Vid Domänverkets bolagisering uttalade sig riksdagen
för en försäljning av Domänverkets arrendegårdar.
Undantag gjordes för gårdar i känsliga miljöer, t.ex.
kungsgårdar.
Riksdagens riktlinjer för Domänverkets
kulturegendomar avsåg att långsiktigt skydda och kunna
utöva inflytande över vissa kulturella värden av nationell
betydelse. Dessa egendomar är från årsskiftet 1993/94
överförda till Statens fastighetsverk för förvaltning.
Enligt vår mening är denna lösning bra. Det torde trots
detta vara möjligt att, efter noggrann analys av vad som är
skyddsvärt på dessa egendomar och vidtagandet av lämpliga
skyddsåtgärder för dessa delar, försälja egendomarna till
enskilda.
För en levande landsbygd och ett levande
kulturbevarande fordras att en brukare av jord och skog
kan göra långsiktiga investeringar och andra satsningar.
Insatserna underlättas starkt av ett enskilt ägande och är
nödvändiga för att bevara och vidareutveckla ett lantbruk.
Konflikten mellan samhällets skyddsintresse på
kulturområet och intresset för enskilt ägande bör kunna
lösas genom den noggranna analys vi föreslår. Långsiktigt
bör ett ökat enskilt ägande enligt denna modell innebära
besparingar för statsmakterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäljning av statens
kulturegendomar till enskilda efter noggrann analys av
kulturvärden och skydd av dessa.
Stockholm den 24 januari 1994
Ivar Virgin (m)
Bengt Rosén (fp)