Motion till riksdagen
1993/94:Fi206
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Den ekonomiska politiken


Sammanfattning
Vänsterpartiets ekonomiska politik har som
övergripande mål att återgå till full sysselsättning, ställa om
produktion och konsumtion i en för natur- och kulturmiljö
hållbar riktning, åstadkomma en rättvisare fördelning av
välfärden samt att stärka den ekonomiska demokratin.
Genomförs de förslag som läggs i denna motion kommer
sammantaget mellan 145 000 och 165 000 arbetstillfällen och
ca 30 000 utbildningsplatser att skapas utöver det regeringen
räknar med i finansplanen. Särskilt inom byggsektorn,
sjukvården/omsorgen och skolan innebär våra förslag
ökade resurser och fler jobb jämfört med
regeringspolitiken. Våra förslag innebär också att arbetet
omfördelas från kärnkraft, privatbilism och miljöskadliga
varor till förnybara energikällor, kollektivtrafik och
miljövänlig produktion och konsumtion. En särskild fond
inrättas för stöd åt försök med sex timmars arbetsdag. Vi
avvisar regeringens förslag att minska
hemspråksundervisningen.
Vårt förslag innebär en radikal omfördelning av
inkomster. Vi föreslår för budgetåret 1994/95 att
ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen återställs till 90
% av inkomsten, att pensionstillskottet i ett första steg ökas
till 65 % av basbeloppet och att ersättningsnivån för
långtidssjuka generellt höjs från 70 till 80 %. Vi avvisar
sänkningar av nivån i föräldraförsäkringen, men föreslår en
pappamånad inom nuvarande ramar.
Vi finansierar våra förslag genom höjda skatter på höga
inkomster, på förmögenheter, kapital och energi.
Skattehöjningarna ger drygt 10 miljarder i ökade
statsinkomster för budgetåret 1994/95, och ca 30 miljarder
i inkomster för den offentliga sektorn 1995. Våra förslag till
besparingar omfattar drygt 7 miljarder budgetåret 1994/95.
En höjning av arbetsgivaravgiften med 0,7 procentenheter
finansierar höjd ersättningsnivå i a-kassan. En
arbetslivsavgift på 0,6 % och vinstdelningsskatt finansierar
en fond för förnyelse och kompetenshöjning i näringslivet.
Räknat brutto innebär våra förslag sammantaget och på
kort sikt ungefär samma utfall för den offentliga sektorns
sammantagna budgetsaldon som regeringspolitiken. Men
ökad sysselsättning leder till ökade skatteinkomster och
minskade behov av inkomstöverföringar i
socialförsäkringssystemen. Ökade skatter räcker ändå inte
för att sanera de offentliga finanserna. Det krävs också
långsiktigt stora besparingar. När nästa lågkonjunktur
kommer måste Sverige ha väsentligt starkare offentliga
finanser än de som blir följden av regeringspolitiken.
Budgetsiffror
1994/95
Jobb och utbildning
Åtgärder för fler jobb o. utbildning
12,9
mdkr
Näringspol.
1,0 2 
000
ROT
3,3
=
50 000
Nybyggnation
0,4
Arbetsm.pol.
3,5 25 
000
Utbildn., kultur
2,2 7 
000 + 30 000
(utb.platser)
Miljö
0,55 2 
000
Infrastr.
1,97 6 
000
Sextimmarsdagen
1,0
Svårt att beräkna--------
Annat
U-hjälp m.m.
1,71
Pensionstillsk.
1,02
+ långtidssjuka
Div.
0,36
Räntebidrag
0,5
bostäder
Summa:
17,5
Skattehöjn.
10,29
Besparingar
7,31
Summa:
17,6
Tillkommer
Jobb
Arbetgiv.avg. 1,3 % =
8,15 mdkr
Arbetsmarkn.fond
4,0
Framtidsfond
4,15
25 000 direkt
(Tillsammans med vinstdeln.fond mycket
mer på sikt.)
Summa:
8,15  Kommunakut för 1995 (slopat grundavdr.) 4,9 mdkr
ger 30--50 000 jobb.
Vinstdelningsfond etableras från 1995. Första utfall 1997.
Summa jobb: 145--165 000
Summa utbildningsplatser: 30 000
Inledning
En ny situation
Ekonomin är nu snabbt på väg uppåt på samhällets
solsida. Exportindustrin är på väg mot nya rekordvinster.
Överklassen har betalt av på sina privata skulder samtidigt
som den kan tjäna grova pengar på värdestegring och
statsskuld. Det är då lätt att glömma de mer än en miljon
människor som är arbetslösa, förtidspensionerade,
handikappade, pensionärer utan ATP och långtidssjuka.
Klassamhället har blivit tydligare.
Regeringen vill förändring säger den, men den menar
förändring bakåt. Dess politik är i själva verket djupt
konservativ. Grundtanken är den samma som högern
hävdat sedan länge. Genom att sänka skatten för de rika,
spara i offentlig sektor och minska fackföreningarnas makt
skall vinsterna öka, det internationella kapitalet lockas hit
och industriexporten leda oss ut ur krisen. Regeringen kör
80-talets politik i repris, men nu utifrån högre nivåer på
arbetslöshet och statsskuld. Den strävar efter att förklä sin
högerideologi till vetenskap.
Det som hände i USA och Europa på 70- och 80-talen
visar att man ingenstans kunde ta sig ur massarbetslösheten
när den en gång kommit. Erfarenheten är också att
''tvåtredjedelssamhället'' -- ett samhälle där en stor
minoritet av befolkningen ställs utanför produktion och
rimlig välfärd -- är ekonomiskt improduktivt. Kriminalitet
och våld ökar och ''ärvs'' mellan generationerna, det skapar
osäkerhet, omoral, ansvarslöshet och ineffektivitet.
Vi står idag inför de största förändringarna i
världsekonomin sedan västvärlden industrialiserades. Vi
har nu rena låglöneländer på några timmars
transportavstånd från Sverige. Kina är plötsligt en marknad
att räkna med för USAs, Europas och Japans industrier.
Internationaliseringen av kapitalet är i stadigt växande.
Stora finanshajar kan ensamma attackera och sänka
valutor. Regeringar och riksbanker har allt mindre att sätta
emot.
Det internationella, lättrörliga kapitalets makt är idag
demokratins grundläggande problem. Om inte
demokratiskt valda politiker upplevs kunna påverka
sysselsättning och välfärd tappar väljarna förtroendet för
det parlamentariska systemet. Demokratiska motkrafter till
kapitalmakten måste formas på nationell, europeisk och
global nivå. I en särskild motion föreslår vi att Sverige
verkar för åtgärder som dämpar den internationella
spekulationen.
I en annan motion hävdar Vänsterpartiet att en
alternativ ekonomisk politik måste arbetas fram med sikte
på att Sverige skall stå utanför den Europeiska unionen. Vi
kritiserar EES-avtalets konstruktion, men hävdar att detta
avtal nu skall prövas och utvärderas samt att avtalet är
bättre än medlemskapet i EU. Vi hävdar också att
penningpolitiken inte bör underordnas ett kommande
svenskt EU-medlemskap på det sätt regeringen anger i
finansplanen.
