med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (kompletteringsproposition)
Sammanfattning
Sverige är i en akut kris, med hög arbetslöshet,
statsfinanserna i obalans och en galopperande statsskuld.
Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen
framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla
problem. Det är helt nödvändigt att i grunden förändra
transfereringarna, både vad gäller huvudmannaskap och
nivåer. Alla budgetposter måste analyseras, inget får
lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i ekonomisk
ruin till våra barn och barnbarn.
Ny demokrati har under hela mandatperioden anvisat
betydligt större budgetförstärkningar än regeringen men de
flesta förslagen har lämnats utan åtgärd. Det är nu dags att
beakta alla förslag till besparingar, även de obekväma.
Riksdagen måste därför lägga partitaktiken åt sidan och
enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets
ekonomiska problem. Här följer vårt förslag till åtgärder:
Nyd:s besparingar jämfört med regeringens budget
1994/95 (Mkr)
Flerbarnstillägget
1 700
Föräldraförsäkringen 90--80 %
1 500
Behovsprövade barnbidrag
3 000
Sjukförsäkringen 7,5--5,5
1 300
Bostadsbidrag endast till barnfamiljer
510
Bistånd
6 160
Flykting
2 360
Hemspråk
1 000
Statliga organisationsbidrag
1 500
Infra
2 000
Jordbruk
360
Kultur och presstöd
250
Svarta sektorn
2 000
Bidragsfusk
2 000
Diverse
280
Summa (från budgetprop.)
25 920Dessutom tillkommer:
Sänkt arbetsmarknadsstöd
5 700
Norrlandsvägar
1 600
Vårdnadsbidrag
3 700
Ökad tobaksskatt
1 500
Ersättn. för trafikskadade till trafikföräkringen
1 000
Moms på tidningar
500
Summa (nya)
14 000
Totalt
39 920Kostnadsökningar (Mkr)
Riksdagen och framför allt den så kallade marknaden
väntade förgäves på de krafttag som regeringen förväntades
komma med i kompletteringspropositionen. Krafttagen
uteblev. Och detta i en tid då regeringen borde komma med
kraftfulla åtgärder, när räntorna stiger trots lågkonjunktur
och en enorm arbetslöshet. Vad beror det på att den långa
räntan är lika hög som i Italien? Var finns
budgetförstärkningarna när budgetunderskottet är 200
miljarder kronor och statsskulden över 1 200 miljarder
kronor?
Finansministern sa officiellt den 27 april, ''att det går inte
att lägga fram några besparingar när riksdagen ser ut som
den gör''. Det är ganska häpnadsväckande att
finansministern inte ens försökt att diskutera, nej inte ställt
en enda fråga, trots att hon vet att Ny demokrati under hela
valperioden lagt förslag på betydligt större besparingar än
regeringen.
Ny demokrati tycker att det är utmanande av regeringen
att i stället för budgetförstärkningar föreslå ett ofinansierat
vårdnadsbidrag som kommer att kosta staten 3,7 miljarder
kronor. Det blir än svårare att förstå när Ny demokrati har
lagt ett förslag till en ny familjepolitik med en
vårdnadsersättning värd namnet. Vår familjepolitik skulle
när den är genomförd spara 20 miljarder kronor till staten.
Detta för oss in på de 20 miljarder kronor som
regeringen vill spara med effekt 1999, utan att tala om vad
som avses. Det är svårt att förstå logiken i att tala om
budgetförstärkningar som ligger bortom nästa valperiod.
Ingen kan nu säga hur den regeringen blir sammansatt.
Regeringen har utan hörande av riksdagen beslutat att
bl.a. 20 000 flyktingar från Kosovo kollektivt skall få
uppehållstillstånd i Sverige och begär nu ytterligare 500
miljoner kronor i tilläggsanslag. Ny demokrati kan inte
acceptera att regeringen först fattar beslut utan att fråga
riksdagen och sedan kommer med anslagsäskande. Vi yrkar
därför avslag på regeringens begäran.
Riksdagen fattade beslut i december 1993 om
''Ändringar i företagsbeskattningen'', redovisat i
betänkande SkU15. Det innehåller bl.a. beslut om
''lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen''. Det
innebar samtidigt att man sänkte reavinstbeskattningen på
aktier till 12,5 %. Detta beslut var nog mindre väl
genomtänkt då det i sin nuvarande form nästan enbart
gynnar aktieaffärer på börsen d.v.s. förtjänst på icke
arbetande kapital.
''De senaste åren har Sverige haft en negativ tillväxt med
totalt cirka 5 procent; vi har blivit 1,5--2 procent fattigare
per år. Om man räknar med att Sverige de närmaste sju
åren, trots omständigheterna, kommer att uppleva positiv
tillväxt om i genomsnitt 1 procent per år, och att
finanspolitiken kommer att vara oförändrad, kommer den
svenska staten år 2000 att behöva använda 55--60 procent
av statens inkomster till att betala räntor på statsskulden.''
Detta skriver Carl-Fredrik Jaensson i boken ''Välfärd
utan skatter?'' Ett senario som naturligtvis inte får inträffa,
men som kan inträffa om man inte för rätt ekonomisk
politik -- och regeringen för inte rätt politik.
Regeringens politik -- reviderad finansplan
En stor del av regeringens politik har genomförts med
hjälp av Ny demokrati. Krisuppgörelserna mellan
regeringspartierna och Socialdemokraterna ställde vi oss
bakom. Det gjorde vi för landets bästa, och detta trots att
vi hade bättre förslag.
För att inte marknaden åter skulle tappa förtroendet,
som hängde i en skör tråd, fick vi som inte deltagit i denna
överenskommelse hjälpa regeringen och landet med den
ekonomiska trovärdigheten bl.a. genom att genomföra den
extra indragningen av räntebidrag till bostadssektorn på 3
miljarder kronor, som regeringen avtalat med
Socialdemokraterna. Vi kunde dock mildra den något
genom att framtvinga en spridning över tre år. Med hänsyn
till resultatet kan man fråga sig hur det skulle ha gått, om
man, som avtalat, gjort hela indragningen den 1 januari i år.
Varför har inte regeringen bättre utnyttjat det stora
krismedvetande som fanns under 1992--93 -- det är man nu
på väg att glida ur, på helt felaktiga grunder.
Regeringen skriver: ''Den andra delen i strategin är att
minska underskotten i de offentliga finanserna och minska
statens lånebehov''. Det går dock inte att skära utan att
beakta konsekvenserna. Det är inte rimligt i dagsläget att
avskeda vårdpersonal för att sedan betala ut
arbetslöshetsersättning. Vi anser dock i likhet med
regeringen att den offentliga sektorn måste minska, men
tidpunkten är inte den rätta.
En sänkning av statens utgifter är helt nödvändig, och
det är svenska folket medvetet om och också berett att
bidraga till, men bara om det sker på ett planerat och
rättvist sätt.
Vi kan inte enbart spara oss ur problemen då den största
orsaken till budgetunderskottet beror på kraftigt minskade
inkomster till staten. Konsumtionen måste också
stimuleras.
Regeringen betonar att exportindustrin går bra. Det
beror dock inte på regeringens åtgärder utan på den
flytande kronans ''devalverande effekt'' och den höjda
produktiviteten orsakad av arbetskraftens krismedvetande.
Regeringen orsakade tvärtom en helt onödig
mångmiljardförlust för Sverige genom att allt för länge
vänta med att släppa kronan fri.
Regeringen skriver att man ''avser att lägga fram förslag
om 20 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar''
men att dessa ''får genomslag på de offentliga finanserna
senast 1999''. Den förmenta kraftfulla politiken ligger
kanske i att regeringen avser att kommendera fram en BNP-
tillväxt på 4 % i genomsnitt per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999.
Regeringen berömmer sig för att ha reformerat
arbetsrätten när det endast handlar om marginella
förändringar. Varför har inte en borgerlig regering sett till
att det skapats riktiga förutsättningar för småföretagen att
kunna verka på en sund arbetsmarknad, vilket också skulle
ha gynnat arbetstagarna.
''Miljörelateringen av skatterna drivs vidare'', säger
regeringen. Sverige kan dock inte ensamt genomföra dessa
ändringar. Då försämrar vi svensk industris
konkurrensförmåga till fördel för konkurrenterna. Det är
därför lämpligt att samordna dessa åtgärder med EU inför
vårt förväntade inträde.
Det föreslagna pensionssystemet, som det tycks finnas
politisk enighet bakom, borde väl föreläggas väljarna när vi
är så nära ett val, i stället för att med stor brådska beslutas
i sista minuten av innevarande valperiod. Den politiska
enigheten borde väl finnas kvar även efter valet om den är
något värd. Eller är man rädd för folkets granskning?
''Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i
välfärdspolitiken.'' Så står det i propositionen. Där står
också att man genomfört både husläkare och
vårdnadsbidrag, när faktum är att en majoritet av riksdagen
har avfärdat husläkarreformen och att vårdnadsbidraget
ännu inte är avgjort av riksdagen.
''Att utveckla vården och den sociala omsorgen är därför
centrala uppgifter i ett rättfärdigt och solidariskt samhälle.''
Det är förmodligen honnörsord, som återfinns i varje
partiprogram, och som medborgarna tar för självklart som
samhällets främsta uppgift. Men har regeringen levt upp till
det? Frågan är om inte regeringen i praktiken har bytt ut
ordet utveckla mot avveckla?
En ny lag om kommunala folkomröstningar är ett förslag
i rätt riktning. Kanske man kan gå ännu längre med hjälp
av dagens och morgondagens teknik.
Regeringen skriver att ''Hushållens optimism inför
framtiden är stor och den privata konsumtionen växer.''
Återigen vackra ord som är en förhoppning som vi alla
delar, men den kommer tyvärr inte av sig själv. Hur har
regeringen tänkt att det skall gå till? Finns det några
förslag?
Det ligger mycket gott i regeringens tankar och planer,
men de är allt för statiska och för lite pragmatiska.
Regeringens fördelningspolitiska modellförsök är
lovvärt och nödvändigt för framtida bedömningar, men det
är nog missvisande, då de åtgärder som vidtagits under
valperioden ännu inte fått genomslag, trots stimuleringen.
Det är dock glädjande att kunna konstera att vårt
gemensamma arbete för landets pensionärer har lett till att
deras köpkraft har stärkts mer än
genomsnittsmedborgarens.
Genomförda och föreslagna avgifter har liknande effekt
som skatter och måste beaktas när man bedömer det totala
skattetrycket.
Regeringen föreslår att arbetsmarknadsfonden skall få
disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100
miljarder kronor. Det är tyvärr nödvändigt men vi vill
påpeka att detta är något som ligger utanför budgeten och
bör beaktas i den totala bedömningen av Sveriges finanser.
Penning- och valutapolitiken
Riksbanken som ansvarar för penning- och
valutapolitiken har nu huvdsakligen penningpolitiken som
instrument, eftersom vi har en flytande valuta. Det
viktigaste verktyget är därför marginalräntan, som enligt
vår uppfattning har använts alldeles för försikigt, vilket
innebär att våra marknadsräntor är allt för höga. Räntan är
ju det mest centrala i hela ekonomin -- så extrema
realräntor har vi inte haft i mannaminne, och det i en extrem
lågkonjuktur när industrin skulle investera för framtiden.
Räntesänkningstakten måste öka!
Finanspolitiken
Finanspolitiken måste hållas fortsatt stram men mer
inriktas på att förändra systemen och ersättningsnivåerna
än att skära lite här och där. Det är framför allt
transfereringarna som måste förändras i grunden samt till
en nivå som Sverige kan klara av. Vi kan inte heller, som vi
tidigare framhållit, enbart spara oss ur de ekonomiska
problem. Vi måste också få fart på de privata
investeringarna.
Vi föreslår därför att tjänstemomsen snarast sänks till 12
%.
Räntan
Räntan är den mest betydelsefulla komponenten i den
ekonomiska politiken och är inte enbart ett resultat av den
förda politiken. Den mest direkta och omedelbara
påverkan på räntans förändring och utveckling har
riksbanksfullmäktige som tillsammans med
riksbankschefen fattar beslut om marginalräntans storlek
och utveckling.
Ny demokrati har konsekvent framhållit att
marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt
kraftigare. Särskilt gäller det hösten 1992 när kronan
släpptes fri. Då borde marinalräntan samtidigt sänkts
mycket kraftigt. Vi var det enda parti som i
riksdagsdebatten rekommenderade att den dåvarande
riksbankschefen borde överväga att avgå.
Vidare anser vi att riksbanksfullmäktige borde ha en
icke-politisk sammansättning, med en större fackkunskap.
Även politiker kan ingå men då i minoritet.
Det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har
gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under
lång tid. Man försvarar sig med att det kan man inte göra
något åt. Det kan man visst, om man vill. Staten är ägare
till Nordbanken och kan där genom styrelsen påverka en
räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i
hela banksystemet. Det borde även ha varit möjligt att vid
förhandlingar mellan bankerna och bankstödsnämnden, om
stöd och garantier, ställa krav på räntebegränsningar.
Konjunkturbedömning
Sverige är nu inne i en mycket kraftig
konjunkturuppgång vad avser exportindustrin vilket till all
väsentlig del beror på kronans depreciering orsakad av att
kronan släpptes fri i november 1992. Men vi har fortfarande
en mycket otillfredsställande privat efterfrågan som gör att
vi inte får igång den övriga industrin då efterfrågan saknas.
Om efterfrågan hade stimulerats, genom skattesänkningar
för ett år sedan, hade vi nu haft en stark konjunkturuppgång
i hela industrin i dag, vilket snabbare skulle ha förbättrat
arbetslöshetsproblemet. Genom att regeringen inte vidtagit
några åtgärder har vi fortsatt hög arbetslöshet med
tillhörande höga arbetsmarknadskostnader. Det enda
positiva är, att inflationen i Sverige kommer att vara låg.
Näringslivets samlade produktion har sjunkit kraftigt de
senaste åren och förlusten av marknadsdelar har varit
mycket betydande. Det har lett till att industrin tvingats dra
ner sin kapacitet så mycket att en del företag redan slår i
kapacitetstaket.
Bruttoinvesteringarna är en av de främsta faktorerna
bakom nedgången i BNP varför avsaknaden av dem är en
viktig orsak till att en del företag redan slår i
kapacitetstaket. Investeringarna förväntas öka nu men
knappast till den nivå som regeringen har antagit i
propositionen. Det är ju bedrövligt att man inte har lyckats
stimulera industrin till att investera i den djupa
lågkonjunktur vi har haft, alla vet ju att det alltid kommer
en högkonjunktur igen. Realkapitalstocken kommer att
fortsätta att minska i Sverige. Investeringarna minskade
redan under perioden 1991--1992 med 30--35 % för att
hamna på samma nivå som för 20 år sedan.
Följande stycke är ett citat från vår budgetmotion i
januari 1992:
''Det finns en betydande investeringspotential hos
många utländska företag och kanske då framför allt
japanska. Dessa möjligheter bör Sverige bättre bevaka, då
vi med hänsyn till vår höga tekniska standard, vår
industrikompetens och vårt förbättrade kostnadsläge borde
framstå som ett intressant investeringsalternativ. En bättre
och riktad information och lobbyverksamhet bör därför
omgående genomföras. Därför bör man t.ex positivt
medverka till att ett Japan-center i Stockholm snarast
kommer till stånd, gärna med en eller flera japanska
banker.''
Det är fortfarande lika giltigt, men vad har hänt under
dessa år?
Derivathandel -- ''En spekulation på spekulation''
Internationella betalningsbanken har räknat ut att den
samlade handeln med valutor i världen har ökat från 640
miljarder dollar per dag 1989 till i dag ca 1 000 miljarder
dollar per dag, m.a.o. sex stycken svenska BNP. De 160
miljarder kronor som flöt ur landet i november -92 och
tvingade regeringen att låta kronan flyta fritt motsvarar
således bara en halv timmes handel på finansmarknaderna.
Av denna dagliga omsättning på 1 000 miljarder dollar
gäller bara fem eller högst tio procent verklig handel med
varor och tjänster som kräver valutaväxling. Resten är olika
former av valuta- och derivatspekulation.
Derivathandel är en form av ''vadslagning'' om
prisutvecklingen på råvaror eller valutor. Här sker inget
utbyte av ens verkliga värdepapper, utan två parter kommer
bara överens om att vid ett visst datum göra en betalning
till ett pris som rättar sig efter den aktuella råvarans eller
valutans förutsedda prisutveckling. Enligt Financial Times
definieras en derivattransaktion på följande sätt: ''Ett
kontrakt vars värde förändras i takt med prisrörelser i ett
anknutet eller underliggande varu- eller finansbaserat
instrument''. Och vad menar de med det då? Vi har ingen
aning. Vår enkla definition är att derivathandeln är
spekulation på spekulationen!
Handeln med derivat sker utanför balansräkningarna
och till stor del utanför börserna, i direktaffärer (OTC).
Tillsynsmyndigheter saknar därför en överblick över dessa
gigantiska finanstransaktioner, eftersom de aldrig redovisas
av bankerna. Derivat är spekulationsobjekt som till sin
natur på sikt inte kan länkas i kontrollerade banor.
