Sammanfattning
Sverige är i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanserna i obalans och en galopperande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem. Det är helt nödvändigt att i grunden förändra transfereringarna, både vad gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter måste analyseras, inget får lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn.
Ny demokrati har under hela mandatperioden anvisat betydligt större budgetförstärkningar än regeringen men de flesta förslagen har lämnats utan åtgärd. Det är nu dags att beakta alla förslag till besparingar, även de obekväma.
Riksdagen måste därför lägga partitaktiken åt sidan och enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets ekonomiska problem. Här följer vårt förslag till åtgärder:
Nyd:s besparingar jämfört med regeringens budget 1994/95 (Mkr)
Flerbarnstillägget 1 700 Föräldraförsäkringen 90--80 % 1 500 Behovsprövade barnbidrag 3 000 Sjukförsäkringen 7,5--5,5 1 300 Bostadsbidrag endast till barnfamiljer 510 Bistånd 6 160 Flykting 2 360 Hemspråk 1 000 Statliga organisationsbidrag 1 500 Infra 2 000 Jordbruk 360 Kultur och presstöd 250 Svarta sektorn 2 000 Bidragsfusk 2 000 Diverse 280 Summa (från budgetprop.) 25 920Dessutom tillkommer:
Sänkt arbetsmarknadsstöd 5 700 Norrlandsvägar 1 600 Vårdnadsbidrag 3 700 Ökad tobaksskatt 1 500 Ersättn. för trafikskadade till trafikföräkringen 1 000 Moms på tidningar 500 Summa (nya) 14 000 Totalt 39 920Kostnadsökningar (Mkr)
Minskad tjänstemoms -8 500 Minskad byggmoms -4 000 Summa -12 500 Budgetförstärkning 27 420
Inledning
Riksdagen och framför allt den så kallade marknaden väntade förgäves på de krafttag som regeringen förväntades komma med i kompletteringspropositionen. Krafttagen uteblev. Och detta i en tid då regeringen borde komma med kraftfulla åtgärder, när räntorna stiger trots lågkonjunktur och en enorm arbetslöshet. Vad beror det på att den långa räntan är lika hög som i Italien? Var finns budgetförstärkningarna när budgetunderskottet är 200 miljarder kronor och statsskulden över 1 200 miljarder kronor?
Finansministern sa officiellt den 27 april, ''att det går inte att lägga fram några besparingar när riksdagen ser ut som den gör''. Det är ganska häpnadsväckande att finansministern inte ens försökt att diskutera, nej inte ställt en enda fråga, trots att hon vet att Ny demokrati under hela valperioden lagt förslag på betydligt större besparingar än regeringen.
Ny demokrati tycker att det är utmanande av regeringen att i stället för budgetförstärkningar föreslå ett ofinansierat vårdnadsbidrag som kommer att kosta staten 3,7 miljarder kronor. Det blir än svårare att förstå när Ny demokrati har lagt ett förslag till en ny familjepolitik med en vårdnadsersättning värd namnet. Vår familjepolitik skulle när den är genomförd spara 20 miljarder kronor till staten.
Detta för oss in på de 20 miljarder kronor som regeringen vill spara med effekt 1999, utan att tala om vad som avses. Det är svårt att förstå logiken i att tala om budgetförstärkningar som ligger bortom nästa valperiod. Ingen kan nu säga hur den regeringen blir sammansatt.
Regeringen har utan hörande av riksdagen beslutat att bl.a. 20 000 flyktingar från Kosovo kollektivt skall få uppehållstillstånd i Sverige och begär nu ytterligare 500 miljoner kronor i tilläggsanslag. Ny demokrati kan inte acceptera att regeringen först fattar beslut utan att fråga riksdagen och sedan kommer med anslagsäskande. Vi yrkar därför avslag på regeringens begäran.
Riksdagen fattade beslut i december 1993 om ''Ändringar i företagsbeskattningen'', redovisat i betänkande SkU15. Det innehåller bl.a. beslut om ''lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen''. Det innebar samtidigt att man sänkte reavinstbeskattningen på aktier till 12,5 %. Detta beslut var nog mindre väl genomtänkt då det i sin nuvarande form nästan enbart gynnar aktieaffärer på börsen d.v.s. förtjänst på icke arbetande kapital.
''De senaste åren har Sverige haft en negativ tillväxt med totalt cirka 5 procent; vi har blivit 1,5--2 procent fattigare per år. Om man räknar med att Sverige de närmaste sju åren, trots omständigheterna, kommer att uppleva positiv tillväxt om i genomsnitt 1 procent per år, och att finanspolitiken kommer att vara oförändrad, kommer den svenska staten år 2000 att behöva använda 55--60 procent av statens inkomster till att betala räntor på statsskulden.''
Detta skriver Carl-Fredrik Jaensson i boken ''Välfärd utan skatter?'' Ett senario som naturligtvis inte får inträffa, men som kan inträffa om man inte för rätt ekonomisk politik -- och regeringen för inte rätt politik.
Regeringens politik -- reviderad finansplan
En stor del av regeringens politik har genomförts med hjälp av Ny demokrati. Krisuppgörelserna mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna ställde vi oss bakom. Det gjorde vi för landets bästa, och detta trots att vi hade bättre förslag.
För att inte marknaden åter skulle tappa förtroendet, som hängde i en skör tråd, fick vi som inte deltagit i denna överenskommelse hjälpa regeringen och landet med den ekonomiska trovärdigheten bl.a. genom att genomföra den extra indragningen av räntebidrag till bostadssektorn på 3 miljarder kronor, som regeringen avtalat med Socialdemokraterna. Vi kunde dock mildra den något genom att framtvinga en spridning över tre år. Med hänsyn till resultatet kan man fråga sig hur det skulle ha gått, om man, som avtalat, gjort hela indragningen den 1 januari i år.
Varför har inte regeringen bättre utnyttjat det stora krismedvetande som fanns under 1992--93 -- det är man nu på väg att glida ur, på helt felaktiga grunder.
Regeringen skriver: ''Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga finanserna och minska statens lånebehov''. Det går dock inte att skära utan att beakta konsekvenserna. Det är inte rimligt i dagsläget att avskeda vårdpersonal för att sedan betala ut arbetslöshetsersättning. Vi anser dock i likhet med regeringen att den offentliga sektorn måste minska, men tidpunkten är inte den rätta.
En sänkning av statens utgifter är helt nödvändig, och det är svenska folket medvetet om och också berett att bidraga till, men bara om det sker på ett planerat och rättvist sätt.
Vi kan inte enbart spara oss ur problemen då den största orsaken till budgetunderskottet beror på kraftigt minskade inkomster till staten. Konsumtionen måste också stimuleras.
Regeringen betonar att exportindustrin går bra. Det beror dock inte på regeringens åtgärder utan på den flytande kronans ''devalverande effekt'' och den höjda produktiviteten orsakad av arbetskraftens krismedvetande. Regeringen orsakade tvärtom en helt onödig mångmiljardförlust för Sverige genom att allt för länge vänta med att släppa kronan fri.
Regeringen skriver att man ''avser att lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar'' men att dessa ''får genomslag på de offentliga finanserna senast 1999''. Den förmenta kraftfulla politiken ligger kanske i att regeringen avser att kommendera fram en BNP- tillväxt på 4 % i genomsnitt per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999.
Regeringen berömmer sig för att ha reformerat arbetsrätten när det endast handlar om marginella förändringar. Varför har inte en borgerlig regering sett till att det skapats riktiga förutsättningar för småföretagen att kunna verka på en sund arbetsmarknad, vilket också skulle ha gynnat arbetstagarna.
''Miljörelateringen av skatterna drivs vidare'', säger regeringen. Sverige kan dock inte ensamt genomföra dessa ändringar. Då försämrar vi svensk industris konkurrensförmåga till fördel för konkurrenterna. Det är därför lämpligt att samordna dessa åtgärder med EU inför vårt förväntade inträde.
Det föreslagna pensionssystemet, som det tycks finnas politisk enighet bakom, borde väl föreläggas väljarna när vi är så nära ett val, i stället för att med stor brådska beslutas i sista minuten av innevarande valperiod. Den politiska enigheten borde väl finnas kvar även efter valet om den är något värd. Eller är man rädd för folkets granskning?
''Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken.'' Så står det i propositionen. Där står också att man genomfört både husläkare och vårdnadsbidrag, när faktum är att en majoritet av riksdagen har avfärdat husläkarreformen och att vårdnadsbidraget ännu inte är avgjort av riksdagen.
''Att utveckla vården och den sociala omsorgen är därför centrala uppgifter i ett rättfärdigt och solidariskt samhälle.'' Det är förmodligen honnörsord, som återfinns i varje partiprogram, och som medborgarna tar för självklart som samhällets främsta uppgift. Men har regeringen levt upp till det? Frågan är om inte regeringen i praktiken har bytt ut ordet utveckla mot avveckla?
En ny lag om kommunala folkomröstningar är ett förslag i rätt riktning. Kanske man kan gå ännu längre med hjälp av dagens och morgondagens teknik.
Regeringen skriver att ''Hushållens optimism inför framtiden är stor och den privata konsumtionen växer.'' Återigen vackra ord som är en förhoppning som vi alla delar, men den kommer tyvärr inte av sig själv. Hur har regeringen tänkt att det skall gå till? Finns det några förslag?
Det ligger mycket gott i regeringens tankar och planer, men de är allt för statiska och för lite pragmatiska.
Regeringens fördelningspolitiska modellförsök är lovvärt och nödvändigt för framtida bedömningar, men det är nog missvisande, då de åtgärder som vidtagits under valperioden ännu inte fått genomslag, trots stimuleringen.
Det är dock glädjande att kunna konstera att vårt gemensamma arbete för landets pensionärer har lett till att deras köpkraft har stärkts mer än genomsnittsmedborgarens.
Genomförda och föreslagna avgifter har liknande effekt som skatter och måste beaktas när man bedömer det totala skattetrycket.
Regeringen föreslår att arbetsmarknadsfonden skall få disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor. Det är tyvärr nödvändigt men vi vill påpeka att detta är något som ligger utanför budgeten och bör beaktas i den totala bedömningen av Sveriges finanser.
Penning- och valutapolitiken
Riksbanken som ansvarar för penning- och valutapolitiken har nu huvdsakligen penningpolitiken som instrument, eftersom vi har en flytande valuta. Det viktigaste verktyget är därför marginalräntan, som enligt vår uppfattning har använts alldeles för försikigt, vilket innebär att våra marknadsräntor är allt för höga. Räntan är ju det mest centrala i hela ekonomin -- så extrema realräntor har vi inte haft i mannaminne, och det i en extrem lågkonjuktur när industrin skulle investera för framtiden.
Räntesänkningstakten måste öka!
Finanspolitiken
Finanspolitiken måste hållas fortsatt stram men mer inriktas på att förändra systemen och ersättningsnivåerna än att skära lite här och där. Det är framför allt transfereringarna som måste förändras i grunden samt till en nivå som Sverige kan klara av. Vi kan inte heller, som vi tidigare framhållit, enbart spara oss ur de ekonomiska problem. Vi måste också få fart på de privata investeringarna.
Vi föreslår därför att tjänstemomsen snarast sänks till 12 %.
Räntan
Räntan är den mest betydelsefulla komponenten i den ekonomiska politiken och är inte enbart ett resultat av den förda politiken. Den mest direkta och omedelbara påverkan på räntans förändring och utveckling har riksbanksfullmäktige som tillsammans med riksbankschefen fattar beslut om marginalräntans storlek och utveckling.
Ny demokrati har konsekvent framhållit att marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt kraftigare. Särskilt gäller det hösten 1992 när kronan släpptes fri. Då borde marinalräntan samtidigt sänkts mycket kraftigt. Vi var det enda parti som i riksdagsdebatten rekommenderade att den dåvarande riksbankschefen borde överväga att avgå.
Vidare anser vi att riksbanksfullmäktige borde ha en icke-politisk sammansättning, med en större fackkunskap. Även politiker kan ingå men då i minoritet.
Det är ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Man försvarar sig med att det kan man inte göra något åt. Det kan man visst, om man vill. Staten är ägare till Nordbanken och kan där genom styrelsen påverka en räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet. Det borde även ha varit möjligt att vid förhandlingar mellan bankerna och bankstödsnämnden, om stöd och garantier, ställa krav på räntebegränsningar.
Konjunkturbedömning
Sverige är nu inne i en mycket kraftig konjunkturuppgång vad avser exportindustrin vilket till all väsentlig del beror på kronans depreciering orsakad av att kronan släpptes fri i november 1992. Men vi har fortfarande en mycket otillfredsställande privat efterfrågan som gör att vi inte får igång den övriga industrin då efterfrågan saknas. Om efterfrågan hade stimulerats, genom skattesänkningar för ett år sedan, hade vi nu haft en stark konjunkturuppgång i hela industrin i dag, vilket snabbare skulle ha förbättrat arbetslöshetsproblemet. Genom att regeringen inte vidtagit några åtgärder har vi fortsatt hög arbetslöshet med tillhörande höga arbetsmarknadskostnader. Det enda positiva är, att inflationen i Sverige kommer att vara låg.
Näringslivets samlade produktion har sjunkit kraftigt de senaste åren och förlusten av marknadsdelar har varit mycket betydande. Det har lett till att industrin tvingats dra ner sin kapacitet så mycket att en del företag redan slår i kapacitetstaket.
Bruttoinvesteringarna är en av de främsta faktorerna bakom nedgången i BNP varför avsaknaden av dem är en viktig orsak till att en del företag redan slår i kapacitetstaket. Investeringarna förväntas öka nu men knappast till den nivå som regeringen har antagit i propositionen. Det är ju bedrövligt att man inte har lyckats stimulera industrin till att investera i den djupa lågkonjunktur vi har haft, alla vet ju att det alltid kommer en högkonjunktur igen. Realkapitalstocken kommer att fortsätta att minska i Sverige. Investeringarna minskade redan under perioden 1991--1992 med 30--35 % för att hamna på samma nivå som för 20 år sedan.
Följande stycke är ett citat från vår budgetmotion i januari 1992:
''Det finns en betydande investeringspotential hos många utländska företag och kanske då framför allt japanska. Dessa möjligheter bör Sverige bättre bevaka, då vi med hänsyn till vår höga tekniska standard, vår industrikompetens och vårt förbättrade kostnadsläge borde framstå som ett intressant investeringsalternativ. En bättre och riktad information och lobbyverksamhet bör därför omgående genomföras. Därför bör man t.ex positivt medverka till att ett Japan-center i Stockholm snarast kommer till stånd, gärna med en eller flera japanska banker.''
Det är fortfarande lika giltigt, men vad har hänt under dessa år?
Derivathandel -- ''En spekulation på spekulation''
Internationella betalningsbanken har räknat ut att den samlade handeln med valutor i världen har ökat från 640 miljarder dollar per dag 1989 till i dag ca 1 000 miljarder dollar per dag, m.a.o. sex stycken svenska BNP. De 160 miljarder kronor som flöt ur landet i november -92 och tvingade regeringen att låta kronan flyta fritt motsvarar således bara en halv timmes handel på finansmarknaderna.
Av denna dagliga omsättning på 1 000 miljarder dollar gäller bara fem eller högst tio procent verklig handel med varor och tjänster som kräver valutaväxling. Resten är olika former av valuta- och derivatspekulation.
Derivathandel är en form av ''vadslagning'' om prisutvecklingen på råvaror eller valutor. Här sker inget utbyte av ens verkliga värdepapper, utan två parter kommer bara överens om att vid ett visst datum göra en betalning till ett pris som rättar sig efter den aktuella råvarans eller valutans förutsedda prisutveckling. Enligt Financial Times definieras en derivattransaktion på följande sätt: ''Ett kontrakt vars värde förändras i takt med prisrörelser i ett anknutet eller underliggande varu- eller finansbaserat instrument''. Och vad menar de med det då? Vi har ingen aning. Vår enkla definition är att derivathandeln är spekulation på spekulationen!
Handeln med derivat sker utanför balansräkningarna och till stor del utanför börserna, i direktaffärer (OTC). Tillsynsmyndigheter saknar därför en överblick över dessa gigantiska finanstransaktioner, eftersom de aldrig redovisas av bankerna. Derivat är spekulationsobjekt som till sin natur på sikt inte kan länkas i kontrollerade banor.
