med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald
Inledning
Den biologiska mångfalden, den totala variationen av liv
på jorden, är ofattbart komplex och ovärderlig. Antalet
kända arter utgör troligtvis endast en bråkdel av det
verkliga antalet. Utöver artantal, definieras biologisk
mångfald utifrån variation och mängd av ekosystem, samt
genetisk variation inom arter.
Såväl internationellt som i svenskt perspektiv går
utarmningen av biologisk mångfald väldigt snabbt.
Beräkningar visar att utarmningsprocessen går flera tusen
gånger snabbare än vad som vore naturligt, om naturen fick
sköta sig själv utan mänsklig påverkan. Visserligen är
ungefär 4,5 % av jordens territoriella områden avsatta som
naturreservat, men ett gemensamt drag för de områden som
avsätts som reservat i världen är att de i stor utsträckning
utgörs av lågproduktiva områden (tundra, öken,
höjdområden etc.). Samma sak gäller också för Sverige.
Utarmningen av biologisk mångfald är riskfylld, eller för
att uttrycka det som den amerikanske vildmarksbiologen
Aldo Leopold gjorde redan för femtio år sedan: ''Om
livsmiljöerna, under årmiljonernas lopp, har skapat något
som vi tycker om men inte förstår, då kan bara en idiot kasta
bort delar som tycks meningslösa. Att spara kuggar och hjul
är ett självklart försiktighetsmått i allt intelligent mekande.''
Detta konstaterande slår an den självklara ödmjukhet som
borde prägla vårt förvaltande/nyttjande av naturtillgångar i
form av ekosystem, arter etc.
Målsättningen att bevara den biologiska mångfalden
utgör, förutom att det är en ekologisk nödvändighet, en
gräns för produktionsmålen inom de areella näringarna,
t.ex. jordbruk, skogsbruk och fiske. Men bevarad biologisk
mångfald är mycket viktig också därför att den utgör bas för
industriella produkter och mediciner samt är en källa till
kreativitet och inspiration och kunskap. Den biologiska
mångfalden utgör den långsiktiga förutsättningen för alla
nuvarande och kommande produktionsmål, och bevarandet
av denna utgör en försäkring för att trygga ekosystemens
långsiktiga produktionsförmåga.
Helhetsgrepp
Propositionen tar ett relativt bra helhetsgrepp på de
sektorer som idag genom sitt nyttjande av naturen bidrar till
hot mot den mångfald de själva på sikt är beroende av, och
föreslår en del mycket bra saker för att vända en negativ
trend. Exempel på detta är inventering och skötsel av
vägrenar, inrättande av centrum för biologisk mångfald,
genomförande av våtmarksinventeringen av Norrbottens
våtmarker, nödvändig förändring vad gäller tillståndsbeslut
enligt äldre vattenlagstiftning, i syfte att kunna kräva
åtgärder för att möjliggöra fiskens vandring i vattendrag.
Men flera problemställningar lämnas helt olösta.
Naturreservatsavsättningar
En hög ambitionsnivå föreslås ska gälla vad gäller
avsättningar av naturreservat. Detta menar också jag är
nödvändigt. Biotopskyddet och det ökade
naturvårdsansvaret inom skogs- eller jordbruket kommer
troligtvis inte att räcka för att hejda den artutarmning som
pågår i dessa landskap. Särskilt stort är behovet av att
avsätta naturreservat av produktiv skogsmark -- både barr-
och lövskogar -- i södra Sverige och längs kusterna. Olika
idéer till finansiering diskuteras såsom länsvisa fonder,
utökade medel till naturvårdsfonden för inköp av mark,
utnyttjande av arbetslivsutvecklingsresurser osv. Men
konkreta förslag i denna proposition anges inte. Hur stort
behovet av reservatsavsättning är, är under diskussion.
Troligen behöver mer än 5 % avsättas som reservat. Om
man utgår från en sådan ambitionsnivå är det lätt att
konstatera att det kommer att ta mycket lång tid att nå
målet med dagens resurstilldelning till naturvårdsfonden.
Andra vägar till finansieringar för att långsiktigt klara de
mål som riksdagen redan genom antagandet av en ny
skogspolitik slog fast, är nödvändiga.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna behovet av att undersöka hur avsättandet av
naturreservat kan finansieras.
Riksdagen bör också ge regeringen till känna behovet av
att utreda hur naturreservatsinstitutet kan förenklas och
effektiviseras.