Regeringen bör hörsamma dessa varningar och
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Socialförsäkringssystemet
Försäkringssystem bör vara just försäkringssystem, dvs.
system där premierna kan täcka försäkringskostnaderna.
Detta gäller trafikskadeförsäkring, arbetsskadeförsäkring
och arbetslöshetsförsäkring.
För att undvika fusk, eller s.k. bidragsarbitrage, måste
systemen göras enkla och överskådliga och
ersättningsnivåerna vara lika.
De flesta insiktsfulla ekonomer är överens om att de
nuvarande socialförsäkrings- och trygghetssystemen
behöver revideras i grunden om Sverige ska kunna repa sig
ekonomiskt. Även om vi får en kraftig konjunkturuppgång
som hjälp, kvarstår behovet av kraftfull ekonomisk
åtstramning i transfereringssystemen. Ny demokrati delar
helt denna uppfattning och menar att samtliga
socialförsäkringar och trygghetssystem behöver
totalrevideras.
Detta måste naturligtvis ske med varsamhet och
omsorg -- men också med kraft och konsekvens. Ny
demokrati föreslår att en oberoende arbetsgrupp
omedelbart tillsätts med uppgift att arbeta fram förslag till
förändringar och revideringar. Naturligtvis ska denna
arbetsgrupp kunna knyta en parlamentarisk referensgrupp
till sig. Arbetet bör vara klart senast vid årsskiftet 1994/95.
Ny demokrati anser att följande principer ska ligga som
grund för trygghetssystemen:Staten skall behandla alla
medborgare lika.Staten ska garantera alla medborgare
en ekonomisk grundtrygghet -- som skall vara lika för alla
medborgare.Trygghetssystem ovanför
grundtrygghetsnivån (t.ex. försäkringar som täcker
inkomstbortfall) är inte en statlig angelägenhet utan en
fråga för arbetsgivare, fackliga organisationer,
försäkringsinrättningar etc.Den enskilda medborgaren
skall ha valfrihet att själv bestämma omfattningen och
nivåer i de trygghetssystem hon/han önskar utöver det
statliga grundtrygghetssytemet.Statens trygghetssystem
skall alltid utformas efter principerna hjälp till självhjälp
och att varje medborgare har och skall ha ansvaret för sitt
liv.De statliga trygghetssystemen får aldrig skapa inlärd
hjälplöshet eller ta ifrån medborgarna deras självkänsla.
Behovsprövade barnbidrag
Ny demokrati har motionerat om en total reformering av
familjepolitiken. Det nuvarande systemet är för dyrt och
gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas
bekostnad. På kort sikt finns det dock en självklar
besparingsmöjlighet, nämligen behovsprövade barnbidrag.
Inga bidrag bör utgå till familjer med höga inkomster. Det
gäller såväl barnbidrag som andra typer av bidrag. Vi anser
också att flerbarnstillägget skall minskas genom att
barnbidraget minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet.
Regeringen har beräknat kostnaderna för barnbidragen
till ca 17 miljarder. Vårt förslag är att man behovsprövar
barnbidragen så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med
inkomster upp till ca 320 000 kronor. Denna gräns är vald
så att inga betydande marginaleffekter skall uppstå (en
familj med 3 eller fler barn kan få bostadsbidrag ända upp
till en inkomst på ca 320 000 kronor).
Vid en hushållsinkomst på 500 000 kronor utgår inget
bidrag. I intervallet däremellan sker en kontinuerlig
avtrappning. Detta skulle, enligt Finansdepartementets
beräkningar, ge en besparing på 3 miljarder kronor.
En rättvis familjepolitik!
Regeringen har föreslagit riksdagen att den skall anslå
ytterligare 3,7 miljarder för att finansiera ett
vårdnadsbidrag. Ny demokrati anser att Sverige inte har råd
med fler ofinansierade reformer. Vi har redan värlens
dyraste familjepolitik. Den kostar ca 85 miljarder.
Vårt förslag som innebär att de medel som går till
föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg etc,
läggs samman och fördelas till barnfamiljer som
vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen
ligger maximalt på 8 000 kr i månaden. Det är skattefritt och
pensionsgrundande. Barnbidraget skulle bli 1 000 kr i
månaden per barn. Men vi vill inte ge till dem som inte
behöver, och därför sker en avtrappning vid 320 000 kr i
årsinkomst, och tjänar man mer än en halv miljon utgår inga
bidrag. Finansdepartementet har räknat på förslaget och
kommit fram till att 20 miljarder skulle sparas i
familjepolitiken.
Vi vill understryka att det är de båda föräldrarnas
sammanlagda bruttoinkomst som gäller -- oavsett om de är
gifta, ogifta, bor åtskilda eller är frånskilda. Vi anser inte
att samhället skall tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar
smiter från sitt försörjningsansvar.
Om vårt familjepolitiska förslag införs successivt skulle
det ge följande besparingar: 1995/96 7 miljarder kronor,
96/97 12 miljarder kr, 97/98 20 miljarder kr.
Omläggning av trafikförsäkringen
Genom att lyfta över ansvaret för trafikolycksfall från
den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen blir
försäkringsbolagen mer intresserade av rehabilitering och
trafiksäkerhet. Stat och landsting sparar minst 6 miljarder i
minskade kostnader i sjukförsäkringen och sjukvården och
samhällskostnaderna minskar även totalt sett. Detta skulle
ge besparingar på 1 miljard kr för 1994/95, 3 miljarder kr
för 1995/96 och 6 miljarder kr för 1996/97.
Bidragsarbitrage
Det nuvarande socialförsäkringssystemet inbjuder
genom sin konstruktion till otillbörligt utnyttjande. Man
kan optimera sina bidrag från olika försäkringar eftersom
dessa utdelas utan någon inbördes kontroll, s.k.
bidragsarbitrage. Många drar sig inte för att uppge falska
uppgifter. Detta måste kunna beivras, då det inte är annat
än rent bedrägeri.
Märk att statens pengar är våra skattepengar. Det är inte
självklart för alla. Staten bör starta en folkkampanj som
syftar till att höja moralen, så att folk i större utsträckning
inser vilken betydelse det har för skattetrycket. Blotta
vetskapen om att kontroll sker, kan sannolikt minska
fusket.
Skattebetalarnas inkomstöverföringar till hushållen
uppgick 1993 till 380 miljarder kronor varav ca 130
miljarder i kategorier som är särskilt utsatta för fusk. Det
behövs en bättre samordning. En försiktig bedömning ger
vid handen att ca 10 % av de fuskkänsligaste
transfereringarna, eller 13 miljarder kan sparas genom att
upprätta ett allmänt register för utdelade understöd och
ersättningar. Det skall till exempel inte vara möjligt att
uppbära statlig lönegaranti eller arbetslöshetsunderstöd och
sjukpenning samtidigt. Registret bör vara sekretessbelagt
och bara kunna användas i syfte att uppdaga fusk. Vid
upptäckt av misstänkt bidragsfusk skall frågan överlämnas
till behörig myndighet för åtgärd.
Besparingarna beräknas bli 5 miljarder kr för 1994/95,
10 miljarder kr för 1995/96 och 13 miljarder för 1996/97.
Näringspolitiken
Den nya näringspolitiken som igångsatts av den
nuvarande regeringen börjar nu sätta sina spår i form av en
tillväxt i ekonomin. Genom medverkan från Ny demokrati
har regeringen bl.a. fått igenom ett antal skattelättnader
som främjar företagande och nyinvesteringar --
dubbelbeskattningen av aktier slopas, reavinstskatten
halveras, lika skatter för enskild företagare och bolag,
periodiseringsfonder, kvittning av underskott mot inkomst
av tjänst m.m. Förändringen av LAS kommer också att
stimulera till fler nya jobb.
Innovationsklimatet och nya idéer hör till de viktigaste
inslagen i en politik som kan ge förutsättningar för nya jobb.
Nyd medverkade aktivt till att en innovationsutredning kom
till stånd. Den har nu resulterat i en proposition med förslag
till Innovationscentrum baserad på en stiftelse om 500
miljoner kronor ur den upplösta 92-94-fonden från
löntagarfonderna.
Nyd anser dock att den föreslagna satsningen på
innovationsstöd är helt otillräcklig. Som komplement vill vi
inrätta en garantifond på 2 miljarder -- knuten till Industri-
och Nyföretagarfonden. Denna skulle motverka bankernas
obenägenhet att ge krediter till mera riskfyllda projekt. De
nya produktråden vid de lokala utvecklingsbolagen måste
också få högre kompetens genom en intensifierad
utbildning och resursförstärkning. Detta genom ett utbyggt
samarbete med SUF (Svenska Uppfinnarföreningen).
Genomförs detta kan också de lokala ekonomiska
beslutsramarna höjas.
