En av de allvarligaste ekonomiska kriserna i vårt land --
utan motstycke under 1900-talets andra hälft -- har
skoningslöst drabbat svenskt näringsliv. Nedlagda företag
och ett utarmat näringsliv med skyhöga arbetslöshetstal har
blivit följden.
Det är minst sagt förvånande att den borgerliga
regeringen i denna dystra situation ägnar all kraft åt att
fundera över hur den offentliga sektorn skall slaktas och hur
ännu fler människor skall tvingas ut i arbetslöshet eller --
som det med nyspråksvokabulär heter, ''erbjudas starta
eget''. Man vill tvinga kommunerna att stöpa om sina
interna organisationer efter centrala mallar. Med enhetliga
volymer, procentsatser och centrala målangivelser skall den
kommunala verksamheten tvingas in i moderaternas
ideologiska fålla, oberoende av om medborgarna tycker det
är bra eller inte. Målet är uppenbart: Den offentliga sektorn
skall styckas, det demokratiska inflytandet över
resursanvändningen minimeras och de valda ombudens
ansvar suddas ut.
De borgerliga honnörsorden har varit ökad konkurrens
och valfrihet. Ser vi på de konkreta försök som nu görs i
kommunerna förefaller det paradoxalt nog inte i realiteten
vara ökad konkurrens eller ökad valfrihet som eftersträvas.
Det är i stället privatiseringen i sig som är huvudsyftet. Att
man genom denna åtgärd byter ett offentligt monopol mot
ett privat tycks inte bekymra den politiska majoritetens
borgerliga partier.
Inte heller tycks man bekymra sig om vilken kvalitet
man får på en verksamhet vid ett övertagande av en privat
entrepenör. Ingen kravspecifikation eller utvärdering
förutsätts behövas när en verksamhet blir privat. I
Storbritannien där man på vissa håll kommit mycket längre
i arbetet med att privatisera offentlig verksamhet har man
nu uppmärksammat behovet av just ökade kvalitetskrav.
Det är märkligt att den svenska borgerligheten inte vill lära
av sina brittiska föregångare.
I dag slås den offentliga sektorn sönder på ett flagrant
sätt. Privatiseringsivern är enorm och många är de exempel
som påvisar oro hos samhällsinnevånarna. Privatiseringar
genomdrivs trots att de i många fall blir dyrare, får sämre
kvalitet, blir otillgängligare för brukarna, svårare att
kontrollera och skapa inflytande i. Ja, det till och med
förekommer att man betalar skattemedel för att privatisera.
Inga andra driftsformer än rent privata prövas, vilket är
mycket olyckligt.
Utgångspunkten för en väl fungerande offentlig sektor
måste vara att ge bästa möjliga service till innevånarna till
lägsta möjliga kostnad och det oavsett driftsform.
Privatisering får definitivt inte vara något självändamål,
utan ska användas som ett medel om det kan ge en
bättre/billigare service med bibehållen kvalitet och
oförminskad sekretess och rättssäkerhet.
Ett stort problem för patienterna/brukarna gäller
tryggheten och rättssäkerheten. Lagstiftningen rörande
ansvar och ersättning vid felbehandlingar är synnerligen
svag, men hittills har individen i viss mån skyddats av det
politiska systemet. Det skydd som politiskt ansvar för
sjukvården ger kan således försvinna i det privata
alternativet om inte lagstiftningen förstärks. Oavsett vilka
driftformer som kommer att dominera i framtiden är det
viktigt att patientens rättssäkerhet stärks.
Det är alltid nödvändigt att se över verksamheter, så
också den offentliga. Däremot är det farligt att slå sönder
väl fungerande system utan att först göra
konsekvensanalyser.
Det är nödvändigt att olika driftsformer prövas som
komplement till det offentliga systemet. Det är också viktigt
att förändringar inom den offentliga sektorn prövas och ges
en möjlighet (t.ex. resultatenheter). Kooperativ,
föreningsdrift, stiftelser bör också bedömas -- många är
exemplen som visar på att rent privata lösningar ofta blir
dyra, mindre effektiva och ger sämre kvalitet.
När privatiseringar genomförs på det sätt som nu sker,
är argumentet att skärpa konkurrensen bara ett svepskäl för
betydligt dunklare motiv. Det vore emellertid både
hederligare och ärligare att erkänna att
privatiseringspolitiken sker för att överlåta beslut om
välfärdens fördelning till marknaden. Därmed vill man
slippa undan det politiska ansvaret för effekten av fortsatta
skattesänkningar. Att följden blir ett systematiskt gynnande
av de redan resursstarka, välkomnas dessvärre av alltför
många politiker på den borgerliga kanten.
Privatisering av den gemensamma sektorns verksamhet
handlar mer om rundgång -- i många fall slöseri -- med
skattepengar, än om att skapa goda villkor och en sund
konkurrens.
Skiljelinjen i dagens politik går inte primärt längs frågan
om barnstugor eller ålderdomshem skall kunna drivas av en
privat entreprenör eller ej. Skillnaden är istället var och hur
det hela skall finansieras. Av finansieringen borde också
följa skillnader i synen på tillgänglighet för alla medborgare
samt kvalitetskrav, sekretessbestämmelser och uppföljning.
Under socialdemokratisk ledning pågick ett omfattande
förnyelsearbete inom den offentliga sektorn. Detta
förändringsarbete hade till syfte att öka tillgängligheten och
kontinuiteten utifrån de människors behov som är bosatta i
området.
En annan sida av förnyelsen har tagit fasta på
driftsformen. Ett alternativ till den egna regin är att driva
verksamheter i kooperativ regi, t.ex. personalkooperativ
eller konsumentkooperativ. I kooperationens idé ligger att
människor kan samverka för gemensamma lösningar.
Några av de kooperativa företagen (HSB och Folksam)
har t.ex. arbetat fram en modell för hur en
konsumentkooperativ hälso- och sjukvård, den så kallade
Medikoopmodellen, skulle kunna fungera. Modellen
bygger på möjligheten att bli medlem i en kooperativ
vårdcentral och har därmed ett långtgående
brukarinflytande eller konsumentinflytande inbyggt i själva
uppbyggnaden.
I Japan, Spanien och Kanada har man sedan flera
decennier, i ökande omfattning och med stor framgång,
bedrivit konsumentkooperativ hälso- och sjukvård.
Tyvärr har den borgerliga regeringen genomdrivit beslut
som väsentligt försvårar eller förhindrar utveckling och
tillkomst av såväl konsument- som personalkooperativ
inom den offentliga sektorn. Det är allvarligt då det
inskränker på den fria etableringen av vårdkooperativ och
rubbar producentneutraliteten mellan olika driftsformer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om privatisering av den
gemensamma sektorn utan samhällelig konsekvensanalys
samt utveckling av olika driftsformer inom den
gemensamma sektorn.
Stockholm den 24 januari 1994
Sylvia Lindgren (s)
Anita Johansson (s)
Oskar Lindkvist (s)
Ines Uusmann (s)
Björn Ericson (s)
Eva Johansson (s)
Bengt Lindqvist (s)
Kristina Persson (s)