor utsträckning de rationella företagen som har satsat på att förnya odlingarna genom bland annat investeringar för att producera kvalitetsfrukt. Många odlare skulle redan ha avvecklat odlingen, om det hade funnits alternativ sysselsättning och försörjning, och om tillgångarna i odlingen hade kunnat realiseras till acceptabla priser. Fruktodlingen är till stor del belägen i sysselsättningssvaga områden. I Österlenområdet är denna näring viktig för sysselsättningen. Dessutom är fruktodlingen i detta område en viktig faktor för turismen, som i sin tur betyder mycket för Österlen.
Av utredningen framgår vidare att:
Arbetsgruppen har övervägt att föreslå ett tillfälligt statligt inkomststöd för fruktodlare. Ett sådant stöd kan i princip relateras till arealen fruktodling. Fruktodlingen kan dock vara av mycket varierande beskaffenhet och ha mycket olika avkastningsförmåga. Enligt arbetsgruppens uppfattning bör ett stöd differentieras med hänsyn till avkastningsförmågan.
Utredningen framhåller vidare:
Ett inkomststöd kan bidra till att förhindra en omfattande utslagning av fruktodlingsföretag under tiden fram till EU-inträdet. Om åtgärder också vidtas för att förbättra marknadsförhållandena kan en större del av fruktodlingen bibehållas och anpassas till de nya konkurrensförhållandena. Samhällets kostnader för arbetsmarknadspolitiska och sociala åtgärder kan därmed minskas och en eventuell omstrukturering kan ske i ett gynnsammare läge när det gäller alternativa sysselsättningsmöjligheter.
Svensk fruktodling kan klart bedömas som konkurrenskraftig i ett kommande EU-perspektiv. Därför måste en omfattande utslagning av denna näring -- på tröskeln till EU-anslutning -- vara samhällsekonomiskt oförsvarbar.
Sättet på vilket problemen skall lösas måste präglas av ambitionen att harmonisera så mycket som möjligt till rådande förutsättningar som gäller för motsvarande näring inom EU.
Man måste också uppmärksamma att de stora ekonomiska satsningar, som såväl staten som odlarna genomfört i nyodlingar och rationaliseringar, inte ger full effekt förrän 1995--1996.
Svensk fruktodling måste ges en rättvis chans att överleva inför en lovande framtid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska yrkesfruktodlingen.
Stockholm den 24 januari 1994 Ingvar Eriksson (m) Bo Arvidson (m)