Gotland -- länet i centrum av Östersjön -- med närheten till Baltikum och där belägna kärntekniska anläggningar borde vara den plats där ytterligare resurser planeras för både kontinuerliga och produktionsinriktade temporära mätningar av radioaktiviteten i fred, kris och krig. Detta för att erhålla så korta förvarningstider som möjligt samt skapa bättre och säkrare förutsättningar för att höja den regionala och nationella beredskapen mot kärntekniska olyckor i vårt närområde.
Sedan 1960-talet finns en enda fast mätstation för mätning av bakgrundsstrålning vid Visby flygplats, vilken modifierades och automatiserades 1986--87 så att larm om förhöjd nivå överförs till larmmottagare vid SSI. Denna station ingår i en nationell mätkedja bestående av 36 fasta mätstationer.
Alltsedan denna mätkedja planerades och byggdes upp har omvärlden och framförallt situationen i vårt närområde förändrats. Detta har föranlett en rad internationella projekt i syfte att höja säkerheten till en acceptabel nivå vid de kärntekniska anläggningarna i Baltikum och Ryssland.
Det har tidigare i olika sammanhang till funktionsansvariga myndigheter framförts att en utbyggnad och komplettering av den fasta mätkedjan med flera mätstationer på Gotlands ostkust behövs. Skälen för detta kan sammanfattas enligt följande:Närheten till flera kärntekniska anläggningar med förhållandevis låg säkerhetsnivå i de baltiska staterna och Ryssland. Behovet av en förtätning av den nationella mätkedjan österut för att erhålla en tidig regional och nationell förvarning, oberoende av internationellt uppbyggda larmsystem, i syfte att tillskapa en rimlig handlingsberedskap. Redundansen i den fasta mätkedjan skulle förbättras. Resurser som byggs upp på Gotland har stor psykologisk effekt inte bara för befolkningen på ön utan för hela Sverige. Gotland som utpräglat jordbrukslän (12 % jämfört med rikets 3 %) borde vara en betydelsefull faktor i detta sammanhang när det gäller att tillskapa beslutsunderlag för att kunna vidta omedelbara åtgärder i samband med ett eventuellt radioaktivt nedfall.
Det är därför angeläget att låta utreda det totala behovet av mätresurser placerade på Gotland. Med hänsyn till Gotlands, i detta sammanhang, utsatta läge bör utrustning för detta ändamål vara stationär på ön och väl känd av dem som skall hantera densamma.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning vad gäller det totala behovet av resurser för mätning av bakgrundsstrålning på Gotland.
Stockholm den 20 januari 1994 Gunhild Bolander (c)