Regeringen ger i budgetpropositionen en redovisning av
det säkerhetspolitiska läget som i sak riktigt beskriver den
historiska utvecklingen och de faktiska förhållandena.
Enligt vår mening gäller det däremot inte för analysen och
slutsatserna. Säkerhetspolitiska bedömningar ska i teorin ge
grunden för utformningen av bl.a. det militära försvaret. I
praktiken har detta sällan skett tidigare i svensk politik och
gör inte så i dag heller. Slutsatserna tjänar i stället syftet att
motivera tidigare beslut, och den vid varje tidpunkt
gällande organisationen. Det framtida totalförsvarets
utformning bestäms i stället av bedömningar av vad som är
inrikespolitiskt och ekonomiskt lämpligt att genomföra,
inte utifrån den faktiska hotbilden. För att uttrycka det
enkelt: vi bestämmer hur mycket vi har råd med, sedan får
vi se vad det blir.
Politiska och materiella förutsättningar för ett stort
angrepp riktat mot Sverige finns inte för närvarande.
Föreställningen om en möjlig invasion över kust- eller
landgräns skjuts några år framåt i tiden. Det är i stället det
strategiska överfallet som det militära försvaret ska kunna
skydda oss emot. Det strategiska överfallet som begrepp är
till sin karaktär oåtkomligt för ifrågasättande. Den politiska
förvarningen finns defintionsmässigt inte, och överfallet
kan genomföras, likaledes definitionsmässigt, med
begränsade styrkor. På detta sätt medger den
säkerhetspolitiska analysen en samhällsekonomiskt
acceptabel utformning av den militära organisationen.
Föreställningen om en nödvändig framtida utbyggnad kan
samtidigt hållas levande.
Vänsterpartiet hävdar att nuvarande, och möjligen
tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss,
men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation.
Någon planering för att åter bygga upp ett försvar som kan
möta en invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och
bör bantas.
Huvudlinjen i svensk säkerhetspolitik skall vara
alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Fram till
1992 års försvarsbeslut var det också svenska regeringars
uppfattning. Därefter gjordes principen snabbt diffus.
Denna medvetna utslätning från regeringens sida var
anpassad till Europeiska unionens förutsättningar.
Regeringen planerar inte för ett troligt nej i
folkomröstningen. Detta har Vänsterpartiet utvecklat i en
annan motion om alternativ i Europasamarbetet. Efter ett
nej i folkomröstningen så kommer en självständig
säkerhetspolitisk linje att behöva formuleras. Vi anser att
detta måste innebära en återgång till den tidigare lydelsen.
Möjligheterna för Sverige att vara ett föregångsland i
nedrustningsarbetet har inte på lång tid varit så goda som
nu. Utifrån en alliansfri position skulle Sverige kunna
utveckla en pådrivande roll för fredliga lösningar av
konflikter. Ett sådant arbete bygger på samarbete med
andra, främst de nordiska länderna, FN och ESK.
Organisationsfrågor
Regeringen föreslår en ombildning av Försvarets
personalvårdsnämnd, så att den i framtiden skall behandla
frågor enbart rörande värnpliktiga. I propositionen anges
att nämndens uppgifter beträffande personalvården för
anställda har minskat på grund av att myndigheterna har
tagit ett ökat ansvar inom dessa frågor. Vidare hävdas att
personalpolitiken fortlöpande bör anpassas efter
myndigheternas skilda verksamheter och behov, vilket
underförstått minskar behovet av centrala riktlinjer.
Vi anser däremot att staten har ett övergripande ansvar
för att standarden upprätthålls på en någorlunda likartad
nivå, speciellt där verksamheten inte alls skiljer sig åt
mellan olika arbetsplatser. De förändringar som skett
genom nedläggningar av förband, och som kommer att ske
även i framtiden, ställer ökade krav på en väl fungerande
och samordnad personalvård. Urholkningen av
arbetsrätten är ytterligare en faktor som verkar i den
riktningen. Detta talar för att nämnden skall fortsätta enligt
nuvarande praxis. Någon ombildning bör inte ske.
Stödet till frivilligverksamheten måste ha ett klart
samband med krigsorganisationens behov av utbildad
personal och med totalförsvarets behov i övrigt. Enligt vår
uppfattning skall det militära försvarets uppgifter minska.
Frivilligorganisationerna utför ett värdefullt arbete inom
totalförsvaret, men behovet av deras tjänster inom den
militära delen kommer rimligen att bli mindre. Den av
regeringen föreslagna finansieringsstrukturen är riktig och
kommer att underlätta nödvändiga förändringar.
Regeringen föreslår att Delegationen för icke militärt
motstånd läggs ner. I förra årets riksdagsbeslut var
Vänsterpartiet motståndare till att ett sådant beslut
förbereddes. Delegationen inrättades 1987. Vi anser att de
motiv som anfördes då fortfarande gäller. Delegationen bör
finnas kvar.
Kommunerna skall enligt propositionen få full
kostnadstäckning för ökade uppgifter inom det civila
försvaret. Det är bra att det sägs så klart. Kommunernas
erfarenheter av tidigare övertagande av uppgifter gör det nu
nödvändigt med snabb beredning inom regeringskansliet.