Politiken på kort sikt
En snabb minskning av arbetslösheten måste överordnas
alla andra mål för den ekonomiska politiken. Generella
efterfrågestimulanser är nu inte längre möjliga. Däremot
behövs en kraftfull omfördelning av konsumtionsutrymmet
från hög- till låginkomsttagare. De stora offentliga
underskotten och räntebördan är allvarliga hot mot
sysselsättningen. Därför måste den ekonomiska politiken ta
sikte på en omfördelning från exportföretag och
höginkomsttagare med övervinster respektiva
överskottssparande till förmån för dem som har svårt att få
pengarna att räcka till investering och konsumtion.
Industrikonjunkturen går nu starkt uppåt, men det krävs
stora investeringar för att flaskhalsar skall undvikas och en
kraftfull förnyelse behövs. Också den privata tjänstesektorn
vänder nu snabbt uppåt. Det är främst tre ''krisbranscher''
som står utanför den pågående konjunkturuppgången:
byggandet, sjukvården och utbildningen. Åtgärder måste
vidtas som bryter nedgången också där. Vi presenterar
därför dels utvidgade ROT-program för byggsektorn, dels
återkommer vi med vårt förslag om en kommunakut.
Det passiva arbetslöshetsunderstödet och
sysselsättningsterapi av den typ som ALU och
ungdomspraktik ofta innebär ökar med regeringens politik.
Det passiva stödet måste dirigeras om så att pengarna
omvandlas till stöd för nya hållbara jobb och utbildning.
Arbetslösheten kan också bekämpas genom
fördelningspolitik. Vi föreslår i en särskild skattemotion
höjda skatter på höginkomsttagare. Med dessa pengar
finansierar vi bland annat höjt vuxenstudiestöd samt höjt
pensionstillskott. En återgång till 90% ersättningsnivå för
de arbetslösa finansieras genom höjd arbetsgivaravgift på
0,7 procentenheter. Genom denna inkomstomfördelning
ökar den effektiva efterfrågan eftersom höginkomsttagarna
använder en högre andel av sina inkomster till sparande och
en lägre andel till konsumtion jämfört med
låginkomsttagarna.
Radikalt nytänkande krävs
Skall det på längre sikt vara möjligt med en återgång till
den fulla sysselsättningen krävs ett radikalt nytänkande på
främst tre områden: Förståelsen för omställningen av
ekonomin till en hållbar utveckling, synen på användningen
av den nya informationsteknologin och utbildningens
betydelse samt insikten om nödvändigheten av en
omfördelning av arbetstiden med sikte på sex timmars
arbetsdag.
Framtidens jobb måste för det första vara hållbara. Om
miljön inte tål dem kommer naturen själv att slå tillbaka i
allians med alltmer miljömedvetna konsumenter. Miljön
blir viktigare för var människor vill bo, men
naturtillgångarna minskar i betydelse som råvara.
Förnybara energikällor, ombyggnad av hus med dålig
ventilation, utbyggd kollektivtrafik är inte bara bra för
miljön -- de ger också hållbara jobb.
Vänsterpartiet har presenterat en idékatalog för
genomförande av 1992 års miljöbeslut i Rio i svenska
kommuner. Det kan ge flera tiotusental nya jobb. I denna
motion och i särskilda motioner anger vi också åtgärder som
kan underlätta omställningen från privatbilism till
kollektivtrafik, från kärnkraft till förnybara energikällor,
från militär till civil produktion, från miljöfarliga till
miljövänliga produktions- och konsumtionsmönster.
För det andra måste den ekonomiska politiken utgå ifrån
att vi nu är på väg in i ett samhälle med radikalt nya
produktivkrafter. Datorer och industrirobotar fortsätter att
breda ut sig i produktionen. Genteknik slår nu igenom på
bred front. Mänsklig kunskap är den i särklass viktigaste
produktivkraften. Enligt AMS senaste statistik var det bara
för 13 % av de nyanmälda platserna som det inte ställdes
några krav på erfarenhet och utbildning.
Produktionens förnyelse kräver därför hög nivå på
offentlig utbildning och på kulturlivet. När man jämfört
ekonomisk utveckling i olika länder så är utbildningsnivån
den viktigaste faktorn. Informationsteknologi och
språkkunskaper kommer att bli långt viktigare för
ekonomin än motorvägar och Öresundsbro. Våra
traditionella basindustrier och verkstadsindustrin
dominerar fortfarande exporten. Men utbildning, kultur
och sjukvårdsorganisation kan bli framtidens
exportprodukter.
Mot denna bakgrund föreslår vi en särskild framtidsfond
för produktionens förnyelse. Den finansieras kortsiktigt
genom arbetsgivaravgifter och långsiktigt genom en
vinstdelningsskatt.
Det tredje området för nytänkande är arbetstiderna.
Det är möjligt att både öka den sammantaget arbetade
tiden i förvärvsarbete och samtidigt omfördela arbetet.
Övertidsarbetet måste ersättas med nya jobb. I Kirunas
äldreomsorg är sextimmarsdagen genomförd sedan lång tid
tillbaka och utvärderingar visar att det varit
samhällsekonomiskt lönsamt. I Blekinge läns landsting har
man beslutat tillstyrka en vänstermotion om en liknande
försöksverksamhet bland vårdanställda. Vi föreslår att en
särskild fond inrättas för försöksverksamhet med
sextimmarsdag. I en särskild motion föreslår vi att ett
program tas fram för långsiktigt införande av sex timmars
normalarbetsdag.
Rättvisa och ekonomisk demokrati
Hög arbetslöshet och stora offentliga skulder ökar
makten för kapitalägare och minskar arbetarmakten.
Därför är politiker som har majoriteten av aktieägare och
obligationsägare bland sina väljare mindre engagerade i att
bekämpa arbetslöshet och budgetunderskott än de som har
en majoritet egendomslösa väljare. Vänsterpartiet tror inte
på konspirationsteorier, men det är ingen slump att det just
är under borgerliga regeringar som arbetslöshet och
underskott blir rekordstora. Vi menar bara att där finns en
mer eller mindre medveten insikt om att
arbetslöshetsköerna och en viss volym på marknaden för
statsobligationer stärker de egna positionerna.
Det finns ingen enkel lösning på landets ekonomiska
problem. Det krävs både skattehöjningar och besparingar
för att de offentliga finanserna skall kunna saneras. Och
utan en sådan sanering kan inte räntan sänkas,
investeringarna öka och ett återvändande till den fulla
sysselsättningen möjliggöras. Vi är övertygade om att utan
rättvis fördelning och stärkt demokratisk kontroll över
ekonomin är det omöjligt att klara detta. Vi är också
övertygade om att det är möjligt att få en folkmajoritet
bakom nödvändiga förändringar.
