Svenska hushåll sparar nu mer än på mycket länge.
Det har bl a sin förklaring i skatteomläggningen, övergången från höginflationsekonomi till låginflationsekonomi, realränteutvecklingen och en allmän ekonomisk försiktighet inför den osäkerhet som råder om den ekonomiska utvecklingen.
Det ökade hushållssparandet är på både ont och gott. Utifrån ett privatekonomiskt perspektiv är det positivt att minska sina skulder och om möjligt skaffa sig ett reservkapital. Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv är bilden en annan. Just nu uppfattas det höga hushållssparandet av många som ett problem som håller tillbaka den privata konsumtionen och därmed också tillväxten i ekonomin.
Oavsett hur man på kort sikt uppfattar hushållssparandets samhällsekonomiska effekter är det på längre sikt sunt både för samhället och privatekonomin.
Om de långsiktiga målen för ekonomin skall kunna uppnås måste hushållens sparande ligga på en högre nivå än tidigare.
Framför allt är det viktigt att den yngre generationen lär sig förstå att den ''låneekonomi'' vi levt med alltför länge nu är över och att vi går mot en period då det åter är lönsamt att spara.
Tyvärr finns fortfarande alltför mycket kvar av det 80- talstänkande som förde oss in i den nuvarande ekonomiska krisen. Drömmen om de ''snabba klippen'' lever ännu kvar hos många och underblåses ständigt genom avslöjanden av nya s k ''affärer'' där småspararnas pengar rullat ut balvis genom bankernas bakdörrar.
Förutsättningarna för att hos ungdomen skapa trovärdighet för det långsiktiga banksparandet är därför just nu inte särskilt goda. Likväl är detta nödvändigt.
Skatteomläggningen bidrog heller inte till att öka ungdomens intresse för banksparande. Före skatteomläggningen redovisades banktillgångar för ungdomar under 18 år bland föräldrarnas tillgångar. I praktiken innebar det för det mesta att räntan på ungdomarnas banktillgångar inte beskattades, i vart fall inte så att de själva såg det.
När nu bankräntor beskattas med 30 % genom direkt avdrag på ränteinkomsten uppfattas det av många ungdomar som mindre lönsamt att bankspara.
Trots att hushållssparandet nu är så stort att det saknas samhällsekonomiska skäl att stimulera det ytterligare, finns det välgrundad anledning att som ett led i en långsiktig ekonomisk strategi stimulera sparandet bland ungdomen.
En sådan stimulans bör ske genom en skatterabatt på nytillkommet sparande på s k ungdomskonton. Skatterabatten bör vara begränsad upp till en viss nivå och redovisas i bankens årsbesked på samma sätt som räntorna och skatteavdraget.
Regeringen bör pröva förutsättningarna för en sådan stimulans.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatterabatt som stimulans för banksparande på ungdomskonton.
Stockholm den 25 januari 1994 Roland Larsson (c)