För Jämtlands län har jordbruket oerhört stor betydelse:
för produktion av livsmedel för att bevara en varierad
och levande landsbygd för att upprätta sysselsättning och
samhällsstruktur i länets alla delar för att bibehålla en
god livsmedelsberedskap.
Jordbruksproduktionen i Jämtlands län har sjunkit
kraftigt från 1989/90 trots att målsättningen att bibehålla
oförändrad lönsamhet och att stödet till jordbruket varit
föremål för viss uppräkning. Det är inte förrän 1992 som en
uppbromsning av nedgången med i stort sett oförändrad
mjölkinvägning kunnat märkas. En viss ökning av
mjölktillförseln har skett under 1993, men för Jämtlands län
uppgår den endast till 1 %. Detta är betydligt mindre än i
övriga delar av stödområdet och framförallt mindre än
andra delar av landet.
Investeringar i nya byggnader har mycket ringa
omfattning och motsvarar inte alls den nivå som krävs för
att bibehålla jordbrukets långsiktiga produktionsförmåga.
De investeringar som sker är ofta av arbetsmiljökaraktär
och man kan märka en oroande ökning av
förslitningsskador bland jordbrukarna. Dessa drabbar
dessutom allt yngre lantbrukare.
Trots att 1990 års livsmedelspolitiska beslut syftade till
att Norrland i princip skulle undantas från att delta i
genomförandet av produktionsanpassningen, kan man
konstatera att utvecklingen följer riket i stort. Att
åkerarealen minskat mindre i Jämtlands län har sin
förklaring i att andelen spannmålsareal och därmed
omställningsareal i länet är mycket liten.
Inkomstnivå och inkomstutveckling från
jordbruksfastigheter ligger på i stort sett samma nivå i hela
landet. Detta tyder på att konstruktionen och omfattningen
på stödet till jordbruket i norra Sverige är relevant hittills.
Det är tveksamt om det är meningsfullt att beräkna vilka
effekter avregleringen haft på lönsamhetsnivån i
jordbruket. Att enbart ta hänsyn till prisförändringar på
mjölk och foderspannmål och ändå räkna med
volymförändringar ger en felaktig bild. Man kan t.ex. inte
hävda arbetsvolymförändringar med --2 % utan att räkna
med någon kostnad för investeringar. Det måste anses
oerhört svårt att isolera avregleringens effekter, såsom
ändring av optimal gödslingsnivå vid prissänkning,
påverkan på maskininvesteringar, förändring av
markpriser, prisändringar på andra fodermedel vid
justering av gränsskydd etc. Den införda EU-anpassningen
har dessutom oerhört stor betydelse för
lönsamhetsutvecklingen för jordbruksföretagen i norra
Sverige.
Därför bör man använda sig av grundkalkylen --
oförändrad lönsamhet för justering av mjölk- och
köttstödet. Detta bör ges regeringen till känna.
Stödet till getnäringen beräknas inte på ett relevant sätt.
Getskötsel är en liten näringsgren men där den förekommer
kan man konstatera att den är av stort intresse genom:
att den är arbetsintensiv att den kan lokaliseras till
platser där man har svårt att upprätthålla vanliga
mjölktransportlinjer och därmed är av stort värde i länets
ytterområden att man tillverkar färdiga produkter på
gården och många även har hemförsäljning.
Detta gör att getföretagen ger bygden en speciell
attraktionskraft särskilt ur turistisk synpunkt. I Jämtlands
län finns getostproducenterna till största delen i område 1.
Ur sysselsättningssynpunkt kan man jämföra en 20-kors
mjölkgård med en getostproducent med 40 getter. Stödet
bör i större utsträckning ta hänsyn till sysselsättningen på
företagen och inte enbart basera sig på i stort sett lika
ersättning per producerad mjölkmängd. Det vore rimligt
med en större ersättning till getostproducenterna med
hänsyn till den betydelse de har för den regionala
utvecklingen. Flera getföretag balanserar på gränsen för
ekonomisk överlevnad. Man kan inte hävda -- som
Jordbruksverket gör -- att behovet av stöd helt upphör om
man endast tar hänsyn till reformens effekter. Det framstår
som helt orimligt. En beräkningsmodell som bättre
anpassas efter getostproducenternas situation måste
utarbetas. Detta bör ges regeringen till känna.
De anpassningsåtgärder som införts inför en eventuell
EU-anslutning slår hårt mot de viktigaste
jordbruksproduktionerna (mjölk och kött) i norra Sverige
till förmån för spannmålsproduktion söderut. Det måste
regleras via Norrlandsstödet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användandet av grundkalkylen
för justering av mjölk- och köttstödet till Norrlands
jordbruk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bättre beräkningsmodell
anpassad efter getostproducenternas situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norrlandsstödet som regulator
med anledning av anpassningsåtgärder som införts inför en
eventuell EU-anslutning.