Regeringen bör hörsamma dessa varningar och återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
Socialförsäkringssystemet
Försäkringssystem bör vara just försäkringssystem, dvs. system där premierna kan täcka försäkringskostnaderna. Detta gäller trafikskadeförsäkring, arbetsskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.
För att undvika fusk, eller s.k. bidragsarbitrage, måste systemen göras enkla och överskådliga och ersättningsnivåerna vara lika.
De flesta insiktsfulla ekonomer är överens om att de nuvarande socialförsäkrings- och trygghetssystemen behöver revideras i grunden om Sverige ska kunna repa sig ekonomiskt. Även om vi får en kraftig konjunkturuppgång som hjälp, kvarstår behovet av kraftfull ekonomisk åtstramning i transfereringssystemen. Ny demokrati delar helt denna uppfattning och menar att samtliga socialförsäkringar och trygghetssystem behöver totalrevideras.
Detta måste naturligtvis ske med varsamhet och omsorg -- men också med kraft och konsekvens. Ny demokrati föreslår att en oberoende arbetsgrupp omedelbart tillsätts med uppgift att arbeta fram förslag till förändringar och revideringar. Naturligtvis ska denna arbetsgrupp kunna knyta en parlamentarisk referensgrupp till sig. Arbetet bör vara klart senast vid årsskiftet 1994/95.
Ny demokrati anser att följande principer ska ligga som grund för trygghetssystemen:Staten skall behandla alla medborgare lika.Staten ska garantera alla medborgare en ekonomisk grundtrygghet -- som skall vara lika för alla medborgare.Trygghetssystem ovanför grundtrygghetsnivån (t.ex. försäkringar som täcker inkomstbortfall) är inte en statlig angelägenhet utan en fråga för arbetsgivare, fackliga organisationer, försäkringsinrättningar etc.Den enskilda medborgaren skall ha valfrihet att själv bestämma omfattningen och nivåer i de trygghetssystem hon/han önskar utöver det statliga grundtrygghetssytemet.Statens trygghetssystem skall alltid utformas efter principerna hjälp till självhjälp och att varje medborgare har och skall ha ansvaret för sitt liv.De statliga trygghetssystemen får aldrig skapa inlärd hjälplöshet eller ta ifrån medborgarna deras självkänsla.
Behovsprövade barnbidrag
Ny demokrati har motionerat om en total reformering av familjepolitiken. Det nuvarande systemet är för dyrt och gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad. På kort sikt finns det dock en självklar besparingsmöjlighet, nämligen behovsprövade barnbidrag. Inga bidrag bör utgå till familjer med höga inkomster. Det gäller såväl barnbidrag som andra typer av bidrag. Vi anser också att flerbarnstillägget skall minskas genom att barnbidraget minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet.
Regeringen har beräknat kostnaderna för barnbidragen till ca 17 miljarder. Vårt förslag är att man behovsprövar barnbidragen så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med inkomster upp till ca 320 000 kronor. Denna gräns är vald så att inga betydande marginaleffekter skall uppstå (en familj med 3 eller fler barn kan få bostadsbidrag ända upp till en inkomst på ca 320 000 kronor).
Vid en hushållsinkomst på 500 000 kronor utgår inget bidrag. I intervallet däremellan sker en kontinuerlig avtrappning. Detta skulle, enligt Finansdepartementets beräkningar, ge en besparing på 3 miljarder kronor.
En rättvis familjepolitik!
Regeringen har föreslagit riksdagen att den skall anslå ytterligare 3,7 miljarder för att finansiera ett vårdnadsbidrag. Ny demokrati anser att Sverige inte har råd med fler ofinansierade reformer. Vi har redan värlens dyraste familjepolitik. Den kostar ca 85 miljarder.
Vårt förslag som innebär att de medel som går till föräldraförsäkring, barnbidrag, kommunal barnomsorg etc, läggs samman och fördelas till barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen ligger maximalt på 8 000 kr i månaden. Det är skattefritt och pensionsgrundande. Barnbidraget skulle bli 1 000 kr i månaden per barn. Men vi vill inte ge till dem som inte behöver, och därför sker en avtrappning vid 320 000 kr i årsinkomst, och tjänar man mer än en halv miljon utgår inga bidrag. Finansdepartementet har räknat på förslaget och kommit fram till att 20 miljarder skulle sparas i familjepolitiken.
Vi vill understryka att det är de båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst som gäller -- oavsett om de är gifta, ogifta, bor åtskilda eller är frånskilda. Vi anser inte att samhället skall tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar.
Om vårt familjepolitiska förslag införs successivt skulle det ge följande besparingar: 1995/96 7 miljarder kronor, 96/97 12 miljarder kr, 97/98 20 miljarder kr.
Omläggning av trafikförsäkringen
Genom att lyfta över ansvaret för trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen blir försäkringsbolagen mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet. Stat och landsting sparar minst 6 miljarder i minskade kostnader i sjukförsäkringen och sjukvården och samhällskostnaderna minskar även totalt sett. Detta skulle ge besparingar på 1 miljard kr för 1994/95, 3 miljarder kr för 1995/96 och 6 miljarder kr för 1996/97.
Bidragsarbitrage
Det nuvarande socialförsäkringssystemet inbjuder genom sin konstruktion till otillbörligt utnyttjande. Man kan optimera sina bidrag från olika försäkringar eftersom dessa utdelas utan någon inbördes kontroll, s.k. bidragsarbitrage. Många drar sig inte för att uppge falska uppgifter. Detta måste kunna beivras, då det inte är annat än rent bedrägeri.
Märk att statens pengar är våra skattepengar. Det är inte självklart för alla. Staten bör starta en folkkampanj som syftar till att höja moralen, så att folk i större utsträckning inser vilken betydelse det har för skattetrycket. Blotta vetskapen om att kontroll sker, kan sannolikt minska fusket.
Skattebetalarnas inkomstöverföringar till hushållen uppgick 1993 till 380 miljarder kronor varav ca 130 miljarder i kategorier som är särskilt utsatta för fusk. Det behövs en bättre samordning. En försiktig bedömning ger vid handen att ca 10 % av de fuskkänsligaste transfereringarna, eller 13 miljarder kan sparas genom att upprätta ett allmänt register för utdelade understöd och ersättningar. Det skall till exempel inte vara möjligt att uppbära statlig lönegaranti eller arbetslöshetsunderstöd och sjukpenning samtidigt. Registret bör vara sekretessbelagt och bara kunna användas i syfte att uppdaga fusk. Vid upptäckt av misstänkt bidragsfusk skall frågan överlämnas till behörig myndighet för åtgärd.
Besparingarna beräknas bli 5 miljarder kr för 1994/95, 10 miljarder kr för 1995/96 och 13 miljarder för 1996/97.
Näringspolitiken
Den nya näringspolitiken som igångsatts av den nuvarande regeringen börjar nu sätta sina spår i form av en tillväxt i ekonomin. Genom medverkan från Ny demokrati har regeringen bl.a. fått igenom ett antal skattelättnader som främjar företagande och nyinvesteringar -- dubbelbeskattningen av aktier slopas, reavinstskatten halveras, lika skatter för enskild företagare och bolag, periodiseringsfonder, kvittning av underskott mot inkomst av tjänst m.m. Förändringen av LAS kommer också att stimulera till fler nya jobb.
Innovationsklimatet och nya idéer hör till de viktigaste inslagen i en politik som kan ge förutsättningar för nya jobb. Nyd medverkade aktivt till att en innovationsutredning kom till stånd. Den har nu resulterat i en proposition med förslag till Innovationscentrum baserad på en stiftelse om 500 miljoner kronor ur den upplösta 92-94-fonden från löntagarfonderna.
Nyd anser dock att den föreslagna satsningen på innovationsstöd är helt otillräcklig. Som komplement vill vi inrätta en garantifond på 2 miljarder -- knuten till Industri- och Nyföretagarfonden. Denna skulle motverka bankernas obenägenhet att ge krediter till mera riskfyllda projekt. De nya produktråden vid de lokala utvecklingsbolagen måste också få högre kompetens genom en intensifierad utbildning och resursförstärkning. Detta genom ett utbyggt samarbete med SUF (Svenska Uppfinnarföreningen). Genomförs detta kan också de lokala ekonomiska beslutsramarna höjas.
