Landets värnpliktiga utgör en betydande grupp för
upprätthållandet av folkförsvaret. I den s.k.
Totalförsvarsutredningen föreslås att folkförsvaret och
pliktlagarna skall leva kvar. Bland annat föreslås att
civilförsvaret i större utsträckning än i dag skall använda sig
av värnpliktiga, eller totalförsvarspliktiga som kanske blir
den nya titeln.
Kvarstår gör dock faktumet att allt färre unga män blir
och kommer att bli uttagna till tjänst enligt pliktlagar. Det
är inte heller speciellt osannolikt att känslan av att bli
orättvist behandlad ökar när tjänstgöringen innebär stora
sociala och ekonomiska uppoffringar när en stor grupp helt
slipper.
För medborgare som tvångsmässigt spenderar ett år av
sitt liv i utbildning för att kunna försvara sitt land bör en
rimlig förutsättning vara att inte drabbas av raserad
hushållsekonomi och sociala umbäranden i form av
förlorade sociala nätverk.
Många av de förmåner som i dag gäller för värnpliktiga
uppfyller tyvärr inte dessa förutsättningar.
Den senaste undersökningen som gjordes av
värnpliktigas ekonomiska situation visade att man under sin
tjänstgöring i genomsnitt förlorade mer än 5 000
kronor. Denna undersökning är dock 5 år gammal
och mycket tyder tyvärr på att utvecklingen förändrat
verkligheten till det sämre.
Därför bör regeringen besluta tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppgift att göra en översyn av de
värnpliktigas ekonomiska och sociala situation.
Klart är dock att på vissa punkter har de värnpliktigas
standard kraftigt försämrats och där bör inte utredningens
resultat avvaktas.
Värnpliktigas rättigheter till hemresor
I samband med krisuppgörelsen mellan
regeringspartierna och socialdemokraterna beslutades att
fria resor till och från hemorten endast skall beviljas
varannan tjänstefri helg. De helger då fria hemresor inte ges
anordnas i regel ingen utbildning. Därmed blir värnpliktiga
med långa avstånd till hemmet i praktiken isolerade på
regementet och utan sysselsättning. Detta får naturligtvis
avsevärda sociala konsekvenser, men även de ekonomiska
vinsterna som det kalkylerades med i krisuppgörelsen är
högst osäkra då förbanden är skyldiga att erbjuda såväl
mathållning som fritidssysselsättning. Den bästa lösningen
vore att konsekvent och på bred front arbeta med ett s.k.
10--4-system för tjänstgöringen. Detta innebär att man
tjänstgör och därmed också får utbildning 10 dagar för att
sedan vara ledig i fyra dagar. Detta sparar betydligt mer
pengar då varken rese-, mat- eller
fritidsverksamhetskostnaderna behöver öka. Därutöver
kan de värnpliktiga ges möjlighet att upprätthålla sina
sociala kontakter under en mer sammanhållen tid.
Riksdagen har tidigare uttalat sig positivt för ett 10--4-
system men påfallande lite har hänt. Riksdagen bör därför
kraftfullt ge regeringen sin mening till känna till förmån för
ett s.k. 10--4-system.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)
I dag går många värnpliktiga direkt ut i arbetslöshet.
Genom att man ofta inte innan värnplikten har hunnit eller
kunnat få ett jobb står man då utan ekonomiskt skydd.
Värnplikten är i och för sig grundande för kontant
arbetsmarknadsstöd, dock endast upp till två månaders tid
oavsett hur länge värnpliktstjänstgöringen varat. Detta är
en uppenbar orättvisa mot dem som får genomgå utbildning
enligt pliktlagar och därmed inte har möjlighet att i stället
jobba ihop den tid som behövs för ett gott skydd mot
ekonomisk förlust vid arbetslöshet. Det är inte heller någon
direkt besparing för samhället i stort utan bara en stor
rundgång med offentliga resurser. De som inte erhåller
KAS får i stället söka sin trygghet genom socialtjänstlagen
och socialbidrag och en därigenom onödig och förnedrande
behovsprövning av den privata ekonomin.
Självständigheten och friheten kan knappast sägas öka.
Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd borde ändras så att
hela tjänstgöringstiden jämställs med förvärvsarbete.
Därför bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att värnpliktstiden skall
kunna tillgodoräknas för KAS.
Uppräkning av studielån under värnpliktstjänstgöring
Under värnplikten räknas tidigare tagna studielån upp
med den ordinarie ränta som debiteras studieskuldskonton.
Detta trots att statsmakterna kraftigt reducerat den
värnpliktiges möjligheter att förvärvsarbeta ihop räntan
genom plikttjänstgöringen. Det innebär en avsevärd
skuldökning för den enskilde som han knappast själv kan
påverka. En rimlig åtgärd vore att ränta inte skall debiteras
på studielån under värnpliktstjänstgöring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning för att
granska de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation,
2.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa s.k. 10--4-tjänstgöring
för värnpliktiga,
3.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värnpliktigas rätt att tillgodogöra
sin tjänstgöring i systemet för kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS),
4.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stopp för skulduppräkning i
studiemedelssystemet under värnpliktstjänstgöring.