Under de senaste åren av omorganisation av den offentliga verksamheten har ett antal huvudmannaskiften skett. Ett annat drag som karaktäriserat omorganisationen är de olika ekonomiska reformerna med samlade statsbidrag till kommunala sektorn i stället för specialdestinerade. Tidigare riktades statsbidragen direkt till huvudmannen, numera inriktas i huvudsak bidragen mot dem som utnyttjar huvudmannens tjänst.
I samband med huvudmannaskapsförändringar har en rad ekonomiska regleringar genomförts. I den mån huvudmännen inte kommit överens så har skiljenämndsförfarande tillgripits.
Där utöver har oberoende av huvudmannaskap tillkommit köp- och säljsystem inom den kommunala verksamheten och flera verksamheter där det föreligger ''fritt val'' för den enskilde mellan olika huvudmäns tjänster. Exempel på sådana fria val är bl.a. tjänster inom sjukvård och utbildning. Då vissa problem med den ekonomiska regleringen uppkommit och kommer att föreligga åren framöver som kan gå ut över den enskildes vård eller utbildning vill vi att en fastare norm för dess mellanhavanden utreds.
När det gäller service och tjänster som numera omfattas av fritt val mellan olika institutioner så kan, oberoende av huvudman, delade meningar uppkomma om ersättningens nivå för den huvudman som skall betala. I vissa fall kan tjänsten redan vara utförd och diskussionen uppkommer i efterhand. Någon given nivå eller regler för hur dessa situationer skall lösas finns inte. I vissa fall har kommunförbunden agerat med riktlinjer.
Kommer huvudmännen inte överens om ersättning finns exempel på att det fria valet inte är något fritt val. En elev får inte kommunal ersättning med sig för att gå en viss utbildning.
Enligt vår uppfattning kan en lösning vara att om man inte kommer överens mellan huvudmännen skall den ersättning gälla som är den lägsta kostnaden för motsvarande tjänst och kvalitet hos de inblandade huvudmännen. Ett sådant system skulle verka kostnadsbesparande för den offentliga verksamheten och inte som i nuläget driva upp kostnaderna. Den huvudman som bedriver den effektivaste verksamheten blir den prisledande. Givetvis kan också andra former för regleringar förekomma.
Alternativt kan diskuteras om den frihet som sägs existera har för vida ramar när det ändå inte går att lösa ersättningsfrågorna.
Den nyligen tillsatta utredningen för översyn av det kommunala utjämningssystemet borde få i uppdrag att även göra en översyn av de ovan redovisade problemen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiv till Kommunalekonomiska utredningen.
Stockholm den 25 januari 1994 Bengt Kindbom (c) Birgitta Carlsson (c)