I takt med att antalet män som genomför sin grundutbildning i försvaret sjunker så upplever de som fullgör sin utbildning en orättvisa i vissa ekonomiska och sociala hänseenden gentemot dem som inte fullgör utbildningen. Det är viktigt för grundutbildningens status och de värnpliktigas trivsel att upplevda orättvisor i görligaste mån elimineras.
Den som gör grundutbildningen förlorar tid för den civila utbildningen och eventuell studieskuld skrivs upp även för värnpliktstiden. En värnpliktig som antagits för någon civil utbildning, men som måste uppge denna plats för grundutbildning i försvaret har ingen garanterad studieplats att komma tillbaks till efter fullgjord grundutbildning. Värnpliktig som efter grundutbildning hamnar i arbetslöshet har inte möjlighet att försörja sig genom arbetsmarknadsstöd. Fria kläder under permission gäller inte för alla. Detta är några exempel på saker som de värnpliktiga upplever som otillfredsställande.
Det är naturligtvis inte möjligt att i alla avseenden fullt ut få bort upplevda nackdelar eller orättvisor i samband med grundutbildningen, men det är troligt att mera går att göra för att det minskande antalet unga män som fullgör sin grundutbildning i försvaret inte i onödan ska känna sig styvmoderligt behandlade. En allsidig översyn av värnpliktigas ekonomiska och sociala situation borde därför genomföras genom att en utredning tillsätts.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska, social och övriga betingelser.
Stockholm den 19 januari 1994 Kjell Eldensjö (kds)