Nyd anser vidare att vissa innovationsfrämjande
skattelättnader bör göras -- exempelvis bör
royaltyintäkterna göras skattefria i 5 år. Patentkostnaderna
bör också bli avdragsgilla för enskilda uppfinnare. För vissa
satsningar av riskkapital bör även gälla avdrag mot såväl
inkomst av tjänst som kapital.
För att allmänt främja innovationsklimatet i Sverige
föreslår nyd en kampanj med en separat budget på 10
miljoner kronor. Regeringens förslag om att dessa åtgärder
skulle genomföras inom NUTEK:s nuvarande resurser ser
vi som orealistiskt. Möjligen kan här pengar utnyttjas från
Innovationscentrum.
För att öka tillgången på riskkapital föreslår vi en
utredning om en ny aviseringsform som saknas i svensk
bolagsstiftning -- en innovationsfond med
skattetransparens. Kapitalplacerare med uthålligt kapital
och hög riskbenägenhet skulle kunna utnyttja denna
placeringsform gentemot möjlighet till hög avkastning.
Denna typ av riskkapitalfond existerar redan i flera länder
bl.a. i USA.
Bankernas obenägenhet att ge krediter och det stora
räntegapet mellan in- och utlåning skapar fortfarande stora
svårigheter för småföretagens kapitalförsörjning. Vi
föreslår att regeringen snarast låter Konkurrensverket
undersöka oligopolsituationen för bankerna. Råder det fri
konkurrens eller skönjer man här konturerna till en
bankkartell?
Arbetsmarknadspolitik
Regeringen uttalar med viss försiktighet att det finns
tecken som tyder på att en vändning har inletts på
arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar. Varslen om
personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Vi kan hålla
med regeringen om att även om utvecklingen går åt rätt håll
är obalanserna på arbetsmarknaden stora. Vi gör emellertid
en annan bedömning än regeringen i fråga om minskningen
av arbetslösheten. Förbättringen på arbetsmarknaden går
snabbare än vad regeringen antagit. Detta leder till att
anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1994/95 kan sättas ned till 20 miljarder.
Dessutom har man ju haft uppenbara svårigheter att göra
av med de medel som avsatts för innevarande budgetår.
Fortsatt reformering av arbetsrätten
Det råder en bred enighet om att anställningsskyddet
kan ha medfört hinder för arbetslösa att komma in på
arbetsmarknaden. Vi har i tidigare motioner fört fram
radikala förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för
en öppen och flexibel arbetsmarknad som kan ge ungdomar
riktiga jobb. Våra förslag om ändringar i
arbetsrättslagstiftningen har inte mist sin aktualitet.
Tidsbegränsad anställning
LAS medger endast 6 månaders visstidsanställning vid
arbetsanhopning då den normala anställningsformen skall
vara tillsvidareanställning.
Framförallt småföretagen anser emellertid att 6
månaders visstids- och provanställning är en för kort tid för
att han skall våga satsa på nyanställningar. Han föredrar
därför den för honom normalt bekvämaste vägen, nämligen
övertid. Detta är en av orsakerna till varför övertidsuttaget
skenat iväg och blockerat nyanställningar för ca 50 000
arbetslösa. Med hänsyn härtill vill vi förlänga
visstidsanställningen från 6 till 18 månader.
Provanställning 18
månaders prövotid ger bättre möjligheter för unga
arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som
framförallt småföretagarna får ett incitament till ökat
risktagande. Provanställningstiden bör förlängas till 18
månader.
Den s.k. månadsregeln
LAS fastslår att 1-månadsregeln gäller vid uppsägningar
som hänför sig till en arbetstagares personliga förhållanden.
Månadsregeln bör helt avskaffas. Ett alternativ är att
tidsfristen utökas till 6 månader.
Turordning vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist
Arbetsrättskommittén föreslog att en arbetsgivare skulle
ha rätt att välja ut 20 % av arbetstagarna i en
turordningskvot, dock minst 2 personer. På så sätt får
arbetsgivaren möjlighet att ta större hänsyn till individuell
duglighet och lämplighet, vilket är nödvändigt för att
småföretagarna skall våga investera i nya affärsmöjligheter.
Nyd anser att småföretagarnas entreprenörsanda
överhuvudtaget inte skall begränsas med några
turordningsregler och att alla företag med mindre än 25
anställda skall undantagas från LAS regelverk.
Merparten av dessa småföretag omfattas inte av
kollektivavtal och de har därför endast i undantagsfall en
facklig förtroendeman. Vi har utgått från att 25 anställda är
en motiverbar gräns som bl.a. återfinns i vissa EG-lagar.
Den svenska styrelserepresentationslagen gäller vidare för
alla företag med mer än 25 anställda. Även större företag
måste emellertid ges bättre motivation till nyanställningar
och därför föreslår vi att den av utredningen förordade
generella frikvoten på 20 % av antalet anställda skall gälla
för alla företag med fler än 25 anställda.
Vårt förslag leder till ökade nyanställningar. Mer liberala
turordningsregler kan få framförallt småföretagarna att
våga satsa på expansion och nyföretagande. Den enda raka
vägen till nya jobb.
Skattepolitiken
Inledning
Ny demokrati förespråkar ett lägre skattetryck. Vi tror
att det nuvarande höga skattetrycket i Sverige verkar
hämmande och försvagar landets totala ekonomi. Det
skapar ett omfattande skattefusk, som vissa bedömare
anser uppgår till 150 miljarder. Riksrevisionsverkets
beräkningar uppgår till minst 40 miljarder kronor i
uteblivna skatteintäkter.
Kraftiga nedskärningar i statens utgifter i t.ex.
transfereringssystem, bistånd, flyktingkostnader och
organisationsbidragen, måste genomföras. Dessa
nedskärningar skapar då utrymme för strategiska
skattesänkningar.
Våra huvudskäl för att sänka skattetrycket kan
sammanfattas i fyra punkter:
A. Rättviseskälet
När de högsta marginalskatterna sänks måste det totala
skattetrycket sänkas för att inte de med den lägsta
inkomsten skall betala skatteomläggningen. Rättvisan
mellan olika grupper kräver ett sänkt skattetryck.
B. Demokratiskälet
Det är skäligt att vi medborgare själva får bestämma
över merparten av våra inkomster och att statens och
kommunernas makt begränsas. Medborgarnas inkomster
tillhör medborgarna. Detta måste vara den demokratiska
utgångspunkten.
C. Dynamikskälet
Det är svårt att skapa ordentlig dynamik och extra
engagemang genom att flytta skattebördan. Först när det
samlade skattetrycket sänks får vi dynamik i
samhällsutvecklingen. Då ökar människors engagemang
och vilja till extra arbete. Detta resulterar i en bättre
standardutveckling för alla.
D. EU-skälet
Allt fler är ense om att Sverige är en del av Europa och
att en naturlig fas i denna utveckling är ett medlemskap i
EU. De svenska skatterna måste anpassas till de
europeiska.
Moms på tidningar och böcker
Ny demokrati föreslår att dagspressen skall
momsbeläggas med 12 % och att momssänkningar till 12 %
sker för all annan press och litteratur, inklusive böcker.
Åtgärden blir i det läget i det närmaste kostnadsneutral.
Enligt de beräkningar, som vi tagit del av skulle
statskassan förstärkas med ca en halv miljard kronor.
Dagspressen har en anmärkningsvärd favör när det
gäller moms. Den ingående momsen får dras av, men moms
på försäljning behöver inte tas ut. Dessa regler innebär ett
förtäckt presstöd som har kommit att missbrukas i
konkurrenssyfte. Ett exempel på detta är Aftonbladet, som
till sin söndagstidning bifogar en bilaga som är mycket lik
en ordinär veckotidning; samma format, samma typ av
papper och samma försäljningsfrekvens. Veckotidningar är
momsbelagda, men inte Aftonbladets veckobilaga.
Av rättviseskäl bör all press och litteratur beläggas med
samma momssats, som av Ny demokrati föreslås till 12 %.
Detta skulle innebära att vi lägger oss på ungefär samma
nivå som ett flertal EU-länder.
Höjd tobaksskatt
Tobaksskatten bör höjas så att den ger en
inkomstförstärkning med ca 1,5 miljarder kr.
Avdrag för hushållstjänster
Regeringens utredare Lars Vinell har nyligen lagt fram
förslag -- SOU 1994:43 Ekonomisk politik för
tjänstesektorn -- som Ny demokrati välkomnar.
Förslaget går i korthet ut på att införa en avdragsrätt för
hushållstjänster. Den potentiella marknaden för
hushållstjänster är relativt stor -- utredaren anger som
sannolikt 50 000--60 000 nya arbeten.
Nya företagsformer skulle bildas och nya arbetstillfällen
skapas. Mängder av föräldrar skulle slippa påfrestande
dubbeloch trippelarbete. En effektivare kombination av
hemarbete och marknadstjänster skulle också resultera i ett
ökat arbetsutbud.