Nyd anser vidare att vissa innovationsfrämjande skattelättnader bör göras -- exempelvis bör royaltyintäkterna göras skattefria i 5 år. Patentkostnaderna bör också bli avdragsgilla för enskilda uppfinnare. För vissa satsningar av riskkapital bör även gälla avdrag mot såväl inkomst av tjänst som kapital.
För att allmänt främja innovationsklimatet i Sverige föreslår nyd en kampanj med en separat budget på 10 miljoner kronor. Regeringens förslag om att dessa åtgärder skulle genomföras inom NUTEK:s nuvarande resurser ser vi som orealistiskt. Möjligen kan här pengar utnyttjas från Innovationscentrum.
För att öka tillgången på riskkapital föreslår vi en utredning om en ny aviseringsform som saknas i svensk bolagsstiftning -- en innovationsfond med skattetransparens. Kapitalplacerare med uthålligt kapital och hög riskbenägenhet skulle kunna utnyttja denna placeringsform gentemot möjlighet till hög avkastning. Denna typ av riskkapitalfond existerar redan i flera länder bl.a. i USA.
Bankernas obenägenhet att ge krediter och det stora räntegapet mellan in- och utlåning skapar fortfarande stora svårigheter för småföretagens kapitalförsörjning. Vi föreslår att regeringen snarast låter Konkurrensverket undersöka oligopolsituationen för bankerna. Råder det fri konkurrens eller skönjer man här konturerna till en bankkartell?
Arbetsmarknadspolitik
Regeringen uttalar med viss försiktighet att det finns tecken som tyder på att en vändning har inletts på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar. Varslen om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Vi kan hålla med regeringen om att även om utvecklingen går åt rätt håll är obalanserna på arbetsmarknaden stora. Vi gör emellertid en annan bedömning än regeringen i fråga om minskningen av arbetslösheten. Förbättringen på arbetsmarknaden går snabbare än vad regeringen antagit. Detta leder till att anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 kan sättas ned till 20 miljarder. Dessutom har man ju haft uppenbara svårigheter att göra av med de medel som avsatts för innevarande budgetår.
Fortsatt reformering av arbetsrätten
Det råder en bred enighet om att anställningsskyddet kan ha medfört hinder för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Vi har i tidigare motioner fört fram radikala förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för en öppen och flexibel arbetsmarknad som kan ge ungdomar riktiga jobb. Våra förslag om ändringar i arbetsrättslagstiftningen har inte mist sin aktualitet.
Tidsbegränsad anställning
LAS medger endast 6 månaders visstidsanställning vid arbetsanhopning då den normala anställningsformen skall vara tillsvidareanställning.
Framförallt småföretagen anser emellertid att 6 månaders visstids- och provanställning är en för kort tid för att han skall våga satsa på nyanställningar. Han föredrar därför den för honom normalt bekvämaste vägen, nämligen övertid. Detta är en av orsakerna till varför övertidsuttaget skenat iväg och blockerat nyanställningar för ca 50 000 arbetslösa. Med hänsyn härtill vill vi förlänga visstidsanställningen från 6 till 18 månader.
Provanställning 18 månaders prövotid ger bättre möjligheter för unga arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden samtidigt som framförallt småföretagarna får ett incitament till ökat risktagande. Provanställningstiden bör förlängas till 18 månader.
Den s.k. månadsregeln
LAS fastslår att 1-månadsregeln gäller vid uppsägningar som hänför sig till en arbetstagares personliga förhållanden. Månadsregeln bör helt avskaffas. Ett alternativ är att tidsfristen utökas till 6 månader.
Turordning vid uppsägning p.g.a. arbetsbrist
Arbetsrättskommittén föreslog att en arbetsgivare skulle ha rätt att välja ut 20 % av arbetstagarna i en turordningskvot, dock minst 2 personer. På så sätt får arbetsgivaren möjlighet att ta större hänsyn till individuell duglighet och lämplighet, vilket är nödvändigt för att småföretagarna skall våga investera i nya affärsmöjligheter.
Nyd anser att småföretagarnas entreprenörsanda överhuvudtaget inte skall begränsas med några turordningsregler och att alla företag med mindre än 25 anställda skall undantagas från LAS regelverk.
Merparten av dessa småföretag omfattas inte av kollektivavtal och de har därför endast i undantagsfall en facklig förtroendeman. Vi har utgått från att 25 anställda är en motiverbar gräns som bl.a. återfinns i vissa EG-lagar. Den svenska styrelserepresentationslagen gäller vidare för alla företag med mer än 25 anställda. Även större företag måste emellertid ges bättre motivation till nyanställningar och därför föreslår vi att den av utredningen förordade generella frikvoten på 20 % av antalet anställda skall gälla för alla företag med fler än 25 anställda.
Vårt förslag leder till ökade nyanställningar. Mer liberala turordningsregler kan få framförallt småföretagarna att våga satsa på expansion och nyföretagande. Den enda raka vägen till nya jobb.
Skattepolitiken
Inledning
Ny demokrati förespråkar ett lägre skattetryck. Vi tror att det nuvarande höga skattetrycket i Sverige verkar hämmande och försvagar landets totala ekonomi. Det skapar ett omfattande skattefusk, som vissa bedömare anser uppgår till 150 miljarder. Riksrevisionsverkets beräkningar uppgår till minst 40 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter.
Kraftiga nedskärningar i statens utgifter i t.ex. transfereringssystem, bistånd, flyktingkostnader och organisationsbidragen, måste genomföras. Dessa nedskärningar skapar då utrymme för strategiska skattesänkningar.
Våra huvudskäl för att sänka skattetrycket kan sammanfattas i fyra punkter:
A. Rättviseskälet
När de högsta marginalskatterna sänks måste det totala skattetrycket sänkas för att inte de med den lägsta inkomsten skall betala skatteomläggningen. Rättvisan mellan olika grupper kräver ett sänkt skattetryck.
B. Demokratiskälet
Det är skäligt att vi medborgare själva får bestämma över merparten av våra inkomster och att statens och kommunernas makt begränsas. Medborgarnas inkomster tillhör medborgarna. Detta måste vara den demokratiska utgångspunkten.
C. Dynamikskälet
Det är svårt att skapa ordentlig dynamik och extra engagemang genom att flytta skattebördan. Först när det samlade skattetrycket sänks får vi dynamik i samhällsutvecklingen. Då ökar människors engagemang och vilja till extra arbete. Detta resulterar i en bättre standardutveckling för alla.
D. EU-skälet
Allt fler är ense om att Sverige är en del av Europa och att en naturlig fas i denna utveckling är ett medlemskap i EU. De svenska skatterna måste anpassas till de europeiska.
Moms på tidningar och böcker
Ny demokrati föreslår att dagspressen skall momsbeläggas med 12 % och att momssänkningar till 12 % sker för all annan press och litteratur, inklusive böcker. Åtgärden blir i det läget i det närmaste kostnadsneutral.
Enligt de beräkningar, som vi tagit del av skulle statskassan förstärkas med ca en halv miljard kronor.
Dagspressen har en anmärkningsvärd favör när det gäller moms. Den ingående momsen får dras av, men moms på försäljning behöver inte tas ut. Dessa regler innebär ett förtäckt presstöd som har kommit att missbrukas i konkurrenssyfte. Ett exempel på detta är Aftonbladet, som till sin söndagstidning bifogar en bilaga som är mycket lik en ordinär veckotidning; samma format, samma typ av papper och samma försäljningsfrekvens. Veckotidningar är momsbelagda, men inte Aftonbladets veckobilaga.
Av rättviseskäl bör all press och litteratur beläggas med samma momssats, som av Ny demokrati föreslås till 12 %. Detta skulle innebära att vi lägger oss på ungefär samma nivå som ett flertal EU-länder.
Höjd tobaksskatt
Tobaksskatten bör höjas så att den ger en inkomstförstärkning med ca 1,5 miljarder kr.
Avdrag för hushållstjänster
Regeringens utredare Lars Vinell har nyligen lagt fram förslag -- SOU 1994:43 Ekonomisk politik för tjänstesektorn -- som Ny demokrati välkomnar.
