Anslaget till grundutbildningen av tandläkare i Umeå
I regeringens proposition 1993/94:150 föreslås drastiska minskningar av anslagen till den grundläggande tandläkarutbildningen motsvarande omkring 40 % av nyantagningen från budgetåret 1994/95.
Underlaget för regeringens ställningstagande är en PM, Behovet av tandläkare fram till år 2005 -- en analys med utblick mot år 2010. Utan att ta ställning till dimensioneringen använder utredaren ett årligt intag av 200 studerande som huvudexempel. Detta anges innebära ett årligt tillskott på 140 tandläkare. I de efterföljande diskussionerna med bl.a. Tandläkarförbundet har Utbildningsdepartementet och regeringen dragit ner anslagen till utbildningarna så att de i praktiken motsvarar 170 platser fördelade med 50 platser till Stockholm och 40 platser vardera till Umeå, Göteborg och Malmö.
Socialdepartementets utredare konstaterar att antalet yrkesverksamma tandläkare kommer att minska efter år 2000 beroende på stora pensionsavgångar. Slutsatsen blir att antalet utbildningsplatser troligen måste ökas omkring år 2005. Med den ytterligare neddragning som regeringen sedan föreslagit torde denna tidpunkt inträffa tidigare.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser i Umeå särskilt allvarlig. Umeåutbildningen svarar för utbildningen till de fem Norrlandslänen, inklusive Gävleborgs län, med 1,2 miljoner invånare och som täcker 58% av Sveriges yta. Med ökande pensionsavgångar kan vi omkring eller strax efter sekelskiftet få en ny tandläkarbrist. Av decenniers erfarenhet vet vi att det är Norrland och dess inland som drabbas först och värst.
En annan viktig aspekt som inte beaktats i regeringens proposition eller behovsunderlag är förutsättningarna för den odontologiska utbildningens och forskningens kvalitet. I utredningen om utbildningar för framtidens tandvård, SOU 1989:28, lades fast att 50 intagningsplatser är ett minimum för att upprätthålla kvaliteten för utbildning och forskning. Enda undantaget gällde den återupptagna utbildningen i Malmö, som med hänsyn till de speciella förutsättningarna där endast behövde 40 platser. Sammantaget föreslog denna utredning att antalet intagningsplatser i landet skulle begränsas till 220.
Svensk tandvård befinner sig i en förvandlingsprocess som måste få konsekvenser för såväl dimensioneringen av tandvårdsutbildningarna som målet och inriktningen för dem. Att förutsäga behovet av tandvårdspersonal har dock länge visat sig vara en vansklig uppgift. Ryckigheten i hittills fattade beslut har varit påtaglig. Frågan är om det någonsin varit svårare att bestämma behovet av utbildningsplatser för tandläkare än i dag. Den samhällsekonomiska utvecklingen är en viktig faktor. Tandvård har återigen blivit dyr för den enskilde. Dagens undersysselsättning bland tandläkare måste därför ses som en följd av den tidigare stora examinationen och av den ekonomiska press som många människor för närvarande lever under. Behovet av tandvård är dock fortfarande stort och i takt med förbättringar i den svenska samhällsekonomin och privatekonomin torde även efterfrågan öka. Ett väntat amalgamförbud kommer också att väsentligt öka behovet av tandläkare.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet bibehålls på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser av de i propositionen föreslagna 170.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
Stockholm den 10 maj 1994 Mats Lindberg (s) Monica Öhman (s) Britta Sundin (s) Berit Andnor (s)