Förutom uppenbara livskvalitetsförtjänster för alla
berörda innebär förslaget naturligtvis positiva effekter på
statsbudgeten. Utredningen innehåller olika simulerade
beräkningar som gjorts av Finansdepartementet. I en
försiktigt gjord beräkning och bedömning blir resultatet 3,5
miljarder i ökade skatteinkomster för staten!
Ny demokrati kan endast hitta vinnare om man inför
förslagen. Det går inte att peka på några förlorare. Vi
föreslår således att regeringen snarast möjligt återkommer
med en proposition, baserad på utredningsförslaget, till
riksdagen.
Avdrag för rån
Ouppklarade rån är ett växande problem bland
butiksägare.
Tillgångar, som vid försäljning skulle givit en
skattepliktig inkomst, är naturligtvis avdragsgilla om skada
uppstår. Pengar förskingrade av en redovisningsskyldig
anställd är också avdragsgilla. Rån är en avdragsgill
driftförlust för en bank. Det är således befängt och likväl
omoraliskt att en butiksägare skall tvingas betala skatt till
samhället på grund av en rånförlust. Det finns åtskilliga
exempel på kioskägare, som blivit rånade och sedan fått
skatta nästan lika mycket som summan de blev bestulna på.
Ämnet har varit uppe för diskussion sedan lagstiftningen
infördes 1984. Det är nu hög tid att riksdagen ändrar på
denna absurda regel.
Ny demokrati menar att en lagändring måste komma till
stånd, som medger avdrag för rån även för butiksägare.
Rättssäkerhet för skattebetalare
Sverige står nu inför den kanske största ekonomiska kris
som landet någonsin upplevt i modern historia. Regeringen
kommer med den ena beska åtstramningsåtgärden efter det
andra. För att lyckas med en sådan åtstramningspolitik
förutsätter det att politiker och myndigheter agerar så att
svenska medborgare får ett ökat förtroende för dem.
Ny demokrati vill här framhålla att medborgarnas
förtroende för myndigheter och makthavare inte är särskilt
stort. För att öka förtroendet så krävs i ett modernt
samhälle att rättssäkerheten fungerar. Riksdagen har inte
visat något större intresse för reformer för skattebetalarnas
rättssäkerhet. Visserligen har generalklausulen avskaffats
och en utredning pågår om förutsättningarna för att öka
rättssäkerheten för skattebetalarna. Ny demokrati tycker
att detta arbete går för långsamt. Före valet fanns en bred
uppslutning av de nuvarande regeringspartierna för en
ändring av reglerna om rättssäkerheten för svenska
skattebetalare.
Skattemyndigheterna har i vissa fall upp till fem år på sig
att riva upp en deklaration. Ibland går de praktiska
konsekvenserna av en uppriven deklaration ännu längre
tillbaka i tiden. Det finns exempel på hur medborgare råkat
ut för eftertaxering hela nio år tillbaka! De drabbades av
dryga eftertaxeringar som påverkade deras privatekonomi
märkbart. Sådant kan inte tillåtas inträffa i ett demokratiskt
land som gör anspråk på att vara en rättsstat! Mycket
återstår att göra inom detta område.
I många fall har skattebetalare råkat ut för
eftertaxeringar i traktamentsfrågor och resersättningar som
de år efter år beviljats avdrag för. Dessa människor
behandlas uppenbarligen annorlunda än de skattebetalare,
som med annat val av bostadsort och därav följande
skattemyndighet, inte drabbats av samma efterkrav.
Många av de eftertaxerade medborgare, som har orkat
att driva sina skattemål vidare, har oftast blivit stoppade i
det svenska rättsamhället vid dörren till regeringsrätten.
Dessa medborgare har fått svaret från regeringsrätten att
''regeringsrätten meddelar ej prövningstillstånd, i följd
varav kammarrättens dom står fast''. En enda mening som
undanröjer det sista hoppet om en rättvis behandling.
Regeringsrättens avvisande beslut är ofta
häpnadsväckande. I ett flertal av dessa fall berörs en rad
problemställningar, som inte tidigare varit belysta i praxis.
Dessa exempel tillsammans med andra erfarenheter, som
berör rättsäkerheten för skattebetalare, gör att frågan
måste ställas om vi har domstolar som i tillräcklig grad
finner det angeläget att tillämpa lagarna likvärdigt.
Dagens lagstiftning har i allt högre grad kommit att sätta
de fiskala intressena i förgrunden. Perspektivet i
skattelagstiftningen måste ändras till den enskilda
människans förmån. Det självklara intresse stat och
kommun har av att få in skatt får aldrig genomdrivas på
bekostnad av ett grundläggande skydd för människors
rättstrygghet.
För att skapa trovärdighet är det synnerligen viktigt att
de direktiv, som utgår till skattemyndigheterna, är klara och
tydliga. Det skall inte råda någon tvekan för
skattemyndigheten hur direktiv och lagar skall tillämpas.
Regeringen skall i sina direktiv skriva ''skall'' i stället för
''bör'' för att underlätta skattemyndighetens tillämpning.
Människor i olika landsdelar skall inte kunna bli
skönsmässigt behandlade av skattemyndigheten på grund
av tolkningssvårigheter.
Ett exempel är en taxiåkare, som i sin kommun
förmånsbeskattas för 10 000 mil i tjänsten, när en annan
taxiåkare, i en annan kommun, som kör 8 000 mil i tjänsten,
inte beskattas alls.
Det finns en tendens från samhällets sida att överdriva
straffen för ekonomisk brottslighet. Skattebrott skall
absolut inte bedömas hårdare än brott mot person. Detta
skall inte ses som om inte denna brottslighet skall
bekämpas. Ny demokrati menar självklart att ekonomisk
brottslighet skall bekämpas med alla medel.
En person som behandlas fel av myndigheterna måste få
full ekonomisk kompensation vid felbehandlingar. I dag
begränsas ersättningen till prejudicerande fall. Ersättning
bör även ges för psykiskt lidande. Den person som får bifall
till sin besvärstalan i länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätt
måste få full ersättning för sina rättegångskostnader.
Öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter
Ny demokrati anser att en öppen redovisning av de
skatter som betalas varje månad för den anställde skall
redovisas på lönebeskedet. Detsamma skall gälla samtliga
varuskatter, som inte är moms.
Lindbeckkommissionen och skattepolitiken
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra
om Lindbeckkommissionens förslag på skatteområdet.
Kommissionen föreslog bl.a. följande:Slå vakt om
1991 års skattereform genom att avstå från att höja
marginalskatterna, undvik också att införa nya asymmetrier
i beskattningen.Gör kapitalbeskattningen real, så att
skattesatserna inte blir beroende av inflationstakten.
Förändra skattesystemet så att det inte är mer fördelaktigt
för institutioner än för privatpersoner att äga aktier, dagens
diskriminering av kapitaltillförsel till småföretagen skulle
därmed minska.Skatterna bör göras så synliga som
möjligt. De bör kallas just skatter och inte avgifter.
Bruttolönen, inklusive arbetsgivaravgifter, skall alltid
redovisas i samband med löneutbetalningen.
Lindbeckkommissionen pekar på behovet av snabba och
kraftfulla åtgärder.
Ny demokrati ställer sig i huvudsak bakom
kommissionens förslag och menar att de är väl värda att
ligga till grund för statsmakternas fortsatta åtgärder på
skatteområdet.
Biståndspolitiken
''Biståndsbehoven är omättliga, men vår biståndspolitik
är felaktig och stelbent. Vi behöver bättre kunna
kontrollera att hjälpen når fram till de rätta mottagarna --
det vill säga befolkningen. SIDA:s verksamhet,
prioriteringar och organisation måste ifrågasättas. Det går
fortfarande en del av Sveriges bilaterala stöd till
enpartistater. Prioritera humanitära insatser och
katastrofhjälp. Vi skall hjälpa människor och inte
regeringar, varför en större del av bistånden bör kanaliseras
genom de etablerade hjälporganisationerna. Då vet man
med större säkerhet att hjälpen verkligen når de
hjälpbehövande. Varför vägrar regeringen att använda
biståndsmedel att hjälpa våra grannar i öster, när
katastrofen står för dörren? Om vi inte omgående ger en
kraftfull hjälp, kan vi få se en folkvandring av en
omfattning, som saknar motstycke i historien. Enligt vår
uppfattning bör miljösatsningar bli en viktig del av vår
internationella stödverksamhet. Här finns en möjlighet att
satsa våra pengar på ett förnuftigt sätt.''
