Att i dagens läge fortsätta att öka anslagen till det
svenska försvaret vore ett felaktigt beslut. Det skulle
innebära att Sverige fortsätter på sin inslagna linje som ett
av de mycket få länder i Europa som ökar sina militära
utgifter. Mellan 1990 och 1991 minskade NATO sina
militära utgifter med 16,2 %.
Tyskland minskar sina militärutgifter med omkring
30 %
och inom OSS-området skärs militärutgifterna och
styrkornas numerärer ned kraftigt. Nu hävdar t.o.m. höga
militärer i Sverige att vi kan sänka våra militärutgifter,
eftersom det inte finns något tänkbart militärt hot mot
Sverige inom en överskådlig framtid.
I Sverige ökas nu militärutgifterna med ungefär 1 miljard kronor
per år utöver inflationen, vilket innebär en
ökning med ca 2,5 %
årligen under försvarsbeslutsperioden 1992--1997.
Denna ökning presenteras inte som en upprustning utan
endast som en strukturrationalisering av försvaret. Denna
beskrivning är inte korrekt. Det handlar de facto om en
militär upprustning av i vart fall luftförsvaret (JAS), flottan
(nya ubåtar och ytfartyg) och delar av armén (nya
stridsvagnar, ammunition och missiler).
Det finns inga skäl att öka försvarsutgifterna. I stället
bör nu dessa sänkas för att ge utrymme åt en bättre och
modernare försvars- och säkerhetspolitik. Bl.a. kan
följande besparingar göras inom krigsmakten: Avbryta
JAS-projektet snarast möjligt, dock senast efter delserie ett
(ca 30 plan). Stoppa import av stridsvagnar (minst 6
miljarder kronor). Stoppa JAS (ett antal miljarder,
storleksordningen avgörs av när projektet avbryts).
Stoppa BAMSE och Bonus (minst 1 miljard kronor).
Stoppa nya ubåtar (minst 2 miljarder kronor
årligen om Gotlandsinköpen stoppas och ubåt
2000 skrinläggs). Lägga ned fler regementen (några
hundra miljoner kronor per år).
Men nu är det viktigaste trots allt inte bara att se på vilka
militära neddragningar som kan göras. Man måste i stället
se framåt och se vilka redskap som står till buds för en
modern och effektiv säkerhetspolitik i Europa och
internationellt.
De flesta är säkert överens om att det viktigaste av allt
för en stabil utveckling för fred i Europa är att den
demokratiska processen och den ekonomiska
reformeringen i Ryssland lyckas. Det finns hot mot denna
utveckling. Ett hot är nyfascism och gammal storrysk
imperialism. Ett annat hot är inbördeskrig och krig i det f.d.
Sovjetväldet. Ett tredje hot är västerländsk isolationism
som leder till ett uppdelat Europa i ett fattigt öst och ett rikt
väst.
Det viktigaste målet för den europeiska
säkerhetspolitiken bör vara att verka för politiskt,
ekonomiskt och även militärt samarbete med Ryssland.
I dag satsar Sverige 40 miljarder kronor per
år på ett militärt försvar av det svenska territoriet
(mot ryskt angrepp). Samtidigt satsas 1 miljard kronor
på ekonomiskt stöd till hela östra Europa. Detta
är en allvarlig felprioritering av resurser. Vill Sverige föra
en politik som skall gynna fred och stabilitet så måste vi
prioritera om från militärutgifter till en offensiv och modern
säkerhetspolitik. Resurser måste satsas på att stödja
uppbyggandet av demokratiska strukturer i Ryssland, på
uppbyggandet av fungerande demokrati och ekonomi.
Sverige bör verka för att handeln mellan Västeuropa och
Ryssland underlättas genom minskade handelshinder och
ökat stöd till industrier och företag som vill etablera handel
med östra Europa. Detta kan göras genom att företagen
erbjuds riskgarantier, eller att Sverige ställer upp med
ökade exportkrediter vid östhandel.
En omfördelning av proportionerna mellan
militärutgifter och Östeuropastöd från dagens 40/1 till 20/20
skulle ge Sverige en bättre säkerhet på längre sikt.
Dessutom bör Sverige internationellt verka för en sådan
omprioritering.
Allt detta underlättar och påskyndar att Sverige snarast
kan uppfylla enprocentsmålet för u-landsbiståndet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas för
att göra en grundläggande översyn av den svenska försvars-
och säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att JAS-projektet bör avbrytas
så snart som möjligt, dock senast efter delserie ett (30 plan),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att planerna för en ny
ubåtsgeneration, ubåt 2000, bör avbrytas samt att inga nya
beställningar av ubåtar typ Gotland görs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen omedelbart bör
stoppa medlen för utveckling av roboten BAMSE och
ammunitionen Bonus,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige, som en del i en aktiv
säkerhetspolitik för 2000-talet, bör utöka det ekonomiska
biståndet till länderna inom OSS och till
baltstaterna,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige, som en del i en aktiv
säkerhetspolitik för 2000-talet bör verka för ett ökat stöd,
såväl ekonomiskt som politiskt, till OSS-länderna i
internationella fora,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör öka sitt u-
landsbistånd för att snarast uppfylla
enprocentsmålet.1
Stockholm den 25 januari 1994
Hans Göran Franck (s)
Gunnar Thollander (s)
Magnus Persson (s)