När skall riksdagen inse att den inte klarar av att föra Sverige ur den svåra ekonomiska men framförallt den moraliska kris vi befinner oss i?
Fler och fler av riksdagens uppdragsgivare, väljarna, har insett detta, vilket bl.a. tar sig uttryck i det växande politikerföraktet, det accelererande moraliska förfallet med uppkomsten av en stor svart marknad och i förtvivlan och uppgivenhet hos de växande skarorna av arbetslösa, rättshaverister och svårt skuldsatta.
Statsbudgeten 1994/95 talar med all önskvärd tydlighet om att det är illa ställt med svensk ekonomi:
Prognoserade inkomster: + 360 000 000 000 kr Prognoserade utgifter : -- 530 000 000 000 kr underskott: -- 170 000 000 000 kr
OBS! underskottet är över hela 30 % av totala budgeten!!
Den officiella statsskulden uppgår till över 1 000 000 000 000 kr Därtill kommer underskottet i pensionssystemen på över 3 000 000 000 000 kr
Allt skall bäras av det idag arbetande folket eller i praktiken av kommande generationers skattebetalare.
Inga kommentarer behövs för att inse att vi befinner oss i en ohållbar ekonomisk krissituation. Att rättsväsendet sedan länge urholkats till att näst intill endast skydda etablissemangets maktmissbruk mot medborgarna inser snart sett varje någorlunda samhällsintresserad medborgare.
Riksdagens och det politiska systemets oförmåga att lösa barnporrhärvan, att förhindra alla dessa orimliga fallskärmsavtal från att utlösas, trots att det finns gällande lag som med lätthet skulle förhindra dem, att erkänna öppet för svenska folket att för att få den av folket redan betalda pensionen på 2000-talet måste vi med nya skatter betala våra pensioner en gång till
är tyvärr bara ett axplock av alla de orättvisor och den rättslöshet som vi i Sveriges riksdag är skyldiga till.
När vi dessutom inte är villiga att införa en helt självständig författningsdomstol för att detta ''skulle vara ett nederlag för oss som stiftar lagar'', så är måttet rågat.
Att gå till val hösten 1994 utan att informera väljarna om verkligheten som den är, att återigen föra medborgarna bakom ljuset, är ett brott mot våra grundläggande fri- och rättigheter.
Det politiska systemet har överlevt sig självt. Det fungerar idag utan målsättning, utan nationell strategi och utan ansvarstagande från de politiker som säger sig leda landet.
Sveriges belägenhet är redan analyserad och belyst på ett förträffligt sätt genom Lindbeckkommissionens rapport per den 9 mars 1993. Så varför inte använda den som grundstommen i den kommande kriskommissionen som är en absolut nödvändighet för att förhindra det kaos som är under uppsegling.
Med ovanstående som grund föreslår jag att en kriskommission tillsätts, vars uppgift skall vara att leda Sverige ur den såväl ekonomiska som moraliska kris vi befinner oss i.
1. Kriskommissionens uppgift skall vara att:
a) Genomföra en problemsammanfattning, identifiera och lyfta fram såväl öppna som dolda problemområden.
b) Föreslå mätbara mål för sanering av Sveriges ekonomiska och moraliska förfall.
c) Föreslå strategi (som bryter ner målsättningen i milstolpar, aktivitetsområden och aktiviteter) för att kunna nå uppställda mål.
d) Utforma aktiviteter såsom projekt, definiera resurser för att genomföra aktiviteterna.
e) Utforma propositioner för att genomföra aktiviteter, föredra propositioner för regeringen.
f) Informera riksdagen och riksdagens utskott om konsekvenserna av att aktiviteter genomförs resp. icke genomförs.
2. Kriskommissionens sammansättning:
a) Kommissionen skall bestå av personer med omvittnad kompetens, sunt förnuft och moral, t.ex. Dr. Curt Nicolin och Prof. Assar Lindbeck.
b) Kommissionens storlek 5--9 ledamöter
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en kriskommission för att leda Sverige ur krisen.
Stockholm den 25 januari 1994 John Bouvin (nyd)