Näringspolitik
Vänsterpartiets näringspolitik är inriktad på att inlemma
industrisamhället i ett fungerande ekologiskt system. Det
innebär att det måste finnas ett omvandlingstryck bestående
av regler och skatter men också drivkrafter som styr
produktionen från energi- och råvaruförbrukning i
miljöanpassad och kunskapsintensiv riktning.
Det innebär att produktion, som inte klarar miljömålen
kommer att försvinna. Vi föreslår att medel från miljö- och
energiavgifter används för att ''skapa'' arbetstillfällen i nya
miljövänliga verksamheter.
Den globala marknaden för miljöteknik och
miljöanpassad produktion är en av de marknader, som
växer absolut snabbast. Svenska företag är ledande på vissa
områden och har förutsättning att bli ledande på andra. Det
kräver emellertid en målmedveten och långsiktig
näringspolitik.
Svenska uppfinningar måste utvecklas och helst
produceras i Sverige och importen av utländska idéer öka.
Till detta återkommer vi i samband med
Innovationspropositionen.Vi föreslår en ''Framtidsfond''
för att underlätta för företagen att öka kompetensen,
utveckla tekniken, ändra arbetsorganisationen m.m, vilken
behövs för att öka konkurrenskraften. Fonden skall byggas
upp med arbetsgivaravgifter och genom skatt på
devalveringsvinsterna.
Småföretagspolitiken är en viktig del i Vänsterpartiets
näringspolitik. Småföretagens stora antal och flexibilitet gör
att de kommer att ha en central roll i framtidens
näringsliv.Vi kräver att regeringen agerar starkare mot
bankerna och som bankägare för att åstadkomma en normal
kreditsituation för småföretagen.AP-fonderna kan ha en
viktig positiv roll som finansieringskälla för små- och
medelstora företag. Vi föreslår att Fonderna får ändrade
placeringsbestämmelser så att de kan placera ytterligare 10
miljarder i aktier, företrädesvis i sådana företag.För
underleverantörer och små- och medelstora företag inom
verkstadsindustrin föreslår vi ett anslag på 50 000 000 kr att
användas med den framgångsrika Verkstadstekniska
delegationen som förebild.Vi anslår också 100 000 000 kr
mer än regeringen till NUTEK för att främja utvecklingen
av småföretag inom områden som innovationsverksamhet,
kvinnligt företagande och ökad kompetens.Teknisk
forskning och utveckling är grundläggande för omställning
av produktionen i den riktning vi tidigare redovisat. Vi
anslår därför 250 000 000 kr mer än regeringen till NUTEK
för i huvudsak sådan forskning. 50 000 000 kr av dessa skall
gå till en satsning på ett nytt program för FoU och
produktutveckling inom livsmedelsindustrin.
Energipolitiken
Energipolitiken måste inriktas på effektivisering och
omställning till förnyelsebara energislag, som biobränslen
och vindkraft. Kärnkraften -- vars säkerhetsproblem inte är
lösta och vars tillförlitlighet alltmer börjar ifrågasättas --
måste avvecklas.Vi anslår 300 000 000 kr mer än
regeringen för främjande av biobränsleanvändning och
200 000 000 kr mer till utveckling och främjande av
vindkraft.Vi anslår också 50 000 000 mer än regeringen
för uppgradering av småskalig vattenkraft.
En social bostadspolitik
Regeringen har under den innevarande mandatperioden
sakta men säkert försämrat möjligheterna att upprätthålla
en social bostadspolitik.
För Vänsterpartiet ger en social bostadspolitik utrymme
för att minska skillnaderna i människors boendestandard.
En social bostadspolitik syftar till att människor skall ha
möjlighet till en boendestandard som motsvarar ett
minimibehov.
Det innebär att samhället via generella transfereringar
jämnar ut kostnaden för boendet mellan olika hushåll. Det
kan ske på många olika sätt; stöd till investeringar i socialt
belastade områden, räntebidrag till renovering, ombyggnad
och tillbyggnad. Stöd till barnfamiljer, stöd till pensionärer
och andra låginkomsthushåll i form av bostadsbidrag.
Lagstiftning -- bl.a. plan- och bygglagen -- kan också bidra
till att skapa bostadsområden som är till för alla och
motverkar segregation av människor utifrån ekonomisk
status och släktbakgrund.
Regeringen har på de här få åren lyckats försämra på alla
dessa områden, man har t.ex. försämrat kommunernas
möjligheter till en god stadsplanering, man har minskat
bidragen till nyproduktion av bostäder vilket har bidragit till
det kraftigaste raset i byggande sedan 1930-talets kris.
Sveriges bostadspolitik var internationellt känd för sin
höga kvalitet och för att vi lyckats motverka segregation.
Nu ser vi återigen hur klyftorna ökar mellan människor från
olika bostadsområden. Man kan t.o.m. påvisa skillnader i
barns hälsa och utveckling med avseende på vilka
bostadsområden de växer upp i. Dessa skillnader försvann
till stor del under 1970-talet. Nu kommer de tillbaka.
Miljöanpassning är den andra stora utmaningen inom
bostadssektorn. Byggandet och boendet måste anpassas till
naturens krav. Detta måste vägleda alla processer inom
byggsektorn, från att bygga med återvinningsbara material
till att bygga så källsortering av sopor blir möjligt. Denna
miljöanpassning har påbörjats men det mesta kvarstår att
göra.
Vänsterpartiets förslag:Ett investeringsstöd på 2,2
miljarder införs för ROT-verksamhet inom
bostadsektorn.Ingen försämring genomförs av
räntebidragen under de tre kommande åren.Ett
investeringsstöd på 1,1 miljard införs för ROT-verksamhet
för offentliga lokaler, företrädesvis kommunala.Ett
investeringsstöd på ca 400 miljoner införs för nyproduktion
av bostäder.Kommunernas inflytande över
stadsplaneringen ses över och stärks.
Kommunakut
Kommunerna minskade sin personal under 1993 med
över 40 000, i år försvinner enligt regeringens prognos i
finansplanen ungefär lika många. Nästan alla av de som gått
och går ut i arbetslöshet kan inte räkna med annat arbete.
De kommer att belasta både statsbudget och
socialförsäkringssystem. Det är därför extremt billigt med
hänsyn till hela den samlade offentliga sektorns ekonomi att
hålla dem kvar i kommunalt arbete.
Kommunernas finansiella sparande väntas i år enligt
regeringens beräkningar uppvisa ett positivt saldo på nära 7
miljarder kronor. Anledningen till att kommunerna ändå
drar ner så starkt på sin verksamhet och att man avskedar
folk är att man sparar inför framtida år med stora
förväntade underskott. Därtill kommer stora -- ofta
obudgeterade -- pensionsskulder. 1995 uppstår ett minus i
finansiellt sparande och om regeringens politik får fortsätta
kommer den finansiella situationen att vara ännu svårare
1996 och 1997 -- även om kommunerna fortsätter
åtstramningspolitiken.