Förslaget går i korthet ut på att införa en avdragsrätt för hushållstjänster. Den potentiella marknaden för hushållstjänster är relativt stor -- utredaren anger som sannolikt 50 000--60 000 nya arbeten.
Nya företagsformer skulle bildas och nya arbetstillfällen skapas. Mängder av föräldrar skulle slippa påfrestande dubbeloch trippelarbete. En effektivare kombination av hemarbete och marknadstjänster skulle också resultera i ett ökat arbetsutbud.
Förutom uppenbara livskvalitetsförtjänster för alla berörda innebär förslaget naturligtvis positiva effekter på statsbudgeten. Utredningen innehåller olika simulerade beräkningar som gjorts av Finansdepartementet. I en försiktigt gjord beräkning och bedömning blir resultatet 3,5 miljarder i ökade skatteinkomster för staten!
Ny demokrati kan endast hitta vinnare om man inför förslagen. Det går inte att peka på några förlorare. Vi föreslår således att regeringen snarast möjligt återkommer med en proposition, baserad på utredningsförslaget, till riksdagen.
Avdrag för rån
Ouppklarade rån är ett växande problem bland butiksägare.
Tillgångar, som vid försäljning skulle givit en skattepliktig inkomst, är naturligtvis avdragsgilla om skada uppstår. Pengar förskingrade av en redovisningsskyldig anställd är också avdragsgilla. Rån är en avdragsgill driftförlust för en bank. Det är således befängt och likväl omoraliskt att en butiksägare skall tvingas betala skatt till samhället på grund av en rånförlust. Det finns åtskilliga exempel på kioskägare, som blivit rånade och sedan fått skatta nästan lika mycket som summan de blev bestulna på.
Ämnet har varit uppe för diskussion sedan lagstiftningen infördes 1984. Det är nu hög tid att riksdagen ändrar på denna absurda regel.
Ny demokrati menar att en lagändring måste komma till stånd, som medger avdrag för rån även för butiksägare.
Rättssäkerhet för skattebetalare
Sverige står nu inför den kanske största ekonomiska kris som landet någonsin upplevt i modern historia. Regeringen kommer med den ena beska åtstramningsåtgärden efter det andra. För att lyckas med en sådan åtstramningspolitik förutsätter det att politiker och myndigheter agerar så att svenska medborgare får ett ökat förtroende för dem.
Ny demokrati vill här framhålla att medborgarnas förtroende för myndigheter och makthavare inte är särskilt stort. För att öka förtroendet så krävs i ett modernt samhälle att rättssäkerheten fungerar. Riksdagen har inte visat något större intresse för reformer för skattebetalarnas rättssäkerhet. Visserligen har generalklausulen avskaffats och en utredning pågår om förutsättningarna för att öka rättssäkerheten för skattebetalarna. Ny demokrati tycker att detta arbete går för långsamt. Före valet fanns en bred uppslutning av de nuvarande regeringspartierna för en ändring av reglerna om rättssäkerheten för svenska skattebetalare.
Skattemyndigheterna har i vissa fall upp till fem år på sig att riva upp en deklaration. Ibland går de praktiska konsekvenserna av en uppriven deklaration ännu längre tillbaka i tiden. Det finns exempel på hur medborgare råkat ut för eftertaxering hela nio år tillbaka! De drabbades av dryga eftertaxeringar som påverkade deras privatekonomi märkbart. Sådant kan inte tillåtas inträffa i ett demokratiskt land som gör anspråk på att vara en rättsstat! Mycket återstår att göra inom detta område.
I många fall har skattebetalare råkat ut för eftertaxeringar i traktamentsfrågor och resersättningar som de år efter år beviljats avdrag för. Dessa människor behandlas uppenbarligen annorlunda än de skattebetalare, som med annat val av bostadsort och därav följande skattemyndighet, inte drabbats av samma efterkrav.
Många av de eftertaxerade medborgare, som har orkat att driva sina skattemål vidare, har oftast blivit stoppade i det svenska rättsamhället vid dörren till regeringsrätten. Dessa medborgare har fått svaret från regeringsrätten att ''regeringsrätten meddelar ej prövningstillstånd, i följd varav kammarrättens dom står fast''. En enda mening som undanröjer det sista hoppet om en rättvis behandling. Regeringsrättens avvisande beslut är ofta häpnadsväckande. I ett flertal av dessa fall berörs en rad problemställningar, som inte tidigare varit belysta i praxis. Dessa exempel tillsammans med andra erfarenheter, som berör rättsäkerheten för skattebetalare, gör att frågan måste ställas om vi har domstolar som i tillräcklig grad finner det angeläget att tillämpa lagarna likvärdigt.
Dagens lagstiftning har i allt högre grad kommit att sätta de fiskala intressena i förgrunden. Perspektivet i skattelagstiftningen måste ändras till den enskilda människans förmån. Det självklara intresse stat och kommun har av att få in skatt får aldrig genomdrivas på bekostnad av ett grundläggande skydd för människors rättstrygghet.
För att skapa trovärdighet är det synnerligen viktigt att de direktiv, som utgår till skattemyndigheterna, är klara och tydliga. Det skall inte råda någon tvekan för skattemyndigheten hur direktiv och lagar skall tillämpas. Regeringen skall i sina direktiv skriva ''skall'' i stället för ''bör'' för att underlätta skattemyndighetens tillämpning. Människor i olika landsdelar skall inte kunna bli skönsmässigt behandlade av skattemyndigheten på grund av tolkningssvårigheter.
Ett exempel är en taxiåkare, som i sin kommun förmånsbeskattas för 10 000 mil i tjänsten, när en annan taxiåkare, i en annan kommun, som kör 8 000 mil i tjänsten, inte beskattas alls.
Det finns en tendens från samhällets sida att överdriva straffen för ekonomisk brottslighet. Skattebrott skall absolut inte bedömas hårdare än brott mot person. Detta skall inte ses som om inte denna brottslighet skall bekämpas. Ny demokrati menar självklart att ekonomisk brottslighet skall bekämpas med alla medel.
En person som behandlas fel av myndigheterna måste få full ekonomisk kompensation vid felbehandlingar. I dag begränsas ersättningen till prejudicerande fall. Ersättning bör även ges för psykiskt lidande. Den person som får bifall till sin besvärstalan i länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätt måste få full ersättning för sina rättegångskostnader.
Öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter
Ny demokrati anser att en öppen redovisning av de skatter som betalas varje månad för den anställde skall redovisas på lönebeskedet. Detsamma skall gälla samtliga varuskatter, som inte är moms.
Lindbeckkommissionen och skattepolitiken
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra om Lindbeckkommissionens förslag på skatteområdet.
Kommissionen föreslog bl.a. följande:Slå vakt om 1991 års skattereform genom att avstå från att höja marginalskatterna, undvik också att införa nya asymmetrier i beskattningen.Gör kapitalbeskattningen real, så att skattesatserna inte blir beroende av inflationstakten. Förändra skattesystemet så att det inte är mer fördelaktigt för institutioner än för privatpersoner att äga aktier, dagens diskriminering av kapitaltillförsel till småföretagen skulle därmed minska.Skatterna bör göras så synliga som möjligt. De bör kallas just skatter och inte avgifter. Bruttolönen, inklusive arbetsgivaravgifter, skall alltid redovisas i samband med löneutbetalningen.
Lindbeckkommissionen pekar på behovet av snabba och kraftfulla åtgärder.
Ny demokrati ställer sig i huvudsak bakom kommissionens förslag och menar att de är väl värda att ligga till grund för statsmakternas fortsatta åtgärder på skatteområdet.
Biståndspolitiken
''Biståndsbehoven är omättliga, men vår biståndspolitik är felaktig och stelbent. Vi behöver bättre kunna kontrollera att hjälpen når fram till de rätta mottagarna -- det vill säga befolkningen. SIDA:s verksamhet, prioriteringar och organisation måste ifrågasättas. Det går fortfarande en del av Sveriges bilaterala stöd till enpartistater. Prioritera humanitära insatser och katastrofhjälp. Vi skall hjälpa människor och inte regeringar, varför en större del av bistånden bör kanaliseras genom de etablerade hjälporganisationerna. Då vet man med större säkerhet att hjälpen verkligen når de hjälpbehövande. Varför vägrar regeringen att använda biståndsmedel att hjälpa våra grannar i öster, när katastrofen står för dörren? Om vi inte omgående ger en kraftfull hjälp, kan vi få se en folkvandring av en omfattning, som saknar motstycke i historien. Enligt vår uppfattning bör miljösatsningar bli en viktig del av vår internationella stödverksamhet. Här finns en möjlighet att satsa våra pengar på ett förnuftigt sätt.''