Försvarsmakten
Vad gäller arméförband anser vi att en organisation om
tio brigader snarast bör införas. Under budgetåret kan
pansarbrigaderna avvecklas. Därmed bortfaller behovet av
ny stridsvagn. Utveckling av artillerigranaten BONUS
avbryts. Samtliga andra materielprojekt bör enligt vår
uppfattning senareläggas. Kontrakt gällande levereranser
som redan påbörjats bör omförhandlas, om kostnaderna
därmed kan fördelas under längre tid.
Beträffande marina förband menar vi att
livstidförlängningen av sex robotbåtar inte bör fortsätta.
Anskaffningen av tre ubåtar typ Gotland fullföljs inte.
Studier avseende ubåt 2000 avbryts. Modernisering av ubåt
typ Näcken avbryts. De tas i stället ur organisationen.
Kustförsvarsförbandens modernisering av ett 7,5 cm batteri
m/57 genomförs inte.
Flygvapnets förband minskas genom att de två
Drakendivisionerna utgår. Därmed läggs F 10 i Ängelholm
ned. JAS-projektet minimeras. Utveckling och anskaffning
av JAS 39B avbryts. Flygtidsuttaget minskas.
För samtliga förband gäller att krigsförbandsövningar
inte genomförs under budgetåret.
Försvarsmaktens behov av värnpliktiga har minskat.
Trots detta så är det av yttersta vikt att totalförsvarets behov
av personal även i fortsättningen bygger på värnplikt.
Andelen anställda i organisationen bör inte bli särskilt
mycket större än i dag. Arbetet med direktutbildning till
civilförsvaret skall enligt vår mening ägnas större
uppmärksamhet.
Försvarsmaktens utlandsstyrka, som i vår FN-motion
kallas permanent FN-styrka, bör i huvudsak direktutbildas
för sin uppgift för att säkra en god tillgång på lämplig
personal. Värnpliktiga som vid mönstringen bedöms
lämpliga för sådan tjänst rekryteras på frivillig grund och
förbinder sig att under ett antal år stå till utlandsstyrkans
förfogande. Omsättningen av personal i utlandsstyrkan blir
troligen större än t.ex. i arméns brigader, vilket med
säkerhet ökar kostnaderna. Vi anser det är ett pris som är
värt att betala. Regeringen bör snabbt komma med förslag
på frågans lösning.
De värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än i
regeringens förslag. Dagersättningen för värnpliktiga höjs
till 45 kr. Utbildningsbidraget höjs till 5 000 kr. Förmåner
gällande värnpliktigas resor återställs till tidigare nivå, dvs.
en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. Värnpliktiga bör få
en s.k. studieplatsgaranti. Vidare bör studieskuld inte
uppräknas under värnpliktstjänstgöring.
Verksamheten med mobiliserings- och
förrådsvärnpliktiga i armén avbryts. Farhågorna som fanns
när försöksverksamheten började har besannats.
Försvarets civila del
Försvarsmakten och det civila försvaret arbetar nu med
en någorlunda likartad planeringsförutsättning: det korta
kriget. Vår uppfattning är att det säkerhetspolitiska läget
medför liten risk för angrepp mot Sverige. Som framgått av
det tidigare resonemanget räknar vi varken med kort eller
långt krig. Det civila försvaret bör därmed också få ändrad
inriktning. Skyddsrum är inte särskilt väl anpassade för
användning i fred. En minskad sårbarhet vad gäller
livsmedelsförsörjning, energisystem, transporter,
kommunalteknisk försörjning och telekommunikationer är
däremot ändamålsenlig såväl i fred som krig.
Det som har kallats beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling (BIS) är sorgligt försummat. Under
denna vinter har vi kunnat läsa om flera och långa avbrott i
teleoch elförbindelser. Våra system är sålunda inte ens
robusta mot snöfall, och känsligheten för välplanerade
sabotage måste ses som synnerligen hög. Om nu uppgiften
är att möta det strategiska överfallet så måste BIS vara en
långt viktigare uppgift än att bygga skyddsrum i Vimmerby,
Säffle och Sveg. Uppgiften är svår. Ingen enskild myndighet
känner ansvaret, även om alla förutsätts ha det. Kommuner
och landsting drar ner på vård, omsorg och utbildning. Det
är knappast förvånande att de inte satsar på
beredskapshänsyn, när de inte ens får kostnadstäckning av
staten för det de redan gör i dag. Privata företag, vilkas
uppgift är att gå med vinst, har ingen anledning att göra mer
än vad som krävs enligt den företagsekonomiska kalkylen.
Uppgiften är svår men nödvändig. Beredskapshänsynen
i planering och samhällsutveckling måste nu gå från ord till
handling. Ett system med ekonomiska stimulanser bör
utvecklas.
Ekonomiska konsekvenser
De av oss föreslagna förändringarna medger en
nettominskning av kostnaderna under fjärde huvudtiteln
med 3,7 miljarder kr. Besparingarna sker uteslutande inom
försvarsmakten. Totalförsvarets civila del behåller sin
ekonomiska ram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Försvarets personalvårdsnämnd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Delegationen för icke militärt
motstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall
avvecklas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
direktutbildning av värnpliktiga till Försvarsmaktens
utlandsstyrka,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värnpliktigas förmåner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mobiliserings- och
förrådsvärnpliktiga i armén,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering
och samhällsutveckling,
10. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret
1994/95 anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 32 737 839 000 kr.
Stockholm den 25 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)