Detta gäller genomsnittet. En del kommuner har redan
i dag akuta problem. Men de skulle kunna ta större lån i dag
om de kunde vara säkra på att få ett tillskott nästa år. Vi
föreslår en ''kommunakut'' i enlighet med de förslag som
kommit från ett antal kommuner. Förslaget innebär att
kommuner (och landsting) får behålla hälften av de ökade
skatteinkomster på ca 4,9 miljarder som följer av vårt
förslag till slopat grundavdrag för höginkomsttagare.
Resten dras in till staten och omfördelas via
kommunakuten.
Kommunakutens pengar skall lånas ut till låg ränta och
med amorteringsfrihet den tid detta kan krävas.
Kommunerna skall redan nu kunna söka dessa lån och få
besked i tid före de kommunala budgetbesluten i slutet av
detta år. Pengarna betalas ut den 1 juli 1995 och belastar
statsbudgeten 95/96.
Inriktning av arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken kan endast vara en del av den
ekonomiska politiken och måste stödjas av andra delar av
politiken. Vänsterpartiet förkastar helt regeringens cyniska
politik som med försämringar av anställningstrygghet och
ersättningsregler för arbetslösa i grunden vill förändra
arbetsmarknadens funktionssätt. I stället bör förstärkta
demokratiska rättigheter, ökad trygghet och förbättrad
kompetens ge ny utvecklingskraft.
Arbetsmarknadspolitiken måste koncentreras till aktiva
åtgärder och bryta med det passiva bidragsberoendet. De
traditionella målen om att höja kompetensnivån och bidra
till att strukturellt förändra arbetsmarknaden enligt de
framtida behoven måste stå i centrum.
Så mycket som möjligt av arbetsmarknadspolitiken
borde inriktas på den ordinarie arbetsmarknaden och inte
som nu i kortsiktiga åtgärder och som skapar en konstgjord
sysselsättningssektor. Karaktären av gratisarbetskraft hos
ungdomspraktik och ALU är mycket negativ.
Subventionerade anställningar med rekryteringsstöd
och det nya generella anställningsstödet (GAS) anknyter till
den ordinarie arbetsmarknaden och bör kunna ge effekt i
den kommande konjunkturuppgången.
Införande av finansieringsavgifter vid ungdomspraktik
kommer ytterligare att försvåra att hålla volymen uppe och
bidrar även till att sudda bort gränserna mellan arbete och
praktik. Vänsterpartiet vill trappa ner ungdomspraktiken
för att i stället satsa på utbildning och anställning med
rekryteringsstöd.
I stället för den våldsamma expansionen av ALU-
placeringar av tveksam kvalitet bör satsningar göras på
kompetensutvecklande insatser i kommunerna och
beredskapsarbeten. Kommunernas motprestation skall
bland annat vara att inte vidta uppsägningar under resten av
1994 och under 1995.
Vänsterpartiet föreslår en kraftig förstärkning av den
arbetsmarknadspolitiska utbildningen i förhållande till
regeringens förslag. Men då måste också
utbildningsbidragen höjas till tidigare nivå, så att inte
passivt a-kasseberoende eller mindre ambitiös ALU-
sysselsättning ter sig ekonomiskt gynnsammare för den
arbetslöse. Ekonomiska incitament måste verka i samma
riktning som de övergripande arbetsmarknadspolitiska
målsättningarna. Här måste regeringen tänka om.
Ett förstärkt bidrag till kompetensutveckling i
arbetslivet är av största vikt för att låta anställda med i första
hand föråldrade och bristfälliga kunskaper få en
uppskolning.
Även om effektivisering och besparingar ständigt måste
göras inom Arbetsmarknadsverket för att nedbringa
kostnaderna, motiverar den oerhörda belastningen ett visst
tillskott av resurser. Den arbetslöse måste få individuell
rådgivning så att åtgärderna verkligen får effekt.
Det behövs mer av otraditionella insatser som tar tillvara
inte minst ungdomars kreativitet och initiativkraft. Inte
minst kommunernas nya ansvar för utarbetandet av en
''lokal Agenda 21'' och uppföljning av miljöåtgärder skapar
utrymme för projektinsatser där ungdomar kan få
meningsfull sysselsättning.
Det höga övertidsuttaget som i dag tidsmässigt
motsvarar mer än 60 000 arbetstillfällen kan inte accepteras.
Här krävs en drastisk begränsning.
En försöksverksamhet med arbetstidsförkortning måste
inledas omedelbart. Förslaget återfinns i en särskild motion
om försöksverksamhet med sextimmarsdag.
Kort om Vänsterpartiets viktigaste förslag
All kraft måste sättas in för att verksamt utnyttja de
befintliga arbetsmarknadspolitiska medlen under
innevarande budgetår. Risken är annars att flera miljarder
kronor inte kommer till användning trots de stora behoven.
Detta innebär heller ingen besparing utan endast att
kontantstödet ökar och att viktiga investeringar för
framtiden uteblir. Insatser inom arbetsmarknadsutbildning
och kompetensutveckling inom arbetslivet bör prioriteras.
Även ROT-insatser kan ge snabb effekt. Rekryteringsstöd,
utbildningsvikariat och beredskapsarbeten är verksamma
metoder att begränsa långtids- och ungdomsarbetslösheten.
Skulle medel inte ha utbetalats eller bundits upp i avtal över
längre tidsperiod skall medlen reserveras för motsvarande
ändamål för nästa budgetår.
För budgetåret 1994/95 anvisar Vänsterpartiet till
anslaget för Arbetsmarknad 3,5 miljarder mer än
regeringen. De viktigaste användningsområdena är
arbetsmarknadsutbildning inklusive utbildningsbidrag
(2,4), beredskapsarbeten (0,8), och otraditionella
projektinsatser för ungdom (0,25). Dessutom ingår en
mindre förstärkning på Arbetsmarknadsverkets
förvaltningsbudget om 50 miljoner. Förslagen finns samlade
i Vänsterpartiets motion om arbetsmarknadspolitiken.
Vänsterpartiet har upprepade gånger krävt att ett system
för kompetensutveckling i arbetslivet införs som en
utveckling av åtgärden företagsutbildning. Regeringen
sänkte bidragsnivån 1993 vilket har gjort stimulansen
mindre. Antingen kan ett system med avdrag från
arbetsgivaravgifter användas eller också ett bidragssystem.
Vi föreslår ett bidrag om högst 90 kronor per timme, dock
högst 75 000 kronor per person.
Varselarbetsplatser prioriteras med förutsättningen att
varslen återkallas. Utbildningsplanerna skall godkännas
och det skall föreligga överenskommelser mellan de lokala
parterna om utbildningens utformning och inriktning. Det
kan ofta vara lämpligt att genomföra utbildningen på deltid
och därmed varva arbete och utbildning. Vi bedömer att en
miljard kronor av de medel som avsätts till en fond för
förnyelse och kompetenshöjning bör användas för att
förstärka existerande medel till företagsutbildning.
