Regeringen bör närmare utreda förutsättningarna för en uppdelning av statsbudgeten i en kapital- och en driftsbilaga för att utöka det politiska handlingsutrymmet att kunna avreglera och förenkla bl.a. på bostadspolitikens område.
Till skillnad från budgetuppbyggnaden i såväl landsting, kommuner som företag är statsbudgeten inte uppdelad i en kapitalbudget och en driftbudget. Långsiktiga kapitalinvesteringar blandas med direkta driftskostnader. Utöver att det gör budgeten svåröverskådlig innebär det onödiga låsningar i det politiska handlingsutrymmet.
Minskat handlingsutrymme
Den nuvarande budgetuppbyggnaden motverkar möjligheterna att t.ex. lägga bostadssubventionerna i form av räntebidrag utanför statsbudgeten och samtidigt avskaffa fastighetsskatten. I statens transfereringar som bär upp våra välfärdssystem är det ofta en fråga om att omfördela kostnader över tiden. Så är det t.ex. med pensionssystemet, där en inbetalning sker under den förvärvsaktiva tiden och som sedan betalas tillbaka vid pensionsålderns inträde. I detta fall används ett poäng- och fondsystem som hjälp för kostnadsomfördelning över tiden.
I utbildningssystemet kostar samhällets insatser för individens utveckling mycket i ett tidigt skede som sedan betalas tillbaka på skattsedeln under en aktiv löneperiod. I detta exempel regleras den skillnad i kostnad över tiden som varje individ utgör för statskassan direkt över den löpande statsbudgeten.
Självfinansierad bofond
Bostadssektorn är också en del av välfärdssystemet. För att det skall vara möjligt för hushåll med låga inkomster att bo också i dyrare nyproducerade hus sker i dag en omfördelning av kostnader över tiden i varje hus. Nya hus subventioneras med räntebidrag, medan staten tar in en fastighetsskatt när husen blir äldre och kapitalkostnaderna inte längre är så höga. Genom att denna kostnadsfördelning över tiden direkt regleras över statsbudgeten tvingas riksdag och regering ofta till ändringar som innebär problem både för den enskilde boende och för statsfinanserna.
En uppdelning i statsbudgeten i en kapital- och en driftbudget öppnar möjligheten att ''öronmärka'' uttaxerade medel. Därmed skulle ett system med en självfinansierad bofond inom eller utom statsbudgeten kunna prövas. Bofondens räntebidragsmedel skulle då kunna finansieras av en boavgift på äldre hus som därmed ersätter fastighetsskatten. Därmed skulle också det rimliga kravet lättare kunna uppfyllas att bostadssektorn i stort sett bär sina egna kostnader.
En uppdelning av statsbudgeten som här förordas skulle också förenkla redovisningen och uppfattningen om långsiktiga investeringar och de direktfinansierade driftsutgifterna även om inte det långsiktiga investeringsutrymmet förändras. Investeringens angelägenhet utifrån ett avkastningskrav blir också lättare att utläsa och bedöma.
Regeringen bör därför i det fortsatta arbetet med de budgettekniska frågorna beakta vad som ovan anförts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppdelning av statsbudgeten i en kapitalbudget och en driftbudget för att utöka det politiska handlingsutrymmet att avreglera och förenkla bl.a. på bostadspolitikens område.
Stockholm den 21 januari 1994 Agne Hansson (c)