med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)
Redan i budgetpropositionen aviserade regeringen att
det läkaröverskott man börjat skönja nu beräknas bli större
till följd av nya organisations- och styrformer i landstingen,
kombinerade med alltmer begränsade resurser. Man
hänvisar också till läkarförbundets prognoser om en fortsatt
kraftig ökning av tillgången på läkare fram till år 2010 då
pensionsavgångarna ökar.
Regeringen föreslår nu i proposition 1993/94:150 en
minskning av utbildningsuppdragen för det medicinska
området motsvarande 120 intagningsplatser i hela landet
från och med budgetåret 1994/95. Med hänvisning till att det
fortfarande finns vakanser i de fyra Norrlandslänen,
föreslås inte någon minskning vid Umeå universitet.
I Norrland har bristen på läkare varit synnerligen
påtaglig under decennier. Trots olika initiativ genom bland
annat Dagmarpengar, läkarstafetter m.m. har till nöds en
bättre balans kunnat åstadkommas i de mer attraktiva
tätorterna. Men fortfarande är läkarförsörjningen i
Norrlandskommunernas glesbygdsområden inte
tillfredsställande. Vakanser förekommer alltjämt.
Fortfarande finns dessutom en brist på specialistutbildade
läkare inom några verksamhetsområden på en del orter.
Läkarutbildningen vid Umeå universitet har haft en
betydande inverkan på fördelning av utbildade läkare inom
Norrlandslänen, som utgör 58 % av landets yta.
Patienternas berättigade önskemål om en kontinuitet inom
hälso- och sjukvården börjar kunna tillgodoses inom de
större tätorterna. Det skulle vara mycket olyckligt om
denna trend nu bröts. Det är av stor betydelse med en
läkarkontinuitet eftersom läkarna är en av nyckelgrupperna
inom hälso- och sjukvården och därmed avgör
möjligheterna att kunna erbjuda hela befolkningen en god
hälso- och sjukvård. Jag anser det väsentligt att försöka
vidmakthålla en balans, så att de samlade resurserna
används effektivt och kommer hela landets befolkning till
godo.
Det råder trots olika beräkningar och utredningar stor
osäkerhet om den framtida utvecklingen av tillgång och
efterfrågan på läkare. Med en pensionsavgång på cirka
300--400 läkare per år tillkommer ungefär 1 000 läkare varje
år under resten av 90-talet. Pensionsavgången i norr har
enligt vissa beräkningar antagits vara proportionellt större.
Som underlag för regeringens bedömningar finns en
särskild utredning redovisad i Ds 1994:57. Av denna
framgår tydligt att huvuddelen av de 200 s.k. verkliga
vakanta tjänsterna för specialistutbildade läkare i Sverige i
början av 1994 fanns i landstingens norra sjukvårdsregion.
Slutsatsen av de i utredningen redovisade
beräkningsalternativen blir bland annat: ''Omkring 2010
ökar pensionsavgångarna bland läkarna, vilket med
nuvarande utbildningskapacitet kan väntas medföra en
minskning av antalet läkare under 65 år. För att motverka
detta kan en utökning av läkarutbildningen behövas från
slutet av 1990-talet.''
Dessa slutsatser stämmer väl överens med de krav, som
framförts av bland annat samverkansnämnden för norra
sjukvårdsregionen, att utöka läkarutbildningen i Umeå för
att klara den långsiktiga läkarförsörjningen till Norrland.
Med de kraftigt ökande pensionsavgångarna under 2000-
talet kommer bristen på läkare först att uppstå i Norrland
och inlandskommunerna.
Samverkansnämnden har i olika sammanhang, bland
annat inför riksdagens social- och utbildningsutskott,
redovisat Norrlandslandstingens långsiktiga behov av 130
utexaminerade läkare per år från Umeå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget till
läkarutbildningen så att anslaget till Umeå universitet läggs
på en anslagsnivå som motsvarar en utexamination av 130
läkare per år.