Ytterligare en miljard kronor avsätts som skall stimulera
till försöksverksamhet för arbetstidsförkortning, där AMS
får i uppgift att förhandla fram praktiska lösningar. Detta
tas upp i annan motion.
Vänsterpartiet har kraftigt kritiserat regeringens förslag
angående arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har
aviserat ett nytt förslag till regelsystem som skall läggas
fram under den närmaste tiden. Vi avstår därför från att
lägga förslag i detta hänseende. Däremot föreslår vi
återigen att ersättningsnivåerna i försäkringen höjs till 90
%. Vi finansierar detta med en del av
arbetsgivaravgiftshöjningen som motsvarar 0,7
procentenheter.
Vänsterpartiet är djupt kritiskt till att regeringen drivit
igenom försämringar i anställningsskyddslagen och
medbestämmandelagen. Regeringen hycklar om att det
försämrade anställningsskyddet skall förbättra
möjligheterna till arbete. Vi anser att dessa försämringar
skall rivas upp av riksdagen och likaså att reglerna om
uthyrning av arbetskraft förändras till tidigare utformning.
Utbildningspolitik
Grund- och gymnasieskola
Regeringens utbildningspolitik leder till ett allt mer
segregerat och segregerande skolsystem. Skolor läggs ner
och lärare varslas om uppsägning.
Situationen rimmar illa med regeringens tal om Europas
bästa skola och rätten att välja själv. Möjligheten att välja
en bra skola avgörs mer och mer av plånbokens tjocklek,
när olika avgifter tillåts inom ungdomsskolan.
Vänsterpartiet vill skapa en god skola som präglas av
trygghet och god miljö. Vi måste ta ett tydligt nationellt
ansvar för skolan. Därför motsätter sig Vänsterpartiet att
statens bidrag betalas ut i klump till kommunerna. Ett
sektorsbidrag till skolan tydliggör bäst det nationella
ansvaret för en likvärdig skola, utan att det på något sätt
hindrar kommunerna att göra olika prioriteringar.
Vänsterpartiet avvisar regeringens kraftiga nedskärning
av hemspråksundervisningen och anvisar 120 miljoner
utöver regeringens förslag. Ett kraftigt ROT-program på 1
miljard för ombyggnationer innefattar arbeten på grund-
och gymnasieskolan för att förbättra arbetsmiljön i skolan.
Vi förstärker också utrustningsanslaget med 250 miljoner.
För mer detaljerade förslag se Vänsterpartiets motion om
skolan.
Folkbildning och vuxenutbildning
Samhället garanterar idag gymnasieutbildning åt alla
ungdomar under 20 år. Både ur rättvisesynvinkel och med
tanke på såväl nutida som framtida behov av väl utbildade
människor bör även korttidsutbildade vuxna ha möjlighet
att skaffa sig grundskole- och gymnasiekompetens.
I många andra jämförbara länder har betydligt högre
procent av arbetskraften gymnasieutbildning än i Sverige.
Ska vi kunna konkurrera med dessa länder är det viktigt att
den allmänna kunskapsnivån höjs.
Folkhögskolan är -- trots de nya uppgifter den ålagts --
ett mycket viktigt alternativ när det gäller att ge
vuxenutbildning för såväl grundskole- som
gymnasiekompetens.
För budgetåret 1994/95 föreslår Vänsterpartiet att 650
miljoner kronor anvisas till folkbildningen utöver
regeringens förslag. Ytterligare personer kommer genom
detta att beredas plats för studier.
Högskolan och forskningen
Parallellerna mellan förändringarna av grundskolan och
det svenska högskoleväsendet är många. Regeringens
friskolepolitik, omsatt på högre nivå, innebär att
stiftelsehögskolor ställs utanför lagar och regler samt att
enskilda utbildningsanordnare omformas till aktiebolag.
Vänsterpartiet arbetar för en likvärdig högskola av hög
kvalitet över hela landet där den enskilde studentens
inflytande och behov ställs i centrum. En gemensam central
reglering av högskolan ser vi som en garanti för att enskilda
studenter får en likvärdig utbildning -- inte ett mål i sig. Vi
avvisar därför regeringens så kallade valfrihetsrevolution på
högskoleområdet. En ökad differentiering av högre
utbildning gynnar de redan starka, de som är hemmastadda
i ett marknadsstyrt konkurrenstänkande och de som har en
god tillgång till information. Den sociala snedrekryteringen
förvärras med regeringens politik.
Vänsterpartiet vill fortsätta utbyggnaden av högskolans
grundutbildning och anvisar medel för ytterligare 10 000
studieplatser. Särskilda medel satsas på
jämställdhetsåtgärder på kvinnodominerade utbildningar.
Den ensidigt teknik- och industriinriktade EU-anknutna
forskningen får ett starkt ekonomiskt stöd med regeringens
politik vilket på sikt hotar att ge det svenska
forskningssamhället en slagsida. Löntagarfondspengarna --
dvs. gemensamma medel -- läggs på oberoende stiftelser
utan offentlig insyn och demokratiska tilldelningsprocesser.
Vänsterpartiet tar tanken på en ökning av antalet
doktorander, och i förlängningen disputerade lärare, på
allvar. Vi föreslår därför att 200 miljoner anslås till
doktorandtjänster vilket beräknas ge omkring 1 000 nya
tjänster.
Forskningen på de små och mellanstora högskolorna
måste stärkas, en ökning av regeringens anslag för
forskningsstödjande verksamhet om 70 miljoner till små
och mellanstora högskolor föreslås därför. Beträffande
övriga förslag om högskolan och forskningen se särskild
motion.
Kultur
I ett välfärdssamhälle statt i snabb omvandling har vi ett
gemensamt ansvar för att alla får möjlighet att vara
skapande. Vänsterpartiet vill genomföra generellt
förkortad arbetstid, jämlika materiella villkor mellan
människor och goda arbetsförhållanden. I omvandlingen
från industrisamhälle till informations- och
kunskapssamhälle vill Vänsterpartiet dessutom ta steget till
ett jämlikt kultursamhälle.
I Vänsterpartiets kulturmotion föreslås framförallt
insatser för barn- och ungdomskulturen. Regeringens
föreslagna neddragning av Riksteatern avvisas och
fördelningen av besparingarna görs mer rättvis.
Sysselsättningsskapande åtgärder på bl.a.
kulturmiljöområdet möjliggörs genom ROT-bidrag till
statliga och icke-statliga kulturlokaler. Vänsterpartiets
förslag återfinns mera detaljerat i partiets kulturmotion.
Miljöpolitik
Att komma till rätta med miljöproblemen är avgörande
för mänsklighetens framtid. Människan har alltför länge
förbrukat jordens tillgångar istället för att enbart bruka
dem. Denna insikt måste genomsyra all mänsklig
verksamhet.
