Huvuddelen av den verksamhet (offentlig konsumtion)
som helt eller till stor del skattefinansieras bedrivs i
offentliga monopol. Det leder till att skattepengar ofta får
en förbluffande låg effektivitet. Det drabbar främst vård,
social service och utbildning.
I kommuner, landsting och staten tillförs skattepengar
ofta den egna verksamheten utan prövning om denna är den
mest ändamålsenliga och effektiva. Detta kan bero på att
politiker i de beslutande instanserna samtidigt bär ansvar
både för förvaltningen av skattemedel och för den egna
verksamheten.
Medvetenheten om detta problem ökar. Idén om
politiker som beställare och förvaltningar som utförare är
ett tecken på detta. Men sådana reformer räcker inte.
Principen om offentlig upphandling bör utsträckas till att
omfatta verksamhet, med undantag av
myndighetsutövning, som utförs av den skatteupptagande
enhetens (kommunens, landstingens eller statens) egen
förvaltning. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda detta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utsträckning av reglerna om
offentlig upphandling även till offentlig verksamhet i egen
regi.
Stockholm den 20 januari 1994
Göran Lennmarker (m)