Försvaret har ett minskat behov av att alla ungdomar genomgår värnpliktsutbildning, och därför placeras en stor andel i en utbildningsreserv, vilket innebär att denna grupp inte deltar i någon utbildning utan finns att tillgå vid ett krisläge. I värnpliktslagen 1 kap. 4 § finns angivet på vilka grunder befrielse från utbildning kan ske.
En stor grupp, 11 897 personer, d.v.s. 22,4 % (1992) prövades av Värnpliktsverket och erhöll helt befrielse från värnpliktstjänstgöring av bland annat medicinska och psykologiska skäl. Under samma år var det 159 personer som vid grundutbildningen var värnpliktsvägrare och 392 personer som avvek under pågående utbildning.
Det är ett fåtal personer med stark övertygelse, religiösa eller ideologiska skäl som vägrar värnplikt, och dessa äventyrar inte den totala utbildningen.
Därför är det tveksamt om påföljden fängelse ska finnas kvar som sanktion för värnpliktsvägrare då ett mycket stort antal ungdomar står utanför värnpliktsutbildningen av flera skäl och genom försvarets utbildningsreserv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utmönstring av påföljden fängelse vid vägran att delta i värnpliktsutbildning.
Stockholm den 18 januari 1994 Birthe Sörestedt (s) Bengt Silfverstrand (s)