I-länderna har ett speciellt ansvar för att förändringar i
vårt världssamfund ger ett ekologiskt anpassat samhälle. I-
länderna har orsakat en stor del av miljöskadorna och är
ensamma om möjligheterna att vända utvecklingen.
Vänsterpartiet föreslår en miljöplan ''Sverige år 2000''
vilken innebär att intressenterna i en bransch går samman
och kommer överens om hur den egna branschen ska kunna
ingå i kretsloppssamhället.
Konkreta förslag för budgetåret som bl.a. är
förutsättningar för miljöplan ''Sverige år 2000'':Skatter
och avgifter måste i högre grad baseras på råvaror och
energi och i mindre grad på mänskligt arbete.
Miljöavgifter på skogsprodukter, livsmedel och avfall.
De anställda måste få ökat inflytande över miljöarbetet.
Miljöarbetet måste bedrivas intensivare på kommunal nivå.
Statsbidragen ska om möjligt anpassas till kommunens
miljöengagemang. Konsumenterna måste ges ökat
miljöinflytande. Arbetet med naturresursräkenskaper
måste påskyndas. Anslagen till miljöforskning måste
öka. Miljöprogrammet för Östersjön ska bedrivas
intensivare. Den biologiska mångfalden måste säkras.
Möjligheterna till naturreservatsbildning ska öka.
För att finansiera förslagen föreslår vi bl.a. en låg
miljöavgift på avfall och på skogsprodukter och livsmedel
från konventionell produktion. Avgifterna är så lågt satta
att de förmodligen inte märks i konsumentledet det första
budgetåret. Om monopolen bryts inom dessa sektorer
skulle det innebära långt större prissänkningar.
Kommunikationspolitik
Kommunikationssektorn måste ingå i vad som kallas ett
bärkraftigt samhälle. Det innebär att den på sikt måste bli
ekologiskt anpassad.
Vänsterpartiets första utgångspunkt för
kommunikationssektorn är att belastningen på miljön inte
får vara större än vad miljön tål.
En andra utgångspunkt för Vänsterpartiets
kommunikationspolitik är att trafiksäkerheten måste höjas
och att alla människor skall ha en acceptabel tillgång till
kommunikationsmöjligheter -- ekonomiska och fysiska
möjligheter.
Den tredje utgångspunkten är att investeringar i
kommunikationerna genererar arbetstillfällen och rustar
landet inför kommande högkonjunkturer.
I budgeten innebär detta bl.a. att vi skär ner anslaget till
byggande av riksvägar med 2 miljarder och i stället satsar
dessa medel på bl.a. järnvägsinvesteringar och underhåll av
befintligt vägnät. Spektakulära projekt som Öresundsbron
och Öster- och Västerled i Stockholm kan inte ingå i ett
framtida kretsloppssamhälle. Data- och
telekommunikationer hör däremot till framtiden.
Konkreta åtgärder på kort sikt:Kraftigt ökade
nyinvesteringar inom kollektivtrafiken.Kraftigt ökat
underhåll av kollektivtrafiken.Ökade och regionalt
differentierade fossildrivmedelsskatter.Påskyndande av
snabbtågsutbyggnaden.Utredning av högfartståg.
Kraftigt ökat stöd till utvecklingen av data- och
telekommunikationer.Förändringar av
tjänstebilsförmåner och reseavdrag.Stöd till sjöfarten.
Forskning och utveckling ska bidra till utvecklingen av
miljöanpassade kommunikationer.
I en särskild motion uppmärksammar vi speciellt
utvecklingen på det informationsteknologiska området där
vi kräver en utredning om dels de datamotorvägar som
måste utvecklas, dels de förändringar som datorn betyder
för arbetet i framtiden.
U-landsbiståndet
Det svenska biståndet uppgick under lång tid till minst
en procent av BNP och senare BNI. Den borgerliga
regeringen, med socialdemokraternas stöd, övergav
emellertid det målet förra året och sänkte biståndet med 1,5
miljarder kronor. I årets budgetförslag höjs biståndet med
400 miljoner till sammanlagt 13 360 000 000 kr. I den
summan ingår emellertid asylkostnader och bidrag till FN:s
fredsbevarande verksamhet. Detta är inte
utvecklingsbistånd och bör därför lyftas ur biståndsanslaget.
Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget för FN:s aktioner
för fred och återuppbyggnad om 150 miljoner och
avräkningen för vissa asylkostnader om 665 miljoner flyttas
ur biståndsanslaget. Införandet av dessa poster under
biståndsanslaget bör ses som försök att via budgettekniska
medel minska biståndet. Det förra anslaget bör belasta
försvarsbudgeten medan det senare bör belasta
Kulturdepartementets budget.
Det egentliga utvecklingsbiståndet enligt regeringens
förslag uppgår därmed till endast 12 545 000 000 kronor
vilket är 0,87 procent av BNI. För att uppnå
enprocentsnivån skulle ett anslag på 14,35 miljarder
behövas. Även en sådan nivå på biståndet skulle dock
innebära en real sänkning beroende på den svenska kronans
kraftiga värdeminskning.
Vänsterpartiet yrkar på en höjning av det reella
biståndsanslaget i två steg varav det första tas budgetåret
1994/95. Det innebär en höjning jämfört med regeringens
förslag från 12 545 000 000 kronor till 13 447 500 000 kronor.
Att ge minst en procent av värdet på landets inkomster i
bistånd till de fattigaste länderna är ett minst sagt berättigat
krav. Behovet av bistånd för att u-länderna bättre ska
kunna mobilisera och fördela sina resurser, utveckla
demokratiska styrelseskick, lindra svält och annan nöd samt
återuppbyggas efter naturkatastrofer och krig är lika stort
som någonsin tidigare.
Att som regeringen föreslår vänta fem år innan
enprocentsnivån uppnås igen är oacceptabelt, speciellt som
den höjning den föreslår inte tyder på någon egentlig avsikt
att uppnå det målet. Sverige, som trots svåra ekonomiska
bekymmer är ett av världens rikaste länder, bör så fort som
möjligt se till att nivån för biståndet uppgår till minst en
procent av BNI. Den rasering av svenskt bistånd som
regeringen inlett, bl.a. i form av nedskärningar av medel till
fältpersonal, gör att den höjning som krävs för att nå upp
till enprocentsnivån måste ske i två steg. Vänsterpartiets
föreslagna höjning utgör därför hälften av det belopp som
skulle krävas för att uppnå enprocentsnivån.
Socialpolitik
Vänsterpartiet återställer långtidssjukas sjukpenning
från 70 till 80 % av hel sjukersättning. Vi gör det som ett
led i vår inriktning att de sämst ställda inte oskäligt skall
drabbas av regeringens nedskärningar. Regeringens
beräkningar av besparingen i proposition 1992/93:31 var att
besparingarna för nerskärningen skulle bli 1,2 miljarder.
Detta reviderades senare av socialförsäkringsutskottet som
uppskattade besparingen till under 100 miljoner. Vi föreslår
således 100 miljoner för att återställa de långtidssjukas
sjukpenning till 80 %.
