med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)

Utvecklingen i Värmland under 1980-talet och början av
1990-talet visar på en omfattande avindustrialisering. Nya
arbetstillfällen har inte på långt när tillkommit i samma
utsträckning som i andra sektorer. Det handlar således inte
under denna period om någon strukturell förnyelse utan om
ett förfall inom den traditionella värmländska industrin.
Även om en viss industriell förnyelse och omstrukturering
skett, är den både för svag och för långsam.

De strukturella skillnaderna mellan olika regioner har
förstärkts av lågkonjunkturen. Sannolikt innebär detta att
de starkt basindustriberoende regionernas förmåga till
återhämtning ytterligare försämrats. Det föreligger alltså
ett fortsatt mycket stort behov av regionalpolitiska insatser
för att tillgodose befolkningens välfärdsbehov i de mer
utsatta regionerna.

Såvida det inte finns en alternativ arbetsmarknad inom
rimligt pendlingsavstånd, torde det krävas avsevärda
insatser för att upprätthålla sysselsättningsandelen på de
bruksdominerade lokala arbetsmarknaderna. Sammantaget
inger utvecklingen på de lokala arbetsmarknaderna i länet
stark oro.

Inom länet bedrivs ett intensivt förnyelsearbete. Vi
hyser stark oro för att den omvandling som nu sker
äventyrar de många års arbete som skett för att utveckla
länet. För att motverka detta är det nödvändigt att
Värmlands län tillförs ytterligare medel för infrastruktuella
åtgärder. Anslaget A 15 
för sysselsättning och tillväxt är ett sådant anslag som
direkt är riktat för att motverka delar av här uppräknade
problem.

Med högre anslag till underhåll och nyinvesteringar i
länets infrastrukturella anläggningar skapas förutsättningar
för regionen att återskapa sysselsättningstillfällen.

Satsningarna på länets vägnät är enligt vår uppfattning
tilltagna i underkant. Varje år upplever vi allvarliga
störningar inom transportnäringen i samband med den
årligen återkommande tjällossningen. Rimligen borde viss
omfördelning ske av vägmedel till förmån för rejäla
satsningar på drabbade vägavsnitt inom skogslänen.

I 1993/94 års budgetproposition skrevs, angående
fördelningen av medel från kontot A 15. Underhållsavgifter
för sysselsättning och tillväxt: ''Vid fördelning av medlen
bör också hänsyn tas till i vilka län övriga investeringar i det
regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre
omfattning.''

Enligt vår och länets uppfattning har Värmland blivit
mindre tillgodosett än övriga regioner i den ordinarie
fördelningen av vägmedel. Med den i budgetpropositionen
skrivna motiveringen förutsätter vi att regeringen vid
fördelning av tillkommande medel inom detta anslag
behandlar Värmlands län generösare.

Vi anser i likhet med regeringen att det är angeläget att
stimulera sysselsättningen genom denna typ av insatser som
anslaget A 15 avser. Men vi efterlyser större flexibilitet vid
användning av dessa medel till underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt.

Erfarenheterna från tidigare ''paketinsatser'' är
blandade. Det har visat sig att angelägna objekt inte
kommit till utförande trots att de uppfyllt huvudkriterierna,
dvs. inneburit goda sysselsättningseffekter samtidigt som de
förstärkt infrastrukturen på ett ur regionalpolitisk synpunkt
önskvärt sätt. Skälet till detta är att anvisningarna för hur
medlen kan användas inte medgivit nyinvesteringar
och/eller åtgärder på riksvägnätet.

Från Värmlands län kan noteras att två angelägna
objekt, Torsby--Ednäs (rv 45) och Dammkärr--Kalhyttan
(rv 63) var aktuella inom ramen för paket G. Båda objekten
utmönstrades dock under hänvisning till riksvägsobjekt.
Objektet Torsby--Ednäs har för övrigt senare kunnat starta
med särskilda medel.

Det finns skäl att erinra sig att många investeringsobjekt
har en sådan karaktär att de i praktiken ligger mycket nära
upprustning och underhåll. Viktigt för vår inställning i
frågan är vidare att det rimligen är de regionala
myndigheterna som kan göra den bästa avvägningen mellan
objekten i länet oavsett vilket vägnät som berörs eller vilken
typ av insatser som bör göras.

Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen föreslår
att åtgärderna i viss omfattning skall kunna inriktas mot
sådana riksvägar som har särskilda behov av upprustning
och underhåll samt dessutom omfatta investeringsobjekt ur
länstrafikanläggningsplanen. Det är samtidigt glädjande,
inte minst från värmländska utgångspunkter, att
skogsindustrins särskilda behov beaktas. Mot bakgrund av
vad vi anfört anser vi dock inte att detta är tillräckligt.
Åtgärderna bör också i särskilda fall kunna omfatta
investeringsinsatser på vissa riksvägar om projekten väl
uppfyller de i övrigt angivna förutsättningarna.

Regeringen har tidigare, i prop. 1992/93:176, skrivit att
en ny regionalflygplats i Värmland bör komma till stånd. Vi
delar helt den uppfattningen. Regionen är överens med
Luftfartsverket om hur finansieringen av denna nya
flygplats bör fördelas, halva kostnaden delas på en tredjedel
var mellan LFV, Karlstad kommun och Landstinget i
Värmland. Resterande del avsågs finansieras av regeringen
via Arbetsmarknadsstyrelsen.

Vi har tidigare erfarit att regeringen aktivt och
målmedvetet engagerat sig för att projektet skulle kunna
förverkligas så snart som möjligt. Vi vill också hänvisa till
vad kommunikationsministern skrev i årets
budgetproposition: ''att en ny regionalflygplats i Värmland
bör komma till stånd''. Vi har även erfarit att en generös
anslagsbedömning skulle tillämpas från statens sida.

Inför byggandet av den nya flygplatsen kan vi konstatera
att Luftfartsverket, Karlstad kommun och Landstinget i
Värmland har klart med sina resp. delar av finansieringen,
motsvarande hälften av totalkostnaden. Vi har vidare
förstått att AMS tillskjuter en större del av resterande
kostnad, därefter saknas det enligt uppgift ca 45 miljoner i
den totala finansieringen.

Trafikutskottet anförde i sitt bet. 1993/94TU15: ''Det är
därför angeläget att stöd ges till finansieringen av
anläggningen''. Utskottet ville dock inte anvisa några
medel, då LFV hade sökt de resterande medlen från AMS.
Resultatet från denna ansökan föreligger nu och visar alltså
på en brist av minst 45 miljoner kronor för att fullt ut
finansiera investeringen.

Den nya flygplatsen i Värmland är en angelägenhet för
att bibehålla och skapa sysselsättning och tillväxt i regionen.
Vi anser att de resterande medel, ca 45 miljoner kronor,
som saknas för full finansiering av den nya flygplatsen
snarast måste tillskjutas av regeringen. Riksdagen bör ge
regeringen till känna att på lämpligt anslag anslå minst 45
miljoner kronor för att finansiera resterande del av
kostnaden för en ny regional flygplats i Värmland.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget A 15,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en flexiblare användning av
anslaget A

15,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till den nya flygplatsen i
Värmland.

Stockholm den 10 maj 1994

Jarl Lander (s)

Magnus Persson (s)

Bo Finnkvist (s)

Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)