Den nuvarande stödområdesindelningen i jordbruket
omfattar stödområdena 1, 2, 3 och 4. Stödområde 4
omfattar sydligaste delarna av Gävleborgs, Kopparbergs
och Värmlands län. Dessutom ingår norra delarna av
Örebro län och Älvsborgs län.
Västmanland har lagts helt utanför stödområdet. Den
nuvarande stödområdesgränsen följer nämligen
länsgränsen mot Kopparbergs och Örebro län. De naturliga
förutsättningarna för jordbruk följer däremot ej
länsgränserna. En fast länsindelning infördes redan 1634
och fick i huvudsak sitt nuvarande utseende 1718.
Sverige har en omfattande lantbruksstatistik. Vid
arealinventeringen 1919 genomfördes för första gången i
den officiella statistiken en uppdelning av länen i enhetliga
områden med avseende på de naturliga förutsättningarna.
Det permanenta skördeskadeskyddet infördes 1961.
Som mest har Sverige varit indelat i 429 skördeområden.
Församlingen har varit grundstenen i indelningen. Ofta har
emellertid församlingarna varit så heterogena att en
ytterligare delning ansetts nödvändig.
I andra sammanhang anses norra Västmanland tillhöra
Bergslagsregionen. Även i lantbruksstatistiken tillhör
Bergslagsdelen i Värmlands, Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län samma produktionsområde. Det är därför
synnerligen anmärkningsvärt att Västmanlands
Bergslagsdel ej ingår i stödområde 4.
Var och en som har de mest elementära kunskaper om
jordbruk inser lätt vid en resa i dessa Bergslagsområden, att
de naturliga förutsättningarna för jordbruk är klart sämre
än i mellanbygderna i Västmanland, men också sämre än i
mycket stora områden i södra Dalarna. Vill man väl vårda
det öppna landskapet är djurhållning med inriktning på
mjölk- och köttproduktion ett bra och billigt alternativ.
Enligt vår bestämda uppfattning är det en regerings
skyldighet att rätta till uppenbara orättvisor, även om den
här frågan i ett internationellt eller nationellt perspektiv kan
tyckas vara liten. Men för de inblandade företagarna och
även för berörda kommuner är frågan desto viktigare.
Sett över en tioårsperiod, åren 1981--1991, minskade
antalet mjölkkor i Fagersta kommun med 52 %, i Norbergs
kommun med 49 % och i Skinnskattebergs kommun med 34
%. Under motsvarande period minskade antalet mjölkkor
med 12 % i hela landet och i norra Sverige med 18 %.
Det är en mycket kraftig minskning av antalet mjölkkor
i dessa tre Bergslagskommuner, som är gränskommuner till
stödområde 4. Denna dramatiska nedgång understryker
ytterligare nödvändigheten av att snarast genomföra en
gränsjustering. Denna gränsjustering kommer att innebära
att något mer än en promille av det sammanlagda
''Norrlandsstödet'' kommer att tillfalla lantbrukarna i norra
Västmanland (Bergslagsdelen).
Den tidigare socialdemokratiska regeringen förhalade
frågan och lyckades inte komma med något förslag som
rättade till denna uppenbara orättvisa. Hittills har ej heller
nuvarande regering kommit med något förslag, i enlighet
med vad som framförs i denna motion och vid upprepade
tillfällen i motioner under senare år, nämligen att
Västmanlands Bergslagsdel (skördeområde 1912) skall
föras till stödområde 4. Till skördeområde 1912 hör utöver
Fagersta, Norbergs och Skinnskattebergs kommuner delar
av angränsande kommuner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen
söderöver så att norra Västmanlands Bergslagsdel
(skördeområde 1912) hänförs till stödområde 4.
Stockholm den 11 januari 1994
Birger Andersson (c)
Birgit Henriksson (m)
Carl Olov Persson (kds)
Hugo Bergdahl (fp)