Ovanstående, som är hämtat från vår budgetmotion 1992, är lika giltigt i dag, men vad har hänt? Tilläggas kan, som vi framfört i såväl motioner som i debatten, att vi i stället i större utsträckning borde hjälpa flyktingarna mer i deras närområde. På så sätt kan vi hjälpa många fler.
Dessutom, då det enligt allt envisare rykten hävdas, att det finns hundratusentals flyktingar österut som väntar på möjlighet att ta sig till Sverige, har problemet ytterligare ökat. Vi upprepar därför vår fråga, vilken beredskap har regeringen?
Sveriges biståndsmål bör för närvarande fastställas till 0,5 % av BNI.
Vi är fortfarande lika kritiska mot SIDA, som vi anser omgående skall omorganiseras, kanske genom att en nytt verk bildas. Kanske på ett liknande sätt som vid bildandet av NUTEK eller Skolverket.
Flyktingpolitiken
Statens invandrarverks förläggningskostnader
Priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas. T.ex. bör outnyttjade kommunala bostäder utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden. Vid en mer prismedveten upphandling kan förläggningskostnaderna minskas betydligt.
Granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet
Det är mycket angeläget att Statens invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns. Ärendehandläggningen skulle med stor sannolikhet kunna bli snabbare och betydligt mer kostnadseffektiv än vad den är i dag. Därför måste en noggrann och kontinuerlig granskning görs av verkets verksamhet.
Sveriges flyktingpolitiska insatser internationellt
Människor som på grund av inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt hjälps effektivast i sitt närområde. Hjälpen når mångdubbelt fler om insatserna sätts in i de drabbades närområden i stället för att låta dem komma hit.
Begränsningar av flyktingmottagningen
Den nuvarande flyktingpolitiken är illa genomtänkt och tillåts därmed kosta mer än vad som är rimligt. Bl.a. medför denna politik kostsamma ad hoc-lösningar för att klara av omöjliga situationer som uppstår i form av långa väntetider på förläggningar, arbetslöshet osv. Ny demokrati menar att kraftfulla och långsiktiga åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med nuvarande missförhållanden. Rätt till asyl bör enbart de ha som omfattas av konventionsflyktingbegreppet. Anhöriginvandringen bör begränsas till att endast omfatta de allra närmaste, dvs. maka/make och deras barn. Skärpta viseringsregler måste införas samt att kraftfulla åtgärder bör kunna vidtas mot dem som söker asyl illegalt. Det är angeläget att denna föreslagna uppstramning av flyktingpolitiken snarast sker, så att flyktingströmmarna till Sverige begränsas. Förutom kraftiga minskningar av olika samhällskostnader -- socialbidrag, sjukvårdskostnader, utbildning -- skulle kostnader sparas in som rör den initiala flyktingmottagningen, dvs. förläggningskostnader m.m.
Kostnader för flyktingmottagningen
Besparingar måste göras inom ramen för flyktingmottagandet. Det räcker emellertid inte med att göra besparingar inom flyktingmottagningen genom att begränsa antalet beviljade asylansökningar, utan nedskärningar måste även göras i de ersättningar som utgår till flyktingmottagande kommuner samt till flyktingarna själva. Schablonersättningen till kommunerna bör således sänkas med 20 %. Utländska medborgare bör endast ha rätt till 80 % av socialbidragsnormen under sina två första år i Sverige. Vidare föreslås att asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård, och om asylsökande inte deltar i anbefalld sysselsättning (arbete eller utbildning) eller undanhåller sig från utredning bör avdrag på dagbidraget göras. Pension och socialförsäkringsförmåner bör upphöra vid utvisning och vid utlandsboende.
Vi yrkar som inledningsvis anförts avslag på regeringens begäran om ytterligare 500 miljoner kr för ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Enligt vår uppfattning bör endast temporära uppehållstillstånd komma ifråga.
Utbildningspolitiken
I sina grundläggande drag stödjer vi regeringens utbildningspolitiska ambitioner. Ny demokrati vill återupprätta Sveriges plats bland världens främsta industri- och välståndsnationer. Då krävs kraftfulla och uthålliga åtgärder för att bryta decenniers nivelleringstänkande och uteblivna kvalitetssatsningar inom utbildningsområdet. För Ny demokrati är investeringar inom utbildning och forskning en av de viktigaste och mest angelägna satsningarna Sverige kan göra för att säkra ett fortsatt framtida välstånd -- såväl materiellt som kulturellt.
För att dessa investeringar ska kunna ge optimalt utbyte krävs dock enligt vår uppfattning att man går längre och snabbare fram än regeringen vågar och förmår. Sverige befinner sig i hård internationell konkurrens -- då måste vi våga tala om och genomföra elitsatsningar inom utbildningsområdet också. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till våra tidigare förslag till riksdagen om satsningar på bl a: ökad lärarkvalitet, bredare lärarrekrytering, tidsbegränsade förordnanden för professorer, elitskolor, nytt fungerande lärlingssystem, industrigymnasier, småbarnsskolor, fria universitet, högskolor och skolor, etc etc.
Ny demokratis strategi för akademisk utbildning innefattar ett synsätt som gör att vi förkastar regeringens förslag till nedskärningar inom de medicinska och odontologiska utbildningsområdena.
Enligt vårt synsätt skall var och en som har begåvningsförutsättningar för akademiska studier få möjlighet att bedriva sådana. Vi menar att det inte finns några oövervinnliga motsättningar mellan kvantitet och kvalitet i en akademisk utbildning, som utformas på vetenskaplig grund och med den utbildningsmetodik sådan kräver. Det ska finnas plats för var och en som uppfyller de höga och kontrollerade antagnings- och kvalitetskraven. Sverige har inte råd att slösa med medborgarnas kapacitet, ambition och motivation. Vi hyllar således principen om fri antagning till våra universitet och högskolor för alla sökande som uppfyller behörighetskraven.
Vi vill därför uttrycka vår förvåning över regeringens förslag att minska utbildningsuppdragen inom de medicinska och odontologiska områdena. Vi är förvånade eftersom vi inte trodde att regeringen bekänner sig till planekonomisk teori. Likväl är de av regeringen anförda motiveringarna klart planekonomiska.
Vi finner också regeringens förslag ologiska. Varför föreslår man inte minskningar av utbildningsuppdragen gällande arkitekter och civilekonomer? Bland dessa yrkesgrupper finner vi sedan flera år en omfattande arbetslöshet!
Att prognosticera framtida behov av arbetskraft inom olika samhällsområden är en omöjlig uppgift. Alla hittillsvarande prognoser har en sak gemensamt -- de har alla slagit fel. Det har inte blivit lättare i en allt snabbare omvärldsutveckling när arbetskraften dessutom i allt större utsträckning rör sig fritt över nationella gränser.
Just nu finns 1--2 % registrerade arbetslösa läkare i universitetsorterna. Samtidigt finns många lediga tjänster i andra områden i landet. Det finns således ingen arbetslöshet bland läkare idag. Efter år 2005 ökar pensionsavgångarna kraftigt. En student som idag börjar sin läkarutbildning är emellertid färdigutbildad specialist först runt år 2006--2007. En reduktion av intaget 1994 får således effekter först när vi åter får ett ökat behov av läkare.
Läkarförbundets prognoser 1982 förutsade en läkararbetslöshet på 10 % i Norden år 1990! Verkligheten 1990 var en läkarbrist på 2 %!
De enda tillförlitliga krafterna i dessa sammanhang är studenternas val/ prioriteringar och arbetsmarknadens krafter och dessas samvariation. Studenter som satsat på studier inom sina intresseområden och där de har sina personliga bästa förutsättningar hittar arbete även under kärva tider -- det bekräftas av all erfarenhet. Det är också en förlegad och rigid uppfattning att läkare och tandläkare endast kan arbeta inom vårdsektorn. I allt större utsträckning och i allt snabbare takt öppnas nya arbetsområden inom såväl forskning som näringsliv. Exempelvis inom områden som medicinsk teknik, biomedicin, miljö och humanekologi.