Biotopskyddet
Det är mycket bra att propositionen redan från början
slår fast att liggande förslag till biotopskydd kan skärpas
allteftersom kunskaperna om vilka småbiotoper som är
viktiga för mångfaldens bevarande i skogs- och
jordbrukslandskapet, ökar hos brukarna. Här spelar inte
minst den föreslagna informationskampanjen för
jordbrukssektorn en viktig roll. Skogsstyrelsen fick i
propositionen om en ny skogspolitik ansvaret för inrättande
av de s.k. B-biotoperna i skogslandskapet.
Skogsvårdsstyrelserna bör förutom ett bra samarbete med
markägarna samarbeta med länsstyrelserna, men också
med naturvårdsorganisationer, för att lyckas så väl som
möjligt i arbetet med biotopskyddet. Det är mycket viktigt
att samarbetet mellan myndigheterna fungerar, inte minst
vad gäller biotoper som är gränsfall mellan myndigheternas
ansvarsområden. Det står klart att det i vissa fall kan uppstå
osäkerhet eller rentav konflikt om när biotopskydd eller
avsättande av reservat är det bästa i det enskilda fallet. Då
naturreservatsinstrumentet även fortsättningsvis kommer
att åvila länsstyrelserna är det de facto så att behov av en
ständig avrapportering till länsstyrelserna från
skogsvårdsstyrelsernas sida blir nödvändig.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
behovet av uppföljning på detta område, i händelse av att
problem uppstår på grund av den osäkerhet som nu råder
kring de olika skyddsinstrumenten naturreservat och
biotopskydd.
Ytterligare osäkerhetsfaktorer råder vad gäller
kostnader för landskapsvård. Också på detta område är det
viktigt att följa utvecklingen.
Ekologisk odling och arealersättning till vall
I förslaget på jordbrukets område föreslås att ett svenskt
miljöstödssystem anpassat till EG:s regelverk, med bl.a.
stöd till ekologisk odling, ska utarbetas. Jag menar att ett
stöd till ekologisk odling självklart ska ingå i ett sådant
program, men att det inte finns någon anledning att vänta
med stöd till ekologisk odling. Ett stöd till denna odling kan
införas snarast. Inte minst mot bakgrund av det ekologiska
jordbrukets målsättning att skapa ett kulturlandskap med
artrikedom och genetisk mångfald inom arterna, där de
levande organismernas utvecklingsmöjligheter säkras.
Ett stöd i form av arealersättning till vallen är en viktig
åtgärd för att stödja jordbruket i Norrland, skogs- och
mellanbygder -- dvs. de jordbrukslandskap som har de
största natur- och kulturvärdena. I en strategi för bevarande
av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet är
dessa båda förslag mycket viktiga.
Främmande provenienser och trädslag
I den skogspolitiska propositionen lovade
jordbruksministern att återkomma med förslag om
begränsningar i planteringen av contortatall. Denna
proposition om strategi för bevarande av biologisk
mångfald borde varit ett bra tillfälle att komma med sådana
förslag, men konkreta förslag lämnas tyvärr inte. För
ekosystemen är införandet av främmande organismer alltid
förenat med risker. De arter som naturligt ingår i ekosystem
har utvecklats i samspel under lång tid och är ömsesidigt
komplext beroende av varandra samt faktorer som klimat
och geologi. Införande av artfrämmande organismer, som i
detta fall contortatall, kan därför betraktas som storskaliga
experiment med naturen.
Införande av främmande arter behöver inte alltid vara
negativt. Men det är viktigt att visa stor ödmjukhet. Innan
klarsignal till införande av främmande arter i större skala
kan ges, måste en grundlig kunskap inhämtas om dessas
påverkan på naturen, och deras egen överlevnadsförmåga
måste prövas i mindre skala under hela omloppstider. Så har
inte fallet varit med contortatallen.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
behovet av att förslag till begränsningar i planteringen av
contartatall införs, samt att generellt utarbeta riktlinjer vad
gäller införande av främmande organismer, på samma sätt
som görs vad gäller genetiskt modifierade organismer.
Mycket viktigt är också att gynna produktion av
regionalt anpassade provenienser av tall och gran.
Strategi för bevarande av hotade sötvatten
Föroreningar av vattenmiljöer utgör det allvarligaste
hotet mot vattenekosystemens biologiska mångfald. En
fjärdedel av alla vattendrag och 14.000 sjöar är allvarligt
försurade. Utan kalkningsinsatser hade den siffran varit
18.000.