Ovanstående, som är hämtat från vår budgetmotion
1992, är lika giltigt i dag, men vad har hänt? Tilläggas kan,
som vi framfört i såväl motioner som i debatten, att vi i
stället i större utsträckning borde hjälpa flyktingarna mer i
deras närområde. På så sätt kan vi hjälpa många fler.
Dessutom, då det enligt allt envisare rykten hävdas, att
det finns hundratusentals flyktingar österut som väntar på
möjlighet att ta sig till Sverige, har problemet ytterligare
ökat. Vi upprepar därför vår fråga, vilken beredskap har
regeringen?
Sveriges biståndsmål bör för närvarande fastställas till
0,5 % av BNI.
Vi är fortfarande lika kritiska mot SIDA, som vi anser
omgående skall omorganiseras, kanske genom att en nytt
verk bildas. Kanske på ett liknande sätt som vid bildandet
av NUTEK eller Skolverket.
Flyktingpolitiken
Statens invandrarverks förläggningskostnader
Priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar
måste pressas. T.ex. bör outnyttjade kommunala bostäder
utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned
dygnskostnaden. Vid en mer prismedveten upphandling
kan förläggningskostnaderna minskas betydligt.
Granskning och rationalisering av Invandrarverkets
verksamhet
Det är mycket angeläget att Statens invandrarverk
snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns.
Ärendehandläggningen skulle med stor sannolikhet kunna
bli snabbare och betydligt mer kostnadseffektiv än vad den
är i dag. Därför måste en noggrann och kontinuerlig
granskning görs av verkets verksamhet.
Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt
Människor som på grund av inbördeskrig, svält och
arbetslöshet är på flykt hjälps effektivast i sitt närområde.
Hjälpen når mångdubbelt fler om insatserna sätts in i de
drabbades närområden i stället för att låta dem komma hit.
Begränsningar av flyktingmottagningen
Den nuvarande flyktingpolitiken är illa genomtänkt och
tillåts därmed kosta mer än vad som är rimligt. Bl.a. medför
denna politik kostsamma ad hoc-lösningar för att klara av
omöjliga situationer som uppstår i form av långa väntetider
på förläggningar, arbetslöshet osv. Ny demokrati menar att
kraftfulla och långsiktiga åtgärder måste vidtas för att
komma till rätta med nuvarande missförhållanden. Rätt till
asyl bör enbart de ha som omfattas av
konventionsflyktingbegreppet. Anhöriginvandringen bör
begränsas till att endast omfatta de allra närmaste, dvs.
maka/make och deras barn. Skärpta viseringsregler måste
införas samt att kraftfulla åtgärder bör kunna vidtas mot
dem som söker asyl illegalt. Det är angeläget att denna
föreslagna uppstramning av flyktingpolitiken snarast sker,
så att flyktingströmmarna till Sverige begränsas. Förutom
kraftiga minskningar av olika samhällskostnader --
socialbidrag, sjukvårdskostnader, utbildning -- skulle
kostnader sparas in som rör den initiala
flyktingmottagningen, dvs. förläggningskostnader m.m.
Kostnader för flyktingmottagningen
Besparingar måste göras inom ramen för
flyktingmottagandet. Det räcker emellertid inte med att
göra besparingar inom flyktingmottagningen genom att
begränsa antalet beviljade asylansökningar, utan
nedskärningar måste även göras i de ersättningar som utgår
till flyktingmottagande kommuner samt till flyktingarna
själva. Schablonersättningen till kommunerna bör således
sänkas med 20 %. Utländska medborgare bör endast ha rätt
till 80 % av socialbidragsnormen under sina två första år i
Sverige. Vidare föreslås att asylsökande bör betala vanlig
patientavgift för sjuk- och tandvård, och om asylsökande
inte deltar i anbefalld sysselsättning (arbete eller
utbildning) eller undanhåller sig från utredning bör avdrag
på dagbidraget göras. Pension och
socialförsäkringsförmåner bör upphöra vid utvisning och
vid utlandsboende.
Vi yrkar som inledningsvis anförts avslag på regeringens
begäran om ytterligare 500 miljoner kr för ersättningar till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Enligt vår uppfattning bör endast temporära
uppehållstillstånd komma ifråga.
Utbildningspolitiken
I sina grundläggande drag stödjer vi regeringens
utbildningspolitiska ambitioner. Ny demokrati vill
återupprätta Sveriges plats bland världens främsta industri-
och välståndsnationer. Då krävs kraftfulla och uthålliga
åtgärder för att bryta decenniers nivelleringstänkande och
uteblivna kvalitetssatsningar inom utbildningsområdet. För
Ny demokrati är investeringar inom utbildning och
forskning en av de viktigaste och mest angelägna
satsningarna Sverige kan göra för att säkra ett fortsatt
framtida välstånd -- såväl materiellt som kulturellt.
För att dessa investeringar ska kunna ge optimalt utbyte
krävs dock enligt vår uppfattning att man går längre och
snabbare fram än regeringen vågar och förmår. Sverige
befinner sig i hård internationell konkurrens -- då måste vi
våga tala om och genomföra elitsatsningar inom
utbildningsområdet också. Vi vill i detta sammanhang
hänvisa till våra tidigare förslag till riksdagen om satsningar
på bl a: ökad lärarkvalitet, bredare lärarrekrytering,
tidsbegränsade förordnanden för professorer, elitskolor,
nytt fungerande lärlingssystem, industrigymnasier,
småbarnsskolor, fria universitet, högskolor och skolor, etc
etc.
Ny demokratis strategi för akademisk utbildning
innefattar ett synsätt som gör att vi förkastar regeringens
förslag till nedskärningar inom de medicinska och
odontologiska utbildningsområdena.
Enligt vårt synsätt skall var och en som har
begåvningsförutsättningar för akademiska studier få
möjlighet att bedriva sådana. Vi menar att det inte finns
några oövervinnliga motsättningar mellan kvantitet och
kvalitet i en akademisk utbildning, som utformas på
vetenskaplig grund och med den utbildningsmetodik sådan
kräver. Det ska finnas plats för var och en som uppfyller de
höga och kontrollerade antagnings- och kvalitetskraven.
Sverige har inte råd att slösa med medborgarnas kapacitet,
ambition och motivation. Vi hyllar således principen om fri
antagning till våra universitet och högskolor för alla
sökande som uppfyller behörighetskraven.
Vi vill därför uttrycka vår förvåning över regeringens
förslag att minska utbildningsuppdragen inom de
medicinska och odontologiska områdena. Vi är förvånade
eftersom vi inte trodde att regeringen bekänner sig till
planekonomisk teori. Likväl är de av regeringen anförda
motiveringarna klart planekonomiska.
Vi finner också regeringens förslag ologiska. Varför
föreslår man inte minskningar av utbildningsuppdragen
gällande arkitekter och civilekonomer? Bland dessa
yrkesgrupper finner vi sedan flera år en omfattande
arbetslöshet!
Att prognosticera framtida behov av arbetskraft inom
olika samhällsområden är en omöjlig uppgift. Alla
hittillsvarande prognoser har en sak gemensamt -- de har
alla slagit fel. Det har inte blivit lättare i en allt snabbare
omvärldsutveckling när arbetskraften dessutom i allt större
utsträckning rör sig fritt över nationella gränser.
Just nu finns 1--2 % registrerade arbetslösa läkare i
universitetsorterna. Samtidigt finns många lediga tjänster i
andra områden i landet. Det finns således ingen
arbetslöshet bland läkare idag. Efter år 2005 ökar
pensionsavgångarna kraftigt. En student som idag börjar
sin läkarutbildning är emellertid färdigutbildad specialist
först runt år 2006--2007. En reduktion av intaget 1994 får
således effekter först när vi åter får ett ökat behov av läkare.
Läkarförbundets prognoser 1982 förutsade en
läkararbetslöshet på 10 % i Norden år 1990! Verkligheten
1990 var en läkarbrist på 2 %!
De enda tillförlitliga krafterna i dessa sammanhang är
studenternas val/ prioriteringar och arbetsmarknadens
krafter och dessas samvariation. Studenter som satsat på
studier inom sina intresseområden och där de har sina
personliga bästa förutsättningar hittar arbete även under
kärva tider -- det bekräftas av all erfarenhet. Det är också
en förlegad och rigid uppfattning att läkare och tandläkare
endast kan arbeta inom vårdsektorn. I allt större
utsträckning och i allt snabbare takt öppnas nya
arbetsområden inom såväl forskning som näringsliv.
Exempelvis inom områden som medicinsk teknik,
biomedicin, miljö och humanekologi.
Att Läkarförbundet och Tandläkarförbundet vill minska
antalet utbildningsplatser har ingenting med samhällsansvar
att göra. Dessa organisationer har sedan lång tid
framgångsrikt kämpat för ett begränsat antal läkare resp.
tandläkare som ett led i att bibehålla en lagom och konstant
brist på dessa yrkesutövare. Det gynnar nämligen
löneutvecklingen för dem mycket positivt. Skråväsendet
har fortfarande sina legitima förespråkare.
