med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsdbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)
Anslaget till grundutbildningen av tandläkare i Umeå
I regeringens proposition 1993/94:150 föreslås drastiska
minskningar av anslagen till den grundläggande
tandläkarutbildningen motsvarande omkring 40 % av
nyantagningen från budgetåret 1994/95.
Underlaget för regeringens ställningstagande är en PM,
Behovet av tandläkare fram till år 2005 -- en analys med
utblick mot år 2010. Utan att ta ställning till
dimensioneringen använder utredaren ett årligt intag av 200
studerande som huvudexempel. Detta anges innebära ett
årligt tillskott på 140 tandläkare. I de efterföljande
diskussionerna med bl.a. Tandläkarförbundet har
Utbildningsdepartementet och regeringen dragit ner
anslagen till utbildningarna så att de i praktiken motsvarar
170 platser fördelade med 50 platser till Stockholm och 40
platser vardera till Umeå, Göteborg och Malmö.
Socialdepartementets utredare konstaterar att antalet
yrkesverksamma tandläkare kommer att minska efter år
2000 beroende på stora pensionsavgångar. Slutsatsen blir att
antalet utbildningsplatser troligen måste ökas omkring år
2005. Med den ytterligare neddragning som regeringen
sedan föreslagit torde denna tidpunkt inträffa tidigare.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den
kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser
i Umeå särskilt allvarlig. Umeåutbildningen svarar för
utbildningen till de fem Norrlandslänen, inklusive
Gävleborgs län, med 1,2 miljoner invånare och som täcker
58% av Sveriges yta. Med ökande pensionsavgångar kan vi
omkring eller strax efter sekelskiftet få en ny tandläkarbrist.
Av decenniers erfarenhet vet vi att det är Norrland och dess
inland som drabbas först och värst.
En annan viktig aspekt som inte beaktats i regeringens
proposition eller behovsunderlag är förutsättningarna för
den odontologiska utbildningens och forskningens kvalitet.
I utredningen om utbildningar för framtidens tandvård,
SOU 1989:28, lades fast att 50 intagningsplatser är ett
minimum för att upprätthålla kvaliteten för utbildning och
forskning. Enda undantaget gällde den återupptagna
utbildningen i Malmö, som med hänsyn till de speciella
förutsättningarna där endast behövde 40 platser.
Sammantaget föreslog denna utredning att antalet
intagningsplatser i landet skulle begränsas till 220.
Svensk tandvård befinner sig i en förvandlingsprocess
som måste få konsekvenser för såväl dimensioneringen av
tandvårdsutbildningarna som målet och inriktningen för
dem. Att förutsäga behovet av tandvårdspersonal har dock
länge visat sig vara en vansklig uppgift. Ryckigheten i hittills
fattade beslut har varit påtaglig. Frågan är om det någonsin
varit svårare att bestämma behovet av utbildningsplatser för
tandläkare än i dag. Den samhällsekonomiska utvecklingen
är en viktig faktor. Tandvård har återigen blivit dyr för den
enskilde. Dagens undersysselsättning bland tandläkare
måste därför ses som en följd av den tidigare stora
examinationen och av den ekonomiska press som många
människor för närvarande lever under. Behovet av tandvård
är dock fortfarande stort och i takt med förbättringar i den
svenska samhällsekonomin och privatekonomin torde även
efterfrågan öka. Ett väntat amalgamförbud kommer också
att väsentligt öka behovet av tandläkare.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att anslaget till
det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet
bibehålls på en anslagsnivå som motsvarar minst 50
intagningsplatser av de i propositionen föreslagna 170.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anslaget till det odontologiska
utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på
en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för
budgetåret 1994/95.
Stockholm den 10 maj 1994
Mats Lindberg (s)
Monica Öhman (s)
Britta Sundin (s)
Berit Andnor (s)