Alla unga svenska män måste göra sin värnplikt, oavsett de vill eller inte. Därför måste inställningen vara, att staten garanterar de värnpliktiga en skälig ersättning för deras insats. Ingen skall behöva förlora ekonomiskt på att göra sin plikt för landet.
Regeringen och riksdagen delar i teorin min inställning, om man beaktar målsättningen med dagens ersättningssystem för värnpliktiga. Det syftar till att göra den värnpliktige ekonomiskt oberoende under den tid då han fullgör sin plikttjänstgöring.
Dagens ersättningssystem uppfyller dock inte i praktiken denna målsättning. I den grundliga undersökning som ÖB publicerade 1988, där endast utgifter som är nödvändiga för att man skall få de mest grundläggande behoven tillgodosedda ingick, visade det sig att den värnpliktige i genomsnitt förlorar 4 100 kronor (1987 års penningvärde). Omräknat i dagens penningvärde är detta belopp betydligt större, då inga enorma reella höjningar har skett inom förmånssystemet.
En stor skillnad från tiden runt ÖB:s utredning och den situation vi har idag, är givetvis att långt ifrån lika många unga män genomgår grundutbildning. Detta medför givetvis att det tidigare argumentet om att det är rättvist när alla tvingas förlora på att göra sin tjänst för samhället inte längre är hållbart.
Att värnpliktiga ''går back'' under lumpen tvingar dem att låna pengar, ta av tidigare besparingar eller arbeta extra, utöver de 48 timmar ÖB rekommenderar som tjänstgöringstid. I andra fall tvingas anhöriga bistå med understöd. Det är visserligen fel att påstå att alla som gör militärtjänst har det dåligt. Vissa t.o.m. tjänar några slantar under sin värnpliktstid. Att dock så många förlorar ekonomiskt, att genomsnittet ligger på en förlust kan inte accepteras. Därför måste ersättningssystemet på nytt ses över för att täppa igen de luckor som uppenbarligen finns. Vidare ter det sig för mig självklart att den utredning som tillsätts för ändamålet är parlamentarisk.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska situation.
Stockholm den 24 januari 1994 Pehr Löfgreen (m)