Under de senaste åren av omorganisation av den
offentliga verksamheten har ett antal huvudmannaskiften
skett. Ett annat drag som karaktäriserat omorganisationen
är de olika ekonomiska reformerna med samlade
statsbidrag till kommunala sektorn i stället för
specialdestinerade. Tidigare riktades statsbidragen direkt
till huvudmannen, numera inriktas i huvudsak bidragen mot
dem som utnyttjar huvudmannens tjänst.
I samband med huvudmannaskapsförändringar har en
rad ekonomiska regleringar genomförts. I den mån
huvudmännen inte kommit överens så har
skiljenämndsförfarande tillgripits.
Där utöver har oberoende av huvudmannaskap
tillkommit köp- och säljsystem inom den kommunala
verksamheten och flera verksamheter där det föreligger
''fritt val'' för den enskilde mellan olika huvudmäns tjänster.
Exempel på sådana fria val är bl.a. tjänster inom sjukvård
och utbildning. Då vissa problem med den ekonomiska
regleringen uppkommit och kommer att föreligga åren
framöver som kan gå ut över den enskildes vård eller
utbildning vill vi att en fastare norm för dess
mellanhavanden utreds.
När det gäller service och tjänster som numera omfattas
av fritt val mellan olika institutioner så kan, oberoende av
huvudman, delade meningar uppkomma om ersättningens
nivå för den huvudman som skall betala. I vissa fall kan
tjänsten redan vara utförd och diskussionen uppkommer i
efterhand. Någon given nivå eller regler för hur dessa
situationer skall lösas finns inte. I vissa fall har
kommunförbunden agerat med riktlinjer.
Kommer huvudmännen inte överens om ersättning finns
exempel på att det fria valet inte är något fritt val. En elev
får inte kommunal ersättning med sig för att gå en viss
utbildning.
Enligt vår uppfattning kan en lösning vara att om man
inte kommer överens mellan huvudmännen skall den
ersättning gälla som är den lägsta kostnaden för
motsvarande tjänst och kvalitet hos de inblandade
huvudmännen. Ett sådant system skulle verka
kostnadsbesparande för den offentliga verksamheten och
inte som i nuläget driva upp kostnaderna. Den huvudman
som bedriver den effektivaste verksamheten blir den
prisledande. Givetvis kan också andra former för
regleringar förekomma.
Alternativt kan diskuteras om den frihet som sägs
existera har för vida ramar när det ändå inte går att lösa
ersättningsfrågorna.
Den nyligen tillsatta utredningen för översyn av det
kommunala utjämningssystemet borde få i uppdrag att även
göra en översyn av de ovan redovisade problemen. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiv till
Kommunalekonomiska utredningen.
Stockholm den 25 januari 1994
Bengt Kindbom (c)
Birgitta Carlsson (c)