För att bl.a. finansiera detta anser vi att taket i
sjukersättningen kan sänkas med ett basbelopp från 7,5 till
6,5.
När det gäller de försämringar/nedskärningar som
regering och riksdag gjort i socialförsäkringssystemet, dvs.
införandet av karensdag i sjukförsäkringen och de olika
nedsättningarna av ersättningsnivåer i sjukpenningen, så
vill Vänsterpartiet återställa dessa till den ordning som
gällde före den 1 april 1992, dvs. ingen karensdag och 90 %
av lönen. På grund av regeringens politik och den
ekonomiska krisen låter sig detta inte göras i ett slag.
Beträffande förändringar som gäller barnbidrag till
familjer med fler än 5 barn vet vi ännu inte hur förslaget slår
ekonomiskt. Detta hänger samman med bostadsbidragen.
Om dessa flerbarnsfamiljer ska kunna kompenseras genom
höjda bostadsbidrag måste det ske en regelförändring för
utbetalningen av dessa bidrag. Regeringen har utlovat en
proposition i ärendet som vi vill avvakta innan vi tar
ställning till förslaget om förändringar av flerbarnstilläggen.
Människor skall ha flera chanser i livet. Därför är det
viktigt att ge chansen till vuxenutbildning. En förutsättning
för att vanliga löntagare ska kunna välja att studera är att
ersättningen vid vuxenutbildning ligger på en acceptabel
nivå. Vänsterpartiet föreslår därför som ett första steg att
SVUX och SVUXA redan nu höjs från 65 till 75 % av
arbetslöshetsersättningen.
Det bästa sättet att höja låginkomstpensionärernas
standard är att höja pensionstillskottet. En sådan höjning
ger en direkt effekt för denna grupp och de kan genom detta
kompenseras för prishöjningar som de nu inte fullt ut
kompenseras för.
En höjning av pensionstillskottet från nuvarande 55,5 till
65 % av ett helt basbelopp ger för en halv miljon
pensionärer en kompensation för prishöjningar och de
avgiftshöjningar som stat och kommun kommer att
genomföra. Vi genomför höjningen i två steg så att 65 % av
helt basbelopp nås den 1 juli 1995.
Ekonomisk brottslighet
Vi anslår 100 miljoner kronor till förstärkning av EKO-
rotlarna vid polisdistrikten i Stockholm, Göteborg och
Malmö samt rikskriminalen. Det gäller polismans- och
ekonomtjänster. Åklagarna tillförs 15 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit. Det möjliggör att
riksåklagaren får hela det tillskott av 30 åklagare han anser
sig behöva för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Skattehöjningar och besparingar
Alla konjunkturbedömningar tyder nu på en snabb
ökning av den ekonomiska aktiviteten. Trots detta kvarstår
ett stort underskott i regeringens förslag till budget. På sikt
är underskotten ett hot både mot jobb och välfärd.
Underskotten gör att statsskulden stiger. Statsskulden är
nu över 1 000 miljarder kronor och räntebetalningarna för
skulden motsvarar redan lika mycket som ålderspensioner,
förtidspensioner och barnbidrag tillsammans. Det är nu
nödvändigt att arbeta för att långsiktigt sanera de offentliga
finanserna. Om vi inte lyckas med detta kommer
ränteutgifterna att tränga undan viktiga sociala behov och
åtagande.
För att få statsfinanserna att gå mot balans krävs tre
saker: en ekologiskt uthållig ekonomisk tillväxt,
skattehöjningar samt besparingar.
Skattepolitiken
Vänsterpartiet menar att det nu är nödvändigt att höja
skatterna. Våra förslag till skattehöjningar är inga tillfälliga
åtgärder. Underskotten visar att det finns ett långsiktigt
behov av ökade skatteintäkter. Skatteuttaget är visserligen
högt i Sverige men det är inte dramatiskt högre än i många
andra jämförbara länder. Det gäller till exempel de svenska
företagsskattesatserna som redan i början av 1990-talet låg
under genomsnittet för EU:s medlemsstater. Ett
förhållande som antagligen förstärkts av regeringens
skattesänkningar för företag och kapital.
För budgetåret 1994/95 ökar Vänsterpartiet
statsbudgetens inkomster med drygt 10 miljarder -- se
nedanstående tabell. För inkomståret 1995 ökar det
samlade skatteuttaget med drygt 36 miljarder enligt
Vänsterpartiets förslag. På sikt kan det vara nödvändigt att
ytterligare höja skatterna för att bryta statsskuldens tillväxt.
nSammanfattning av Vänsterpartiets förslag till
inkomstförstärkningar för budgetåret 1994/95 i miljarder
kronor
Höjd inkomstskatt och minskade avdrag
5,39
Höjd stämpelskatt
0,9
Höjd reklamskatt
0,5
Energiskatt på industrin
3,0
Miljöskatter
0,5
Summa
10,29
Vänsterpartiet lägger dessutom förslag om slopat
grundavdrag över brytpunkten. Detta förstärker
kommunernas ekonomi men det påverkar inte den statliga
budgeten. Vi lägger också förslag om en höjning av
arbetsgivaravgifterna med 1,3 % vilket endast marginellt
påverkar den statliga budgeten.
De förslag på inkomstskattesidan som direkt berör
budgeten för 1994/95 är höjd statsskatt från 20 till 25 % och
ett nytt skikt i skatteskalan på 30 % för inkomster över 300
000 kr. Vänsterpartiet föreslår dessutom ett avdragstak för
bruttoräntor över 110 000 kronor samt en halverad
avdragsrätt för pensionsförsäkringar.
Vänsterpartiets förslag att höja skatten till 30 % för
kapitalinkomster och på företag ger av tekniska skäl inga
inkomster för budgetåret 1994/95. Detsamma gäller de
skärpningar av förmögenhetsskatten som Vänsterpartiet
föreslår. Inkomsterna från dessa skatteskärpningar faller
först ut under budgetåret 1996/97. Se vidare beträffande
partiets skattepolitik i motionen Skattepolitik för en
uthållig utveckling.
Besparingar
För att långsiktigt få statsfinanserna i bättre balans krävs
det också besparingar. Det gäller framför allt besparingar
på transfereringarna till företag, organisationer och hushåll.
För hushållen, som står för de stora utgifterna i
transfereringssystemet, gäller det att utforma
besparingarna på ett sådant sätt att systemen får en större
fördelningspolitisk träffsäkerhet. Det gäller t.ex. det
framtida pensionssystemet och bostadssubventionerna.
Vänsterpartiet menar att man i en mycket ansträngd
statsfinansiell situation måste pröva alla utgiftsposter
förutsättningslöst.
Som ett radikalt parti är Vänsterpartiet ständigt berett
att granska den statliga verksamheten, för att motverka
byråkrati. Vår målsättning är att försöka se till att
skattepengarna används på bästa sätt. I förhållande till
regeringens budgetförslag för 1994/95 kan vi redovisa
följande besparingar.
nBesparingar i Vänsterpartiets alternativa budget
Förklaringar och motiveringar se nedan i texten.
