Resurserna som är till för försvaret är begränsade. De
medel som satsas måste användas så, att man får bästa nytta
av pengarna för ett gott försvar av hela vårt land.
Den allmänna värnplikten berörs av besparingarna. I
och med att den s k utbildningsreserven infördes i slutet av
80-talet undantas varje år tusentals värnpliktiga från
tjänstgöring. Bara hälften av de som mönstrar fullgör
numera militär grundutbildning. Bland de som placeras i
utbildningsreserven finns många som gärna skulle vilja göra
sin värnplikt. Samtidigt bestraffas de som av olika skäl, bl a
pacifistiska, inte vill fullgöra sin värnplikt och/eller vapenfri
tjänst. Totalvägrare döms först till villkorlig dom och ca 60
dagsböter. Om de vägrar ännu en gång döms de till fyra
månaders fängelse.
Det är viktigt att lagen underlättar för försvaret att
frikalla eller ge möjlighet till civilplikt för dem som av olika
anledningar inte önskar göra militär värnplikt, såväl
grundutbildning som repövningar.
Lagen måste även ta hänsyn till dem, som efter påbörjad
eller fullgjord värnpliktsutbildning ansöker om att övergå
till vapenfri tjänst. Det är inte rimligt, att någon som
genomgått grundutbildning och därefter ansöker om
vapenfri tjänst åter ska kallas in. Än mer orimligt är det, när
en sådan person i den aktuella situationen döms till
fängelse.
Det är olyckligt om lagen tvingar försvaret att fängsla
fredliga totalvägrare till stora kostnader och samtidigt av
besparingsskäl förvägrar andra ungdomar att göra önskad
värnplikt.
Den genomförda Pliktutredningen, som såg över
värnplikten, berörde vid olika tillfällen i utredningens
arbete de rättsliga påföljderna för totalvägrare. Frågan om
vilka rättsliga påföljder, som totalvägran bör leda till, låg
emellertid inte inom utredningens uppdrag. Dock ansåg
utredningen att frågan om ett nytt påföljdssystem borde
prövas inom Straffsystemkommittén. Denna utredning
beräknas ej vara klar med sitt ställningstagande förrän
tidigast år 1995. Vi anser därför, att i avvaktan på att frågan
utreds och utredningen slutförs, så ska ingen behöva dömas
till fängelse på grund av totalvägran.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fängelse inte skall utdömas
för totalvägran i avvaktan på att frågan utreds och till dess
att utredningens arbete slutförts.
Stockholm den 21 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)
Birgitta Hambraeus (c)