Härliga tider, strålande tider, exporten ökar, vinster ökar, börskurserna skjuter i höjden. Så kan man med en lätt travesti av Thor Modéens välkända ord beskriva regeringens sätt att presentera årets budget.
I finansplanen läser vi att regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsättningen.
Hittills har resultatet av den förda politiken lett till att 700 000 människor står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Antalet personer som behövt socialbidrag har under de två senaste åren ökat med 50 %.
Kommuner och landsting har gjort nedskärningar i vård och omsorg genom att avskeda personal. Människor är oroliga och undrar om man ska få hjälp den dagen det behövs. Ersättning vid arbetsskada, sjukdom och arbetslöshet har minskat. En del kommuner har också sänkt socialbidragsnormer.
Med den förda politiken finns det stor risk för att klyftor mellan människor ökar alltmer, att vi får en nation indelad i fattiga och rika. Fattigdom i Sverige har vi inte upplevt på decennier. De ekonomiska och sociala skillnaderna i vårt land har ökat betydligt under bara några år. Den internationella lågkonjunkturen är en bidragande orsak, men den har förstärkts av inhemska politiska beslut.
Långtidsutredningen, LU 90, konstaterade att den offentliga sektorns åtagande för de enskilda människornas välfärd alltmer förts över till landsting och kommuner. Det gäller hälso- och sjukvård, omsorgsverksamhet, utbildning, regional och lokal kollektivtrafik m.m. Det är verksamheter som har stor betydelse för den enskildes levnadsförhållanden, trygghet och livskvalitet. Det var då det! Nu skriver regeringen i finansplanen att marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet för att uppnå en effektiv resursallokering. Vi motionärer har inget som helst förtroende för att marknaden klarar av en rättvis fördelning.
''Det är riksdagen som avgör svenskens vardagsstandard. För det stora flertalet medborgare är politiska beslut mycket viktigare för den enskildes ekonomi än egna ansträngningar.'' (Citat ur ''Den goda viljans paradis'', essä utgiven av SAF.)
Även om vi inte håller med helt och fullt i nämnda citat, så visst påverkar politiska beslut förutsättningar för såväl företag som enskilda människor att leva ett gott liv. Därför tycker vi att tiden nu är inne för att tillsätta en utredning som ska utvärdera hur människors möjligheter att leva ett gott liv har påverkats av de senare årens politiska beslut.
En låginkomstutredning kan ge svar på t.ex. hur de försämrade ersättningsnivåerna i olika socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkring har påverkat de enskilda människorna och samhället i stort. Hur har det påverkat ohälsotalet, brottslighet, utslagning och segregation?
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning för utvärdering av den politiska sektorns betydelse för människors välfärd och ett gott liv.
Stockholm den 25 januari 1994 Lisbet Calner (s) Marianne Carlström (s) Ulla Pettersson (s) Ingegerd Sahlström (s)