Vid Domänverkets bolagisering uttalade sig riksdagen för en försäljning av Domänverkets arrendegårdar. Undantag gjordes för gårdar i känsliga miljöer, t.ex. kungsgårdar.
Riksdagens riktlinjer för Domänverkets kulturegendomar avsåg att långsiktigt skydda och kunna utöva inflytande över vissa kulturella värden av nationell betydelse. Dessa egendomar är från årsskiftet 1993/94 överförda till Statens fastighetsverk för förvaltning.
Enligt vår mening är denna lösning bra. Det torde trots detta vara möjligt att, efter noggrann analys av vad som är skyddsvärt på dessa egendomar och vidtagandet av lämpliga skyddsåtgärder för dessa delar, försälja egendomarna till enskilda.
För en levande landsbygd och ett levande kulturbevarande fordras att en brukare av jord och skog kan göra långsiktiga investeringar och andra satsningar. Insatserna underlättas starkt av ett enskilt ägande och är nödvändiga för att bevara och vidareutveckla ett lantbruk. Konflikten mellan samhällets skyddsintresse på kulturområet och intresset för enskilt ägande bör kunna lösas genom den noggranna analys vi föreslår. Långsiktigt bör ett ökat enskilt ägande enligt denna modell innebära besparingar för statsmakterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av statens kulturegendomar till enskilda efter noggrann analys av kulturvärden och skydd av dessa.
Stockholm den 24 januari 1994 Ivar Virgin (m) Bengt Rosén (fp)