Vi har från socialdemokratisk sida sedan hösten 1991 krävt en oberoende civil ubåtskommission.
Uppgiften för en sådan kommission bör vara att utvärdera och analysera de undervattenskränkningar, de indikationer om undervattenskränkningar och den ubåtsjaktverksamhet som har bedrivits sedan början av 1980-talet.
Kommissionen bör också genom internationella kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Den rapport en sådan oberoende kommission lämnar får sedan vara vägledande för framtida åtgärder på detta område.
Kravet har framförts i socialdemokratiska motioner i mars 1992 och i januari 1993. Riksdagen har två gånger efter votering avslagit vårt yrkande. Ny demokrati har även i denna fråga stött regeringen.
Motiveringen för avslaget var 1992 att samtal pågick mellan ryska och svenska ubåtsexperter och att frågan var ''under aktiv beredning i regeringskansliet''. Våren 1993 var motiveringen för avslaget det gemensamma uttalande som gjordes under statsministerns Moskvabesök i februari i fjol. Parterna lovade ''att fortsätta det inledda arbetet med målet att slutgiltigt få klarhet i detta problem''. Den borgerliga majoriteten ansåg därför en särskild kommission vara överflödig.
Statsministern har sedan början av 1980-talet kommit att framstå som landets ledande expert på ubåtskränkningar. Som oppositionspolitiker bedrev han en skoningslös kritik mot den socialdemokratiska regeringens hantering av frågan. Inträdesanförandet i Kungliga Krigsvetenskapsakademien i december 1990 var en engagerad sammanfattning av hans åsikter om ubåtskränkningarna. Statsministern har talat om krig under ytan i våra inre vatten och har med inlevelse skildrat omfattande fientliga militära operationer på svenskt territorium.
Under 1992 genomfördes två mera omfattande ubåtsjakter i Stockholms skärgård, i maj och september. Vid det senare tillfället deltog såväl statsministern som försvarsministern i spaningarna. Statsministern deklarerade då offentligt att det enligt hans mening handlade om ryska ubåtar. Marinens experter kunde dock inte bekräfta detta, och någon formell protest framfördes således inte till den ryska regeringen.
Under ett besök i Stockholm framförde den ryske utrikesministern Kozyrev förslag om rysk-svenskt samarbete för att jaga främmande ubåtar i Östersjön. Företrädare för den svenska regeringen avstyrde snabbt detta initiativ och statsministern var direkt avvisande i sina offentliga kommentarer.
Efter mötet mellan statsministern och Rysslands president i Moskva i februari 1993 utfärdades en gemensam deklaration i ämnet:
Parterna är tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på svenskt territorium. Även om slutsatser i alla avseenden ej har nåtts i detta arbete, så har experterna kommit till den slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster ägt rum i svenska inre vatten. Parterna kommer att fortsätta det inledda arbetet med målet att slutgiltigt få klarhet i detta problem. Deras avsikt är att därigenom söka stärka freden och säkerheten i Östersjöområdet samt öka förtroendet mellan staterna.
Svenska och ryska ubåtsexperter har fortsatt att sammanträda utan att några framsteg har kunnat rapporteras. Den svenska expertgruppen har anförts av kommendör Emil Svensson i Statsrådsberedningen.
På en presskonferens den 15 februari 1993 sade ÖB enligt TT att ''samtalen blir troligen klara i år ... Antingen klarlägger expertgruppen allt som behöver klarläggas, eller också finner man att det inte går att bli överens. Vilket av de fallen som inträffar borde klaras ut i år, sade Bengt Gustavsson.''
Även under sommarhalvåret 1993 har marinen registrerat ubåtskränkningar som givit klockrena indikationer. Flottans utrustning för ubåtsjakt börjar nu få en tillfredsställande kvalitet. Bl.a. har den nya svensktillverkade målsökande ubåtsjakttorpeden, Torped 45, tagits i bruk. Den är skräddarsydd för trånga och grunda skärgårdsområden. Vapeninsatser ska också, enligt försvarsministern, kunna göras utan förvarning ända ut till en smal ''säkerhetszon'' nära territorialvattengränsen. Att även ubåtar utrustade med Torped 45 ska kunna göra vapeninsatser är ytterligare en skärpning av tidigare praxis. ÖB:s utvärdering av ubåtsjaktverksamheten under 1993 väntas i mars 1994.
Regeringens hantering av ubåtsfrågan har alltmer kommit att ifrågasättas, även av många borgerliga kommentatorer. Kravet på en oberoende civil ubåtskommission har vunnit ett allt bredare stöd i den allmänna debatten. Landets största borgerliga tidning konstaterar på ledarplats: ''Frågan om en oberoende kommission som ser över hela ubåtsfrågan är nu angelägnare än någonsin. Varken överbefälhavaren eller statsministern har på ett övertygande sätt visat att samtalen med Ryssland skulle störas av större öppenhet på hemmaplan.''
Trots den nya öppenhet som nu råder i Ryssland och i de baltiska staterna och trots de stora politiska och militära förändringar som skett på andra sidan Östersjön under senare år har inte några nya fakta framkommit i denna sak. Den svenska flottan har under 1993 officiellt besökt såväl Ryssland som de tre baltiska republikerna.
Det är därför befogat att nu på nytt låta riksdagen ta ställning till vårt krav att en oberoende civil ubåtskommission tillsätts. Trovärdigheten i den förda politiken skadas om regeringen framhärdar i sin negativa inställning. Den svenska allmänhet som under det senaste årtiondet betalat en kvarts miljard om året för marinens ubåtsjakt har rätt att kräva en redovisning. Statsministerns starka personliga engagemang i denna sak gör det än mer angeläget att alla fakta nu blir redovisade inför svenska folket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med de uppgifter som redovisats i motionen, snarast bör tillsättas.
Stockholm den 21 januari 1994 Sture Ericson (s) Lars Ulander (s) Iréne Vestlund (s) Ingvar Björk (s) Christer Skoog (s) Sven Lundberg (s) Karin Wegestål (s) Britt Bohlin (s) Alf Egnerfors (s)