Sammanfattning
I motionen föreslås att en marinstation för miljöberedskap inrättas, och att denna placeras i Uddevalla--Lysekilsregionen. Syftet med stationen är att samla resurser, utrustning och kunskap för snabb insats vid miljöolyckor i marin miljö, oljeläckage etc.
Bakgrund
De marina miljöhoten blir allt större. Miljöproblemen till havs känner inte några nationsgränser. Utsläpp och läckage från trafik, industri och jordbruk försämrar den ekologiska balansen i haven. Svarta rubriker om fartygskatastrofer med gigantiska utsläpp av olja till havs blir tyvärr allt vanligare.
För att trygga en uthållig ekologisk balans i haven fordras forskning och miljöinsatser under lång tid. Det behövs också snabba insatser mot akuta problem, t.ex. vid oljeutsläpp. För att det skall vara möjligt att möta plötsliga miljöhot och olyckor fordras att rätt utrustning snabbt kan komma på plats, och att utrustningen kan hanteras av välutbildad personal. Det behövs forskning och produktutveckling för att utveckla mer effektiva metoder för miljö- och oljesanering till havs och vid stränder.
Internationella avtal -- riksdagen m.m.
Riksdagen beslöt 1993 att godkänna konventioner om skydd för den marina miljön i Östersjöområdet och Nordostatlanten. De åtgärder som skall vidtas med anledning av konventionerna ligger i linje med de krav som ryms i handlingsprogrammet för Riokonferensens Agenda 21 för havsområdet. Riksdagen har bl.a. som en följd av konventionerna beslutat att utvidga den s.k. dumpningslagen till att omfatta förbränning av avfall till havs.
Riksdagens jordbruksutskott arbetar efter en selektiv arbetsmetod som skall ge utskottet möjlighet till en fördjupad behandling av vissa ämnesområden. Utskottet har också i november 1992 enligt särskild planering behandlat frågor om vattenvård m.m.
Utifrån riksdagens miljöpolitiska beslut 1991 har bl.a. Statens naturvårdsverk arbetat fram ett aktionsprogram, Miljö -93. Regeringen har dessutom gett verket i uppdrag att utarbeta ett program för den samlade miljöövervakningen.
Förslaget om en marinstation för miljöberedskap ligger i linje med ovanstående utveckling och beslut. Då förslaget inte tidigare prövats i sak av riksdagen talar detta för att jordbruksutskottet inte bereder motionen på ett förenklat sätt.
En fast marinstation för miljöberedskap
I Sverige finns ett högt tekniskt kunnande på miljöområdet. Det gäller inte minst på det marintekniska området. En viss samordning av marin forskning och miljökontroll sker genom de tre marina centrumen i Stockholm, Umeå och Göteborg.
Sveriges beredskap för akuta katastrofer har förbättrats genom insatser bl.a. av Räddningsverket främst i Karlstad. Resurserna på det marina miljöområdet är dock fortfarande splittrade och utspridda på ett flertal olika institutioner. Det finns därför skäl att bygga upp en fast marinstation med kapacitet och kunskap som snabbt kan sättas in mot olyckor till havs, oljeläckage etc. Den mycket svåra katastrofen med brand på en passagerarfärja, där Lysekils kommun fick ta på sig en stor del av hjälparbetet, belyser behovet av en sådan marin miljöstation.
Vid en marin miljöstation kan utrustning lagras, personal utbildas och viss produktutveckling äga rum. Resurser från räddningsverk och kustbevakning och andra samhällsinstitutioner skulle kunna samordnas med intressenter från näringsliv med kompetens vad gäller marin miljösanering. Lämpligen borde detta kunna ske t.ex. i stiftelse- eller bolagsform, där olika intressenter bidrar med kapital och kompetens.
En fast station för marin katastrofberedskap och sanering borde också fungera som bas för insatser i internationella sammanhang. En station som snabbt skulle kunna bidra med resurser och kunnande för att möta miljökatastrofer i alla världshav och större insjöar.
En marin miljöstation borde vidare kunna fungera som utbildningsanstalt, kurser i t.ex. oljebekämpning, delvis för svensk personal, men också utbildning för personal från andra länder. Stationen kan dessutom utgöra en bas för att sälja utrustning och konsulttjänster när det gäller marin miljösanering. Viktiga och delvis nya ''marknader'' för sådana satsningar är Östeuropa och stater i Tredje världen.
Lokalisering till Uddevalla--Lysekil
En lämplig lokalisering för en marin miljöstation är Uddevalla--Lysekils kommuner.
Bohusläns kustband är ett område som kan drabbas mycket svårt av ev. olyckor från t.ex. tankertonnage. Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt är områden med en mycket hög trafikintensitet när det gäller miljöfarliga transporter. I Nordsjön utvinns olja, med de risker detta medför. Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt är tämligen grunda hav och mycket känsliga och viktiga för fisket.
I Uddevalla--Lysekils-regionen finns kompetens kring havsforskning och företag med inriktning på marinteknik och marinmiljö. I Uddevalla finns f.d. Uddevallavarvets dockanläggning, som kan utnyttjas som ''demonstrations- och övningsbassäng''. I Lysekil finns Kristinebergs marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet, samt satsningen på ''Havets hus''.
En viss samordning för marina frågor finns i form av stiftelsen ''Västerhavet'', en stiftelse bildad av länsstyrelserna i Halland, Göteborgs och Bohus län, Västsvenska handelskammaren, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Ett samarbete som nu utvecklas genom satsningen ''Marint nav'', ett samarbete mellan stiftelsen och Västsvenska handelskammaren.
En samverkan mellan institutioner, som NUTEK, SIDA, Kustbevakningen och Räddningsverket, liksom Göteborgs marina centrum, och ovan nämnda Marina nav, borde utgöra grund för att skapa en marin miljöstation vid Västerhavet. En station lokaliserad till Uddevalla-- Lysekilsregionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en fast marin miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation till Uddevalla--Lysekilsregionen.
Stockholm den 24 januari 1994 Lars Bäckström (v)