Vi avvisar således regeringens förslag till minskningar av
utbildningsuppdragen; såväl på det odontologiska området
för Göteborgs och Umeå universitet samt för Karolinska
institutet, som på det medicinska området för Uppsala,
Lunds och Göteborgs universitet samt för Karolinska
institutet.
När det gäller Göteborgs universitet vill vi också
framhålla att den historiskt betingade sämre situationen
med ett mindre utbildningsuppdrag inom de medicinska och
odontologiska områdena för detta universitet är orimlig.
Rent objektivt när man studerar den regionala fördelningen
av läkarutbildningsplatser i Sverige hamnar Göteborgs
universitet i strykklass. Antalet
läkarutbildningsplatser/miljon invånare för Göteborg är
således endast 63 medan övriga universitet ligger mellan
81--135 platser. Denna anmärkningsvärda skillnad saknar
varje berättigande. Det är särskilt anmärkningsvärt
eftersom man vid Göteborgs universitet satsat på en unik
profil med naturvetenskaplig forskningsanknytning, skapat
en ny pedagogisk struktur för djupförståelse och har den
största forskarutbildningen i landet och det största
patientunderlaget för klinisk utbildning. Det blir ytterligare
allvarligt om man beaktar den biomedicinska industrins
stora betydelse för Västsverige.
Vi föreslår således att Göteborgs universitet erhåller
samma förutsättningar för sina utbildningsuppdrag inom
medicin och odontologi som övriga universitet i landet.
Konkret innebär detta att odontologiska fakulteten behöver
tillföras ytterligare 8 miljoner kronor och att
utbildningsuppdraget inom läkarutbildningen ökas med 20
platser till 145 utbildningsplatser per år och således behöver
tillföras ytterligare cirka 2 miljoner per år.
När det gäller kommunernas skyldighet att anordna
hemspråksundervisning vill vi åter aktualisera våra tidigare
förslag om att slopa kommunernas skyldigheter vad gäller
anordnandet av hemspråksundervisning. Dessvärre är det
omöjligt att få fram den exakta kostnaden för
hemspråksundervisningen. Välgrundade uppskattningar
och beräkningar ger dock vid handen att ett avskaffande av
kommunernas skyldighet ger en besparingseffekt på
åtminstone 1 miljard kronor.
Vi konstaterar att de invandringspolitiska målen med
hemspråksundervisningen aldrig uppnåtts -- trots många års
försök och ambitioner. Efterhandskonstruktioner om att
hemspråksundervisningen skulle bidra till att skapa
tvåspråkiga medborgare är falska. Det finns inga
vetenskapliga belägg för detta. Den svenska uppläggningen
av hemspråksundervisningen måste totalrevideras.
Kostnaderna är helt oförsvarbara -- särskilt i dagens ytterst
allvarliga ekonomiska läge. Vi ser det som naturligt att
ansvaret för hemspråksundervisningen helt och hållet
överlåts på invandrarna själva och deras
intresseorganisationer.
Bostads- och byggpolitik
Inledning
Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på
något sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna
som man. Det är dessutom för de flesta den utgift som tar
den största delen av inkomsten. Samtidigt är ett bra boende
den bästa förutsättningen för ett bra och harmoniskt liv.
Boendet och dess förutsättningar borde därför ha hög
prioritet i den politiska debatten.
Bostadspolitiken är så helt förbunden med byggpolitiken
så de måste behandlas under samma huvudrubrik, framför
allt när det gäller utformning och kostnad.
Den största enskilda utgiftsposten i boendet är
kapitalkostnaden d.v.s. räntorna. En låg ränta är därför det
viktigaste att eftersträva, vilket endast kan uppnås genom
att föra en stram finanspolitik.
Genom att minska subventioner och bidrag och
samtidigt sänka skatterna på boendet uppnås den
nödvändiga kokurrensen som samtidigt är en förutsättning
för lägre boendekostnad. Minskningen måste dock ske i en
takt som är ekonomiskt genomförbar med hänsyn till
medborgarnas ekonomiska förutsättningar, då man annars
skapar större problem än dem man löser.
Långsiktig politik
Vi borde gå mot ett ökat ägande av våra bostäder, då
även hyresrätter i ökad utsträckning kommer att omvandlas
till ägarlägenheter. Det innebär att allt fler kommer att
ställas inför val av bostadsform, storlek och plats, vilket
även gör det nödvändigt att göra en livslång kalkyl över
hyreskostnaden. Där uppstår genast ett problem. Man skall
göra en livslång kalkyl, men planeringshorisonten är i bästa
fall några år beroende på att politikerna ändrar reglerna
med allt kortare framförhållning.
Det beror huvudsakligen på vårt politiska system och
den ofta förödande blockpolitiken. Bostadspolitiken borde
därför lyftas upp över block- och partipolitik och ges den
långsiktighet som ger medborgarna den planeringshorisont
de har rätt att kräva.
Politiker och kreditgivare skulle då som en
motprestation kunna påfordra att de som planerar sitt
boende redan från ungdomen sparar till den egna insatsen.
Det fanns på 60-talet en sparform som passade mycket bra
till bostadssparande, nämligen att man fick låna 3 gånger
det sparade kapitalet, vilket starkt underlättade ett
bostadsköp. Politiskt kan man då stimulera ett sådant
sparande. Bostadssparandet har länge varit ryggraden i
bostadsfinansieringen i Tyskland och varit mycket
framgångsrikt och bör därför vägas in i utredandet.
Subventioner och bidrag
Alla former av subventioner snedvrider och skapar
problem. De olika system av bostadssubventioner som vuxit
fram under åren har möjliggjort för medborgarna att kunna
efterfråga större och dyrare bostäder än man egentligen har
haft råd med. Vi har med andra ord levt över våra tillgångar
och nu måste notan betalas. Vi måste finna former för att
alla delar i samhället skall bära sina egna kostnader och
måste därför se till att produktionskostnaderna blir rimliga.
Reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste
ses över och ändras med hänsyn till att bostadskreditgivarna
så kraftigt har ökat sina räntemarginaler från ca 0,4 % till
ca 1,5 % och att detta fullt ut drabbar låntagarna.
När det nu är nödvändigt att göra förändringar måste
man ge rimlig tid innan besluten genomförs och samtidigt
redogöra för hur den fullständiga avvecklingen skall tillgå.
Riksdagen fattar tyvärr ofta allt för snabba och kortsiktiga
beslut.
Skatter och avgifter
Skatter och avgifter utgör mer än 50 % av den totala
byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en
nyproduktion till kostnader som kan betalas av
normalhyresgästen. Det är grunden till att man måste
tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Logiken
i detta ger ju det självklara svaret -- minska orsaken till
problemet, skatten -- i stället för att möta resultatet med
bidrag. Den enklaste åtgärden är då att minska momsen till
ungefär den nivå den hade tidigare, 12 %, d.v.s.
tjänstemomsnivån.
Minskningen av subventioner och bidrag tillsammans
med en momssänkning ger de rätta signalerna till
marknaden och ger förutsättningar till en naturlig
konkurrensmarknad.
Fastighetsskatten utgör ett stort problem, inte minst mot
bakgrund av att taxeringsvärdena av tomtmarken slår så
snett. Det finns groteska exempel där taxeringsvärden i
vissa attraktiva lägen höjts så mycket att folk som har bott
där i årtionden inte längre kan bo kvar. Därför borde det
taxerade markvärdet uppgå till maximalt 100 000 SEK för
en normal villafastighet. Det aktuella marknadsvärdet slår
ju ändå igenom vid försäljning och beskattas då.
Vidare bör fastighetsskatten snarast möjligt sänkas från
1,5 % till 0,5 % för att skattemässigt jämställas med andra
kapitaltillgångar.
Bostadsbidrag för andra än barnfamiljer bör inte utgå.
Oklarheter beträffande anslutningen till EU
Vår förhoppning är att folkomröstningen i höst kommer
att leda till ett inträde i EU redan den 1 januari 1995.
Men inför detta uppstår ett antal obesvarade frågor till
regeringen:Hur och när kan vi med regeringens
ekonomiska politik klara de fyra konvergenskraven?Hur
skall de första årens EU-avgift finansieras? Skall vi utöka
budgetunderskottet med lån från EU, vilket ytterligare
försämrar möjligheterna att klara konvergenskraven.
Regeringen bör återkomma med ett förslag.
