I regeringens budgetproposition framfördes synpunkter om att det nu finns mycket som tyder på ett överskott av tandläkare. Slutsatsen blev att de utbildningsuppdrag som tidigare fastställts för det odontologiska utbildningsområdet därför borde minskas totalt. Som en följd av detta ställningstagande föreslås nu i proposition 1993/94:150 drastiska minskningar av anslagen till den grundläggande tandläkarutbildningen motsvarande 40 % av nyantagningen från budgetåret 1994/95.
Underlaget för regeringens ställningstagande är en rapport, Behovet av tandläkare fram till år 2005 -- en analys med utblick mot år 2010. Utan att ta ställning till dimensioneringen använder utredaren ett årligt intag av 200 studerande som huvudexempel. Detta anges innebära ett årligt tillskott på 140 tandläkare. I de efterföljande diskussionerna med bland annat Tandläkarförbundet har Utbildningsdepartementet och regeringen dragit ner anslagen till utbildningarna så att de i praktiken motsvarar 170 platser fördelade med 50 platser till Stockholm och 40 platser vardera till Umeå, Göteborg och Malmö/Lund. Anmärkningsvärt är också att för Malmö/Lunds del anges att någon neddragning inte bör ske eftersom man så nyligen startat tandläkarutbildningen och att man har betydligt färre platser än de andra universiteten.
En fråga som måste ställas är varför tandläkarutbildningen i Malmö/Lund startades upp på nytt efter nedläggningen? Kunskapen om kommande överskottskapacitet inom tandläkarutbildningen fanns dock redan för ett antal år sedan!
Socialdepartemtets utredare konstaterar att antalet yrkesverksamma tandläkare kommer att minska efter år 2000 beroende på stora pensionsavgångar. Slutsatsen blir att antalet utbildningsplatser troligen måste ökas omkring år 2005. Med den ytterligare neddragningen som regeringen sedan föreslagit torde denna tidpunkt inträffa tidigare.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser i Umeå mycket oroande. Umeåutbildningen svarar för utbildningen till de fem Norrlandslänen inklusive Gävleborgs län med sammantaget 1,2 miljoner invånare och som täcker 58 % av landets yta. Med ökande pensionsavgångar kan vi omkring eller strax efter sekelskiftet få en ny tandläkarbrist. Av decenniers erfarenhet vet vi att det är Norrland och dess inland som drabbas först och mest.
En annan viktig aspekt som inte beaktats i regeringens proposition är förutsättningarna för den odontologiska utbildningens och forskningens kvalitet. I utredningen om utbildningar för framtidens tandvård (SOU 1989:28) lades fast att 50 intagningsplatser är ett minimum för att upprätthålla kvaliteten för utbildning och forskning. Enda undantaget gällde den återupptagna utbildningen i Malmö, som med hänsyn till de speciella förutsättningarna där endast behövde 40 platser. Sammantaget föreslog denna utredning att antalet intagningsplatser i landet skulle begränsas till 220.
Svensk tandvård befinner sig i en förvandlingsprocess som måste få konsekvenser för såväl dimensioneringen av tandvårdsutbildningen som målet och inriktningen för den. Att förutsäga behovet av tandvårdspersonal har dock länge visat sig vara en svår uppgift. Ryckigheten i hittills fattade beslut, till exempel Malmö/Lund-etableringen, har varit mycket påtaglig. Dagens undersysselsättning bland tandläkare måste dock ses som en följd av den tidigare stora examinationen.
Behovet av tandvård är fortfarande stort, inte minst för Norrlandslänens medborgare. Tillkomsten av tandläkarutbildningen i Umeå i mitten av 1950-talet har haft helt avgörande effekter på tandhälsan för norrlänningarna. Även Norrlands inland har därigenom haft tillgång till tandläkare. Uppslutningen är därför stor för ett bevarande av en kvalificerad utbildning av tandläkare i Umeå med forskning. De årliga redovisningarna av publikationer från den odontologiska fakulteten visar också på omfattande aktiviteter inom såväl grundforskning som befolkningsstudier. Som grund för forskning redovisas enligt ovan citerad utredning att 50 intagningsplatser anses som ett minimum för att upprätthålla kvaliteten. Enligt propositionens förslag skall endast 40 platser finansieras vid Umeå universitet.
Förmodligen kommer även det föreslagna amalgamförbudet att väsentligt öka behovet av tandläkare. I takt med förbättringar i den svenska samhällsekonomin och privatekonomin kommer även allmänt efterfrågan av tandvård att öka.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser eller totalt 180 platser mot de i propositionen föreslagna 170. Alternativt att den totala utbildningskapaciteten blir 170 och att Umeå förbehålls rätten till 50 intagningsplatser med åtföljande finansiering och att detta sker genom omfördelning från de övriga utbildningsenheterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget till det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret l994/95.
Stockholm den 4 maj 1994 Ulla Orring (fp)