Typiskt för försurade vatten är att den biologiska
mångfalden minskar. Om pH sänks en enhet kan hälften av
alla arter försvinna. Kräftdjur, mört, lax, snäckor, musslor,
dagsländor och planktonalger drabbas värst. De första fem
kategorierna har försvunnit från 3--7 % av de svenska
sjöarna och vattendragen.
Viktigt är naturligtvis att Sverige är pådrivande i
internationella fora för att få till stånd kraftfulla insatser för
att minska svavel- och kväveoxidutsläpp. Men glappet
mellan nödvändiga utsläppsminskningar och de avtal som
för närvarande finns (S- och NOx-protokollet i FN:s regi)
är stort och enligt prognoser kommer t.o.m.
försurningssituationen att försämras.
Upphållande försvar i form av kalkningsinsatser
kommer därför att vara av central betydelse för lång tid
framöver, dessutom kommer dessa insatser att behöva öka.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna behovet av att utarbeta en plan för hur insatserna ska
organiseras och finansieras.
Östersjön
Problemen med vårt hårt miljöbelastade innanhav
diskuteras i propositionen. De medel som hittills anvisats
till insatser i miljösatsningar i Östersjöns närområde i t.ex.
Baltikum är dock endast en rännil i jämförelse med de
floder av resurser som kommer att behövas. För att
möjliggöra ett genomförande av det åtgärdsprogram som
skissats gemensamt av Östersjönationerna det gånga året,
bör Sverige verka för att ytterligare möjliga och solidariska
finasieringslösningar inom Helsingforskonventionens ram
utreds.
Turism
Turismens negativa effekter på skyddsvärd natur har
diskuterats åtskilligt i media, inte minst mot bakgrund av
bristande naturhänsyn och, vad gäller utländska turister,
okunnighet om vad allemansrätten innebär i form av
rättigheter och begränsningar. I första hand menar jag att
en positiv syn på turismen är befogad. Att vistas i naturen
handlar för de flesta människor om livskvalité. Främjande
av s.k. naturturism är ett viktigt redskap för att öka
människors kunskap om och engagemang för ekologiska
samband och vikten av att hålla ''väven intakt''. Problem
kan uppstå med högt tryck i mycket känsliga områden.
Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till
känna vikten av kampanjer för att öka kunskapen om
allemansrättens innebörd samt hur naturturism på olika sätt
kan stimuleras.
Öland
Öland är ett av de svenska landskap som har den rikaste
biologiska mångfalden. Ön har kvar mer av naturliga
betesmarker än något annat landskap. Det finns arter som
har hela sin svenska utbredning och till och med
världsutbredning här. Stora Alvaret, som upptar 25 % av
öns yta, saknar över huvud taget motsvarighet som
naturtyp. Emellertid hotas unika naturvärden genom
storskalig omvandling av landskapet.
Viktigt är att jordbruket är lönsamt så att det blir möjligt
för bonden att vårda landskapet som hittills. Dessutom att
behövs resurser för att röjning av Alvaret ska kunna
genomföras. Igenväxning med enbuskar är nu ett stort
problem.
Världsnaturfonden har genomfört en studie över hoten
mot Ölands natur och skissat på ett åtgärdsprogram. I detta
program utgår de från att ett livskraftigt jordbruk kan bestå.
Kostnaderna för åtgärdsprogrammet beräknas då av dem
till 50 miljoner per år. Ett förslag är att en
''övernattningsfemma'' tas ut per natt och turist. Utöver
detta kommer statliga medel att behövas i viss utsträckning.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
behovet av att en utredning över hur Ölands unika
naturvärden ska kunna säkras för framtida generationer
genomförs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att utreda hur avsättandet av naturreservat kan
finansieras, samt utreda huruvida naturreservatsinstitutet
skall kunna effektiviseras och förenklas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att begränsningar vad gäller planteringen av
contortatall genomförs, samt att i övrigt utarbeta riktlinjer
för vad som bör gälla vid införande och nyttjande av
främmande organismer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av en strategi för bevarande av hotade sötvatten, i
synnerhet av en plan för hur kalkningsinsatserna skall
organiseras och finansieras på lång sikt efter de verkliga
kalkningsbehov som finns,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att en kampanj eller liknande informationsinsats
genomförs i syfte att öka människors medvetande om
allemansrättens begränsningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av en utredning om hur Ölands unika natur skall
kunna säkras för framtida generationer.