Det har bl a sin förklaring i skatteomläggningen,
övergången från höginflationsekonomi till
låginflationsekonomi, realränteutvecklingen och en allmän
ekonomisk försiktighet inför den osäkerhet som råder om
den ekonomiska utvecklingen.
Det ökade hushållssparandet är på både ont och gott.
Utifrån ett privatekonomiskt perspektiv är det positivt att
minska sina skulder och om möjligt skaffa sig ett
reservkapital. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är
bilden en annan. Just nu uppfattas det höga
hushållssparandet av många som ett problem som håller
tillbaka den privata konsumtionen och därmed också
tillväxten i ekonomin.
Oavsett hur man på kort sikt uppfattar
hushållssparandets samhällsekonomiska effekter är det på
längre sikt sunt både för samhället och privatekonomin.
Om de långsiktiga målen för ekonomin skall kunna
uppnås måste hushållens sparande ligga på en högre nivå än
tidigare.
Framför allt är det viktigt att den yngre generationen lär
sig förstå att den ''låneekonomi'' vi levt med alltför länge nu
är över och att vi går mot en period då det åter är lönsamt
att spara.
Tyvärr finns fortfarande alltför mycket kvar av det 80-
talstänkande som förde oss in i den nuvarande ekonomiska
krisen. Drömmen om de ''snabba klippen'' lever ännu kvar
hos många och underblåses ständigt genom avslöjanden av
nya s k ''affärer'' där småspararnas pengar rullat ut balvis
genom bankernas bakdörrar.
Förutsättningarna för att hos ungdomen skapa
trovärdighet för det långsiktiga banksparandet är därför
just nu inte särskilt goda. Likväl är detta nödvändigt.
Skatteomläggningen bidrog heller inte till att öka
ungdomens intresse för banksparande. Före
skatteomläggningen redovisades banktillgångar för
ungdomar under 18 år bland föräldrarnas tillgångar. I
praktiken innebar det för det mesta att räntan på
ungdomarnas banktillgångar inte beskattades, i vart fall inte
så att de själva såg det.
När nu bankräntor beskattas med 30 % genom direkt
avdrag på ränteinkomsten uppfattas det av många
ungdomar som mindre lönsamt att bankspara.
Trots att hushållssparandet nu är så stort att det saknas
samhällsekonomiska skäl att stimulera det ytterligare, finns
det välgrundad anledning att som ett led i en långsiktig
ekonomisk strategi stimulera sparandet bland ungdomen.
En sådan stimulans bör ske genom en skatterabatt på
nytillkommet sparande på s k ungdomskonton.
Skatterabatten bör vara begränsad upp till en viss nivå och
redovisas i bankens årsbesked på samma sätt som räntorna
och skatteavdraget.
Regeringen bör pröva förutsättningarna för en sådan
stimulans.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatterabatt som stimulans för
banksparande på ungdomskonton.