Politiska sektorn
Partistöd
Partistödet är oskäligt stort. Genom sin utformning och
omfattning cementerar partistödet den rådande politiska
maktstrukturen. Vi anser att stödet bör sänkas till hälften
över en treårsperiod; för budgetåret 1994/95 till 80 %, vilket
för det statliga stödet innebär en besparing med 28 miljoner
kr.
Presstöd
Vi föreslår att stödet till dagspressen avvecklas under en
treårsperiod med en 30-procentig början budgetåret
1994/95. Istället för 503 miljoner kr förslår vi 352 miljoner
kr i presstöd till dagstidningarna och till presstödsnämnen
en minskning av anslaget med 0,8 miljoner kr till 4,5
miljoner kr. Den sammanlagda besparingen blir 150
miljoner kr.
Organisationsbidrag
Uppskattningsvis uppgår organisationsbidragen totalt
till ca 13 miljarder. En ordentlig kartläggning av utgående
organisationsbidrag är nödvändig! Vi föreslår att
organisationsbidragen skärs ned med 20 % -- 20 % -- 10 %
över en treårsperiod. Det har nyligen konstaterats att de
politiska partiernas ungdomsförbund har fuskat till sig
organisationsbidrag. Vi anser att bidrag från samhället inte
ska utgår om fusk uppdagas.
Rättstrygghet m.m.
Regeringen föreslår att 90 miljoner kronor skall anvisas
till polisen för nästa budgetår som en engångsanvisning.
Förslaget innebär konkret att äldre och erfarna poliser skall
avgå frivilligt till förmån för yngre och mindre erfarna
poliser. Om man verkligen vill bekämpa den allt mer
omfattande och grövre brottsligheten kan det inte vara rätt
väg att göra sig av med kompetens.
Regeringen har efter åtskilliga propåer därom börjat ta
den ekonomiska brottsligheten på allvar. Vi kan ställa oss
bakom regeringens förslag, men menar att man måste ta ett
betydligt större grepp. Vi har vid flera tillfällen föreslagit
åtgärder mot den svarta sektorn. Den ekonomiska
brottsligheten utgör ju bara en begränsad del av denna
sektor. Självfallet måste den svarta sektorn angripas med
alla medel. Regeringen måste nu ta på sig ansvaret för
detta.
Ökningen och förgrovningen av brottsligheten här i
landet svarar i allt väsentligt utlänningar eller gärningsmän
med utländsk härkomst för. Möjligheterna att utvisa
utlänningar på grund av brott kommer visserligen att bli
något större -- från ca 300 per år till kanske 500 per år. Men
om man ser till att antalet utlänningar som begår brott för
vilka utvisning i och för sig skulle kunna komma i fråga
ligger på ca 30 000 per år får utvisningsökningen betraktas
som försumbar. Det är oundgängligen nödvändigt att
lagstiftningen skärps ytterligare så att i vart fall betydligt
större del av de utländska gärningsmännen utvisas. Det
handlar om rättstrygghet.
Det finns starka statsfinansiella skäl för att pröva nya
grepp inom kriminalvården. Enligt vår uppfattning bör det
vara möjligt att, på sikt, göra våra fängelser
självfinansierade. I avvaktan härpå bör dock
förutsättningarna för att öka inkomsterna kunna förbättras.
Det skulle kunna vara möjligt att koppla en ''rabatt på
strafftiden'' till hur produktiv den intagne är under
fängelsetiden, vilket även skulle kunna vara en bra form för
återanpassning.
Infrastruktur
Regeringen föreslår att anslaget Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt ökas med 1,6 miljarder kronor,
dvs. från 1,2 till 2,8 miljarder kronor för budgetåret
1994/95.
De skäl som regeringen har anfört har inte övertygat oss
om rimligheten av en sådan ytterligare satsning i det kärva
ekonomiska läge som staten befinner sig i. Vi yrkar därför
avslag på förslaget.
Basbeloppet
Basbeloppet infördes 1962. Syftet var helt enkelt att
värdet på den allmänna försäkringen inte skulle kunna
urholkas, och att de grupper som omfattades av
basbeloppbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt
som samhället genererade. Vid tiden för införandet hade
samhället låg inflation och hög tillväxt. Resonemanget
tedde sig därför naturligt. Basbelopp används nu även inom
andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal och
kontrakt, och inom banksektorn.
Det som var gårdagens lösning har blivit dagens
problem.
En viktig uppgift måste vara att ompröva ett system där
omfördelning av samhällets krympande resurser sker enligt
föråldrade modeller. BNP-förändringen i Sverige har varit
negativ under en längre tid. Samtidigt får de vars inkomster
är baserade på basbeloppet en större andel av den totala
kakan. Att vissa samhällsgrupper får en automatisk
löneökning, utan att samhället i stort växer, orsakar en
orättvis förskjutning av välfärden.
Det svenska samhället är fullt med avtal som indexeras
upp år efter år. Detta system verkar mot samhällets intresse
av prisstabilitet, eftersom förhandlingarna alltid utgår från
en summa som har höjts automatiskt. Många gigantiska
avtal som sjukförsäkringar och folkpension drabbar den
offentliga sektorn med automatiskt växande kostnader
varje budgetår. Kostnader som inte på något sätt
återspeglar välfärden.
En åtgärd som bekämpar både den okontrollerade
inkomstförskjutningen och det automatiska
inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart
återspeglar prisutvecklingen utan även den reella
standardutvecklingen i samhället. Detta görs genom att
eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn
såväl till förändringar i bruttonationalinkomsten som
inflationen. Vi betvivlar att det finns en formel som
återspeglar verkligheten, men det är givet att basbelopp på
ett bättre sätt kan spegla förändringarna om fler
ekonomiska faktorer analyseras och läggs till grund för
beräkningen.
En stor del av statens utgiftshöjningar styrs direkt till
indexeringar. Detta är ett oacceptabelt
beroendeförhållande och bidrar till att förvärra
budgetunderskottet. Hela systemet med indexeringar på
utgiftssidan måste snabbt ses över. Frågor om beräkning av
basbelopp och användningen av indexeringar i övrigt
hänger nära samman med varandra.
Hemställan
Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som Ny demokrati har förordat i
motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som Ny demokrati har förordat i
motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 med de
ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar
i anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95 med de
ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige
till känna vad i motionen anförts om att
räntesänkningstakten måste öka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finanspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tjänstemomsen snarast bör
sänkas till 12 %,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att sänka
räntenivån,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyndsamma åtgärder måste
vidtas mot finansiella derivat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i
socialförsäkringssystemet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en oberoende
arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram förslag till ett nytt
socialförsäkringssystem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flerbarnstillägg,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en rättvis familjepolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omläggning av
trafikförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot
bidragsfusk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om näringspolitiken,
18. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 5 766 738
000 kr lägre än vad regeringen föreslagit eller således 20 000
000 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett väsentligt
lägre skattetryck,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om moms på tidningar och böcker,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av tobaksskatten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för hushållstjänster,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om öppen redovisning av samtliga
varu- och löneskatter,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att biståndsmålet för närvarande
fastställs till 0,5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en restriktiv flyktingpolitik,
26. att riksdagen avslår förslaget om ökning av anslaget
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
med 500 miljoner kronor,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om temporära uppehållstillstånd,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dimensioneringen av
utbildningsuppdragen inom medicin och odontologi,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättvisa förutsättningar för
odontologiska fakulteten i Göteborg,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökat utbildningsuppdrag till
145 årsstudieplatser avseende läkarutbildningen i
Göteborg,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
neddragning vid Uppsala universitet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det
medicinska området,
32. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
neddragning vid Lunds universitet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det
medicinska området,
33. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
neddragning vid Göteborgs universitet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för de
medicinska och odontologiska områdena,
34. att riksdagen anslår ytterligare 10 000 000 kr för
budgetåret 1994/95 till Göteborgs universitet:
Grundutbildning, för att skapa rättvisa förutsättningar inom
de medicinska och odontologiska områdena,
35. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
neddragning vid Umeå universitet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det
odontologiska området,
36. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
neddragning vid Karolinska institutet som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det
medicinska och odontologiska området,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
erforderliga lagändringar som syftar till att slopa
kommunernas skyldighet att erbjuda
hemspråksundervisning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostads- och byggpolitiken,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av rätten till
bostadsbidrag,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oklarheter beträffande
anslutningen till EU,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot den politiska
sektorn,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att skapa
förutsättningar för att öka inkomsterna inom
kriminalvårdsanstalterna,1
43. att riksdagen avslår förslaget om att 90 miljoner
kronor anvisas till polisen för budgetåret 1994/95 som en
engångsanvisning,1
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot den svarta
sektorn,1
45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt med 1,6
miljarder kronor för budgetåret 1994/95,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om basbeloppet.
Stockholm den 10 maj 1994
Harriet Colliander (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
1 Yrkandena 42, 43 och 44 hänvisade till JuU.