Försvarets Personalvårdsnämnd FPVN består av
representanter för i Sveriges riksdag representerade
politiska partier, representanter för
arbetstagareorganisationer som organiserar militärt och
civilt anställda inom försvaret samt representant för de
värnpliktigas organisation.
I regeringens proposition 1993/94:100 Bilaga 5 föreslås
att FPVN den 1 juli 1994 ombildas så att nämnden framgent
behandlar frågor enbart rörande värnpliktiga.
Även om FPVN vid besök hos myndigheter inom
försvarsmakten tagit emot information om -- och även yttrat
sig om -- personalvårdsläget för samtliga, som varit
verksamma inom respektive myndighet, har just de
värnpliktigas situation varit ett huvudområde i FPVN:s
uppdrag. Regeringens förslag till ombildning av FPVN
innebär ingen egentlig försämring för nämndens möjlighet
att vara till nytta för personalvården inom försvaret. Om
inte personalvården fungerar tillfredsställande för en militär
myndighets fast anställda personal, blir inte heller de
värnpliktigas situation god. Därför täcker propositionens
formulering om nämndens ''nya'' uppgift det behov, som jag
under många års ledamotskap i FPVN själv iakttagit.
FPVN har inte sett som sin uppgift att agera i enlighet
med en enhetlig centralstyrd personalpolitik. Vid varje
myndighetsbesök har personalvården -- specifik för varje
arbetsplats -- diskuterats av FPVN och representanter för
respektive myndighets personalgrupper. Jag anser, att det
varit synnerligen värdefullt att en utomstående nämnd utan
kontrollfunktion kunnat delta i sådana samtal.
Personalvården har därigenom belysts på ett sätt, som
knappast varit möjligt om enbart myndighetens
representanter deltagit i samtalet.
Regeringen har enligt propositionen uppfattat att många
av de frågor som tas upp i FPVN:s protokoll även behandlar
sådant som normalt inte hör till nämndens uppgifter. Det är
en anmärkning, som (givetvis!) inte känns befogad för den,
som deltagit i nämndens verksamhet. Eftersom
instruktionen för FPVN också ger nämnden uppdrag att
genom egna initiativ främja försvarets personalvård, har
FPVN haft möjlighet att protokollföra allt med anknytning
till personalvården som aktualiserats vid besöken. Jag har
uppfattat att det har varit till gagn för
personalvårdsverksamheten vid myndigheterna.
De värnpliktigas situation präglas av att de lyder under
en pliktlag. Det finns därför särskild anledning för Sveriges
Riksdag att -- på ett sätt som inte är självklart när det gäller
andra statliga myndigheter -- följa personalvårdsarbetet
inom försvaret. Det motiverar en försvarets
personalvårdsnämnd enligt intentionerna i regeringens
proposition.
Det är värdefullt för FPVN:s parlamentariskt tillsatta
ledamöter att det i nämnden också finns representanter för
arbetstagareorganisationerna och för de värnpliktiga.
Därmed kan nämndens iakttagelser av
personalvårdssituationen för de värnpliktiga anknytas till
kunskap i nämnden om de fast anställda
personalgruppernas situation. Därför är det angeläget, att
arbetstagareorganisationerna erbjuds representation även i
en ombildad FPVN. Det bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det i en enligt proposition
1993/94:100 bilaga 5 ombildad Försvarets
personalvårdsnämnd skall ingå representanter för de i
Sveriges riksdag representerade politiska partierna,
representanter för arbetstagareorganisationer som
organiserar militärt och civilt anställda inom försvaret samt
representant för de värnpliktigas organisation.
Stockholm den 24 januari 1994
Carl-Johan Wilson (fp)