Beloppen i miljarder kronor.
Försvaret
3,7
Nybyggande av vägar
2,0*
Invandrarverket och förläggningsverksamhet
0,25
Kriminalvården
0,4
Husläkarreformen
0,2
Sänkt tak i sjukförs.
0,25
Övrigt (mest statl. adm.)
0,51
Summa
7,31* Observera att siffran ej gäller enskilda vägar och
underhåll.
Vänsterpartiets största besparingspost är det militära
försvaret. Utgångspunkten är dels det nya
säkerhetspolitiska läget där en rad stater i vårt närområde
har nedrustat, dels partiets traditionella inställning att
försvaret ska bantas.
Förslaget i detaljer återfinns i vår försvarspolitiska
motion. Här ska endast nämnas några exempel.
Pansarbrigaderna utgår, materielbeställningar utgår eller
senareläggs, repetitionsövningar inställs och F10 i
Ängelholm läggs ner.
Den andra stora besparingen är på nybyggande av
statliga vägar. Besparingen står väl i samklang med
Vänsterpartiets miljöpolitik. Vi vill inte fortsätta
utbyggnaden av nya motorvägar utan i stället satsa på
spårbunden trafik, sjötransporter och elektronisk
kommunikation. Miljöhoten framstår allt tydligare som det
stora hotet mot mänskligheten. Nya motorvägar, trafikleder
och en Öresundsbro ökar kväveoxidutsläppen när målet i
stället måste vara att nedbringa dem.
Det finns starka särintressen inom bilindustrin,
oljeindustrin och byggföretagen som driver på dessa
miljöfientliga förslag. Vänsterpartiet menar däremot allvar
med sin miljöpolitik och menar att detta är ett utmärkt
område för besparingar. Det hindrar inte att vi också anslår
mera pengar till drift och underhåll av vägar. Mera om detta
finns att läsa i Vänsterpartiets motion om
kommunikationspolitik.
Vänsterpartiet har i sin motion om invandrarpolitiken
föreslagit att flyktingmottagandet flyttas över till
kommunerna. Härigenom kommer
förläggningsverksamheten att kunna skötas på ett både
bättre och billigare sätt än vad som varit fallet i
Invandrarverkets hantering av denna uppgift. Det finns
dock kostnader som nu belastar biståndsbudgeten som
Vänsterpartiet menar i stället bör belasta Invandrarverket.
Efter denna reglering menar vi att Invandrarverket ändå
bör kunna spara 50 miljoner på administration och 200
miljoner kronor på förläggningsverksamheten när
kommunerna får ta över flyktingmottagandet.
Vad det gäller bantningarna inom kriminalvården gör vi
den största besparingen genom återgång till
halvtidsfrigivning. Dessutom vill vi i större utsträckning
införa frigång och anvisar 100 miljoner extra för detta. I
tabellen ovan finns endast bruttobesparingen redovisad.
För vidare information se Vänsterpartiets motion om
kriminalvården.
Regeringen föreslår ett stimulansbidrag till
sjukvårdshuvudmännen för extrakostnader i samband med
införandet av husläkarsystemet. Vänsterpartiet var
motståndare till husläkarsystemet och vill därför riva upp
systemet och spara de extrakostnader som detta medför.
De övriga besparingar som Vänsterpartiet föreslår
innebär huvudsakligen en bantning av den statliga
administrationen och några exempel på detta ges nedan.
Förslagen återfinns mera utförligt i Vänsterpartiets motion
om besparingar på den statliga administrationen.
Förslagen gäller t.ex. en nedläggning av
Civildepartementet vars verksamheter kan övertas av andra
departement och vi får då vissa besparingar genom
samordningsfördelar. Vänsterpartiet vill så snart som
möjligt lägga ner länsstyrelserna och skapa regionala
tillsynsmyndigheter, och vi föreslår därför redan nu en
besparing också på dessa.
Socialstyrelsen bör ges en ren tillsynsfunktion och hela
myndigheten decentraliseras till de regioner man redan
byggt upp. Utredningsdelen och utvecklingsarbetet kan
läggas på universitet och högskolor. Brottsförebyggande
rådets arbete är huvudsakligen forskning i kriminologi och
bör även det kunna läggas ut på universitet och högskolor.
Redan nästa budgetår räknar vi med att sådana åtgärder
kan ge en besparing.
I ett förändrat säkerhetspolitiskt läge anser vi också att
säkerhetspolisens arbete måste utsättas för besparingar. Vi
menar vidare att man kan göra stora rationaliseringar inom
polisen och ändå prioritera kampen mot ekonomisk
brottslighet. Vi menar alltså att detta område redan under
kommande budgetår ska få vidkännas besparingar.
Framtidsfond
Den nya framtidsfonden skall finansieras genom dels en
höjning av arbetsgivaravgiften med 0,6 % från den 1 juli
1994, dels genom att ''vårda'' den devalvering som kronans
depreciering har inneburit genom att ta in de övervinster
som väntar i 1995 års bokslut för speciellt exportföretagen.
Fonden skall ha till uppgift att bidra till den
kraftansträngning som kommer att krävas av svenska
löntagare och svenska företag för att restaurera
arbetsmarknaden och göra svenska företag
konkurrenskraftiga i en alltmer konkurrensbenägen
omvärld.
Det innebär att industri- och tjänsteföretag såväl som
offentlig sektor skall kunna använda medel ur fonden för att
öka kompetensen, förändra arbetsorganisationen, utveckla
tekniken osv.
De medel som flyter in kan till 50 % användas lokalt på
den enskilda arbetsplatsen och till 50 % fördelas genom en
central fond med uppbyggnad som den nuvarande
arbetslivsfonden. Se även skattemotionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som i motionen förordats,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som i motionen förordats,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
motsvarande del för budgetåret 1994/95 godkänner de
beräkningar för statsbudgetens inkomster, för förändringar
i anslagsbehållningarna och beräknat tillkommande
utgiftsbehov som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om Kommunakuten enligt vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att höja
arbetslöshetsförsäkringen till 90 % enligt vad i motionen
anförts,1
6. att riksdagen beslutar att höja långtidssjukas
sjukpenning till 80 %,2
7. att riksdagen beslutar att sänka taket i
sjukersättningen med ett basbelopp, således från 7,5
basbelopp till 6,5 basbelopp,2
8. att riksdagen beslutar att höja pensionstillskottet från
55,5 till 60 % av ett helt basbelopp från den 1 juli
1994,2
9. att riksdagen, om yrkande 8 bifalls, beslutar att höja
pensionstillskottet från 60 till 65 % av ett helt basbelopp
från den 1 juli 1995,2
10. att riksdagen beslutar om framtidsfonden enligt vad i
motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1994

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Johan Lönnroth (v)

1 Yrkande 5 hänvisat till AU
2 Yrkandena 6--9 hänvisade till SfU