Att Läkarförbundet och Tandläkarförbundet vill minska antalet utbildningsplatser har ingenting med samhällsansvar att göra. Dessa organisationer har sedan lång tid framgångsrikt kämpat för ett begränsat antal läkare resp. tandläkare som ett led i att bibehålla en lagom och konstant brist på dessa yrkesutövare. Det gynnar nämligen löneutvecklingen för dem mycket positivt. Skråväsendet har fortfarande sina legitima förespråkare.
Vi avvisar således regeringens förslag till minskningar av utbildningsuppdragen; såväl på det odontologiska området för Göteborgs och Umeå universitet samt för Karolinska institutet, som på det medicinska området för Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt för Karolinska institutet.
När det gäller Göteborgs universitet vill vi också framhålla att den historiskt betingade sämre situationen med ett mindre utbildningsuppdrag inom de medicinska och odontologiska områdena för detta universitet är orimlig. Rent objektivt när man studerar den regionala fördelningen av läkarutbildningsplatser i Sverige hamnar Göteborgs universitet i strykklass. Antalet läkarutbildningsplatser/miljon invånare för Göteborg är således endast 63 medan övriga universitet ligger mellan 81--135 platser. Denna anmärkningsvärda skillnad saknar varje berättigande. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom man vid Göteborgs universitet satsat på en unik profil med naturvetenskaplig forskningsanknytning, skapat en ny pedagogisk struktur för djupförståelse och har den största forskarutbildningen i landet och det största patientunderlaget för klinisk utbildning. Det blir ytterligare allvarligt om man beaktar den biomedicinska industrins stora betydelse för Västsverige.
Vi föreslår således att Göteborgs universitet erhåller samma förutsättningar för sina utbildningsuppdrag inom medicin och odontologi som övriga universitet i landet. Konkret innebär detta att odontologiska fakulteten behöver tillföras ytterligare 8 miljoner kronor och att utbildningsuppdraget inom läkarutbildningen ökas med 20 platser till 145 utbildningsplatser per år och således behöver tillföras ytterligare cirka 2 miljoner per år.
När det gäller kommunernas skyldighet att anordna hemspråksundervisning vill vi åter aktualisera våra tidigare förslag om att slopa kommunernas skyldigheter vad gäller anordnandet av hemspråksundervisning. Dessvärre är det omöjligt att få fram den exakta kostnaden för hemspråksundervisningen. Välgrundade uppskattningar och beräkningar ger dock vid handen att ett avskaffande av kommunernas skyldighet ger en besparingseffekt på åtminstone 1 miljard kronor.
Vi konstaterar att de invandringspolitiska målen med hemspråksundervisningen aldrig uppnåtts -- trots många års försök och ambitioner. Efterhandskonstruktioner om att hemspråksundervisningen skulle bidra till att skapa tvåspråkiga medborgare är falska. Det finns inga vetenskapliga belägg för detta. Den svenska uppläggningen av hemspråksundervisningen måste totalrevideras. Kostnaderna är helt oförsvarbara -- särskilt i dagens ytterst allvarliga ekonomiska läge. Vi ser det som naturligt att ansvaret för hemspråksundervisningen helt och hållet överlåts på invandrarna själva och deras intresseorganisationer.
Bostads- och byggpolitik
Inledning
Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på något sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna som man. Det är dessutom för de flesta den utgift som tar den största delen av inkomsten. Samtidigt är ett bra boende den bästa förutsättningen för ett bra och harmoniskt liv. Boendet och dess förutsättningar borde därför ha hög prioritet i den politiska debatten.
Bostadspolitiken är så helt förbunden med byggpolitiken så de måste behandlas under samma huvudrubrik, framför allt när det gäller utformning och kostnad.
Den största enskilda utgiftsposten i boendet är kapitalkostnaden d.v.s. räntorna. En låg ränta är därför det viktigaste att eftersträva, vilket endast kan uppnås genom att föra en stram finanspolitik.
Genom att minska subventioner och bidrag och samtidigt sänka skatterna på boendet uppnås den nödvändiga kokurrensen som samtidigt är en förutsättning för lägre boendekostnad. Minskningen måste dock ske i en takt som är ekonomiskt genomförbar med hänsyn till medborgarnas ekonomiska förutsättningar, då man annars skapar större problem än dem man löser.
Långsiktig politik
Vi borde gå mot ett ökat ägande av våra bostäder, då även hyresrätter i ökad utsträckning kommer att omvandlas till ägarlägenheter. Det innebär att allt fler kommer att ställas inför val av bostadsform, storlek och plats, vilket även gör det nödvändigt att göra en livslång kalkyl över hyreskostnaden. Där uppstår genast ett problem. Man skall göra en livslång kalkyl, men planeringshorisonten är i bästa fall några år beroende på att politikerna ändrar reglerna med allt kortare framförhållning.
Det beror huvudsakligen på vårt politiska system och den ofta förödande blockpolitiken. Bostadspolitiken borde därför lyftas upp över block- och partipolitik och ges den långsiktighet som ger medborgarna den planeringshorisont de har rätt att kräva.
Politiker och kreditgivare skulle då som en motprestation kunna påfordra att de som planerar sitt boende redan från ungdomen sparar till den egna insatsen. Det fanns på 60-talet en sparform som passade mycket bra till bostadssparande, nämligen att man fick låna 3 gånger det sparade kapitalet, vilket starkt underlättade ett bostadsköp. Politiskt kan man då stimulera ett sådant sparande. Bostadssparandet har länge varit ryggraden i bostadsfinansieringen i Tyskland och varit mycket framgångsrikt och bör därför vägas in i utredandet.
Subventioner och bidrag
Alla former av subventioner snedvrider och skapar problem. De olika system av bostadssubventioner som vuxit fram under åren har möjliggjort för medborgarna att kunna efterfråga större och dyrare bostäder än man egentligen har haft råd med. Vi har med andra ord levt över våra tillgångar och nu måste notan betalas. Vi måste finna former för att alla delar i samhället skall bära sina egna kostnader och måste därför se till att produktionskostnaderna blir rimliga.
Reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste ses över och ändras med hänsyn till att bostadskreditgivarna så kraftigt har ökat sina räntemarginaler från ca 0,4 % till ca 1,5 % och att detta fullt ut drabbar låntagarna.
När det nu är nödvändigt att göra förändringar måste man ge rimlig tid innan besluten genomförs och samtidigt redogöra för hur den fullständiga avvecklingen skall tillgå. Riksdagen fattar tyvärr ofta allt för snabba och kortsiktiga beslut.
Skatter och avgifter
Skatter och avgifter utgör mer än 50 % av den totala byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en nyproduktion till kostnader som kan betalas av normalhyresgästen. Det är grunden till att man måste tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Logiken i detta ger ju det självklara svaret -- minska orsaken till problemet, skatten -- i stället för att möta resultatet med bidrag. Den enklaste åtgärden är då att minska momsen till ungefär den nivå den hade tidigare, 12 %, d.v.s. tjänstemomsnivån.
Minskningen av subventioner och bidrag tillsammans med en momssänkning ger de rätta signalerna till marknaden och ger förutsättningar till en naturlig konkurrensmarknad.
Fastighetsskatten utgör ett stort problem, inte minst mot bakgrund av att taxeringsvärdena av tomtmarken slår så snett. Det finns groteska exempel där taxeringsvärden i vissa attraktiva lägen höjts så mycket att folk som har bott där i årtionden inte längre kan bo kvar. Därför borde det taxerade markvärdet uppgå till maximalt 100 000 SEK för en normal villafastighet. Det aktuella marknadsvärdet slår ju ändå igenom vid försäljning och beskattas då.
Vidare bör fastighetsskatten snarast möjligt sänkas från 1,5 % till 0,5 % för att skattemässigt jämställas med andra kapitaltillgångar.
Bostadsbidrag för andra än barnfamiljer bör inte utgå.
Oklarheter beträffande anslutningen till EU
Vår förhoppning är att folkomröstningen i höst kommer att leda till ett inträde i EU redan den 1 januari 1995.
