Enligt gällande regler i studiestödslagen betalar den som
uppburit studielån en årlig ränta på lånet som fastställs av
regeringen. För år 1993 var den räntan 8,7%. Ränta som
inte betalas under det år den har upplupit läggs vid årets slut
till kapitalskulden.
En allt större andel av de värnpliktiga som kallas in till
grundutbildning har studieskulder. I väntan på inkallelse
hinner man påbörja utbildningar och i en del fall också
avsluta dem. Under värnpliktstiden saknar man egna
inkomster och är hänvisad att leva på de dagersättningar
som betalas ut. Det innebär att man under värnpliktstiden
får se sin studieskuld räknas upp med den ränta som
regeringen fastställer.
Samhällets krav på att göra värnplikt gäller den manliga
delen av befolkningen. I praktiken kommer dock en
betydande del av en årskull, av olika anledningar, inte att
inkallas eller fullgöra sin tjänstgöring. Skillnaderna i
tjänstgöringstid varierar också kraftigt mellan dem som har
den kortaste tiden och dem som genomgår befälsutbildning
eller tas ut till specialisttjänst.
I praktiken innebär detta att den som gör sin värnplikt
och har studieskulder får en högre skuldsättning än den som
frikallas och som därmed kan slutföra sina studier snabbare
eller arbeta.
Det kan starkt ifrågasättas om det är rimligt att den som
ålagts göra sin värnplikt och fullföljer utbildningen ska
''straffas'' i det statliga studiestödssystemet genom att där
drabbas av en högre skuldsättning på grund av
ränteuppräkning under värnpliktstiden.
Enligt vår uppfattning bör studiestödslagen ändras så att
den som har studieskuld inte behöver betala någon ränta på
skulden under den tid man deltar i värnpliktsutbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande räntor på studieskuld
under värnpliktsutbildning.
Stockholm den 11 januari 1994
Rune Backlund (c)
Sven-Olof Petersson (c)