Varje år sänder Sverige hundratals personer till olika fredsbevarande FN-uppdrag. De större FN-uppdragen har bland annat varit Kongo och Cypern. Under våren avvecklas det svenska engagemanget i södra Libanon. Sverige koncentrerar nu sitt bidrag till FN:s fredsbevarande insatser till före detta Jugoslavien.
Rekryteringen till FN-uppdragen sker på frivillig väg. Oftast är tjänstgöringen på sex månader och det är många som åker på flera uppdrag. Ersättningen är vid den första anblicken ganska förmånlig. För meniga soldater utgår en lön på cirka 11 000 kronor i månaden plus fri kost och logi samt ett reducerat utlandstraktamente. Vad man inte tänker på är att dessa personer dagligen utsätts för livsfara och lever under stark psykisk press under ett halvår, långt hemifrån sina anhöriga.
Det finns två frågor som särskilt bör uppmärksammas. Den första är frånvaron av risktillägg för särskilt utsatta grupper. Vi har haft ett svenskt ingenjörskompani i södra Libanon där en av uppgifterna har varit att röja minor. För detta viktiga men livsfarliga arbete utgår inget risktillägg utan en menig minröjare har samma anställningsförmåner som övriga meniga inom den svenska FN-styrkan.
Den andra frågan är rätt till fri hemresa under tjänstgöringen. Svenskar som är i FN-tjänst under högst sex månader har inte rätt till en fri hemresa förutom vid t.ex. dödsfall i familjen. Kontakterna med anhöriga hemma i Sverige sker via dåliga telefonledningar och oregelbunden postgång. Detta leder ofta till att förhållanden och familjer spricker. Det borde vara rimligt att personer som utsätts för stor psykisk press och förväntas göra en viktig insats erbjuds möjligheten att en gång under tjänstgöringen få åka hem till Sverige. De som är utsända av Norge och Finland på FN- uppdrag har tillägg för riskfyllda befattningar och möjlighet till en fri hemresa under tjänstgöringen. Jag anser att de nordiska ländernas FN-styrkors anställningsvillkor bör likställas i detta avseende. Den merkostnad detta kommer att medföra borde inte bli högre än att detta kan rymmas inom ramen för anslaget till Sveriges deltagande i fredsbevarande verksamhet.
Ett annat problem som inte uppmärksammats är uppföljningen efter avslutad tjänstgöring. Uppföljningen består oftast bara i någon enstaka återträff. De personer som deltar i FN-uppdrag utsätts ofta för hotfulla situationer. Vid Sveriges engagemang i Kongo deltog svenska FN- styrkor ett flertal gånger i regelrätta strider. Många personer som deltog i det svenska FN-uppdraget i Kongo har också drabbats av psykiska problem efter hemkomsten. De svenska FN-styrkorna i Bosnien är nu i samma situation som de i Kongo på 1960-talet. Därför anser jag att en handlingsplan bör tas fram för uppföljning av personalen efter själva FN-tjänstgöringen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om risktillägg och fri hemresa för svenskar i FN-tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsplan för uppföljning av personal efter FN-tjänstgöringen.
Stockholm den 24 januari 1994 Ulla Orring (fp)