Men inför detta uppstår ett antal obesvarade frågor till regeringen:Hur och när kan vi med regeringens ekonomiska politik klara de fyra konvergenskraven?Hur skall de första årens EU-avgift finansieras? Skall vi utöka budgetunderskottet med lån från EU, vilket ytterligare försämrar möjligheterna att klara konvergenskraven.
Regeringen bör återkomma med ett förslag.
Politiska sektorn
Partistöd
Partistödet är oskäligt stort. Genom sin utformning och omfattning cementerar partistödet den rådande politiska maktstrukturen. Vi anser att stödet bör sänkas till hälften över en treårsperiod; för budgetåret 1994/95 till 80 %, vilket för det statliga stödet innebär en besparing med 28 miljoner kr.
Presstöd
Vi föreslår att stödet till dagspressen avvecklas under en treårsperiod med en 30-procentig början budgetåret 1994/95. Istället för 503 miljoner kr förslår vi 352 miljoner kr i presstöd till dagstidningarna och till presstödsnämnen en minskning av anslaget med 0,8 miljoner kr till 4,5 miljoner kr. Den sammanlagda besparingen blir 150 miljoner kr.
Organisationsbidrag
Uppskattningsvis uppgår organisationsbidragen totalt till ca 13 miljarder. En ordentlig kartläggning av utgående organisationsbidrag är nödvändig! Vi föreslår att organisationsbidragen skärs ned med 20 % -- 20 % -- 10 % över en treårsperiod. Det har nyligen konstaterats att de politiska partiernas ungdomsförbund har fuskat till sig organisationsbidrag. Vi anser att bidrag från samhället inte ska utgår om fusk uppdagas.
Rättstrygghet m.m.
Regeringen föreslår att 90 miljoner kronor skall anvisas till polisen för nästa budgetår som en engångsanvisning. Förslaget innebär konkret att äldre och erfarna poliser skall avgå frivilligt till förmån för yngre och mindre erfarna poliser. Om man verkligen vill bekämpa den allt mer omfattande och grövre brottsligheten kan det inte vara rätt väg att göra sig av med kompetens.
Regeringen har efter åtskilliga propåer därom börjat ta den ekonomiska brottsligheten på allvar. Vi kan ställa oss bakom regeringens förslag, men menar att man måste ta ett betydligt större grepp. Vi har vid flera tillfällen föreslagit åtgärder mot den svarta sektorn. Den ekonomiska brottsligheten utgör ju bara en begränsad del av denna sektor. Självfallet måste den svarta sektorn angripas med alla medel. Regeringen måste nu ta på sig ansvaret för detta.
Ökningen och förgrovningen av brottsligheten här i landet svarar i allt väsentligt utlänningar eller gärningsmän med utländsk härkomst för. Möjligheterna att utvisa utlänningar på grund av brott kommer visserligen att bli något större -- från ca 300 per år till kanske 500 per år. Men om man ser till att antalet utlänningar som begår brott för vilka utvisning i och för sig skulle kunna komma i fråga ligger på ca 30 000 per år får utvisningsökningen betraktas som försumbar. Det är oundgängligen nödvändigt att lagstiftningen skärps ytterligare så att i vart fall betydligt större del av de utländska gärningsmännen utvisas. Det handlar om rättstrygghet.
Det finns starka statsfinansiella skäl för att pröva nya grepp inom kriminalvården. Enligt vår uppfattning bör det vara möjligt att, på sikt, göra våra fängelser självfinansierade. I avvaktan härpå bör dock förutsättningarna för att öka inkomsterna kunna förbättras. Det skulle kunna vara möjligt att koppla en ''rabatt på strafftiden'' till hur produktiv den intagne är under fängelsetiden, vilket även skulle kunna vara en bra form för återanpassning.
Infrastruktur
Regeringen föreslår att anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt ökas med 1,6 miljarder kronor, dvs. från 1,2 till 2,8 miljarder kronor för budgetåret 1994/95.
De skäl som regeringen har anfört har inte övertygat oss om rimligheten av en sådan ytterligare satsning i det kärva ekonomiska läge som staten befinner sig i. Vi yrkar därför avslag på förslaget.
Basbeloppet
Basbeloppet infördes 1962. Syftet var helt enkelt att värdet på den allmänna försäkringen inte skulle kunna urholkas, och att de grupper som omfattades av basbeloppbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt som samhället genererade. Vid tiden för införandet hade samhället låg inflation och hög tillväxt. Resonemanget tedde sig därför naturligt. Basbelopp används nu även inom andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal och kontrakt, och inom banksektorn.
Det som var gårdagens lösning har blivit dagens problem.
En viktig uppgift måste vara att ompröva ett system där omfördelning av samhällets krympande resurser sker enligt föråldrade modeller. BNP-förändringen i Sverige har varit negativ under en längre tid. Samtidigt får de vars inkomster är baserade på basbeloppet en större andel av den totala kakan. Att vissa samhällsgrupper får en automatisk löneökning, utan att samhället i stort växer, orsakar en orättvis förskjutning av välfärden.
Det svenska samhället är fullt med avtal som indexeras upp år efter år. Detta system verkar mot samhällets intresse av prisstabilitet, eftersom förhandlingarna alltid utgår från en summa som har höjts automatiskt. Många gigantiska avtal som sjukförsäkringar och folkpension drabbar den offentliga sektorn med automatiskt växande kostnader varje budgetår. Kostnader som inte på något sätt återspeglar välfärden.
En åtgärd som bekämpar både den okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart återspeglar prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta görs genom att eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn såväl till förändringar i bruttonationalinkomsten som inflationen. Vi betvivlar att det finns en formel som återspeglar verkligheten, men det är givet att basbelopp på ett bättre sätt kan spegla förändringarna om fler ekonomiska faktorer analyseras och läggs till grund för beräkningen.
En stor del av statens utgiftshöjningar styrs direkt till indexeringar. Detta är ett oacceptabelt beroendeförhållande och bidrar till att förvärra budgetunderskottet. Hela systemet med indexeringar på utgiftssidan måste snabbt ses över. Frågor om beräkning av basbelopp och användningen av indexeringar i övrigt hänger nära samman med varandra.
Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Ny demokrati har förordat i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som Ny demokrati har förordat i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om att räntesänkningstakten måste öka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finanspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänstemomsen snarast bör sänkas till 12 %,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att sänka räntenivån,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella derivat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande förändringar i socialförsäkringssystemet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en oberoende arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram förslag till ett nytt socialförsäkringssystem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägg,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en rättvis familjepolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omläggning av trafikförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot bidragsfusk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringspolitiken,
18. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 5 766 738 000 kr lägre än vad regeringen föreslagit eller således 20 000 000 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om moms på tidningar och böcker,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av tobaksskatten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsrätt för hushållstjänster,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndsmålet för närvarande fastställs till 0,5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en restriktiv flyktingpolitik,
26. att riksdagen avslår förslaget om ökning av anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. med 500 miljoner kronor,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om temporära uppehållstillstånd,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdragen inom medicin och odontologi,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa förutsättningar för odontologiska fakulteten i Göteborg,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat utbildningsuppdrag till 145 årsstudieplatser avseende läkarutbildningen i Göteborg,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Uppsala universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
32. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Lunds universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
33. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Göteborgs universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för de medicinska och odontologiska områdena,
34. att riksdagen anslår ytterligare 10 000 000 kr för budgetåret 1994/95 till Göteborgs universitet: Grundutbildning, för att skapa rättvisa förutsättningar inom de medicinska och odontologiska områdena,
35. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Umeå universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det odontologiska området,
36. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Karolinska institutet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska och odontologiska området,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar som syftar till att slopa kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostads- och byggpolitiken,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av rätten till bostadsbidrag,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oklarheter beträffande anslutningen till EU,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot den politiska sektorn,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för att öka inkomsterna inom kriminalvårdsanstalterna,1
43. att riksdagen avslår förslaget om att 90 miljoner kronor anvisas till polisen för budgetåret 1994/95 som en engångsanvisning,1
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiva åtgärder mot den svarta sektorn,1
45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt med 1,6 miljarder kronor för budgetåret 1994/95,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om basbeloppet.
Stockholm den 10 maj 1994 Harriet Colliander (nyd) Bo G Jenevall (nyd) Stefan Kihlberg (nyd) Simon Liliedahl (nyd) 1 Yrkandena 42, 43 och 44 hänvisade till JuU.