Inledning och säkerhetspolitisk bakgrund
Regeringen ger i budgetpropositionen en redovisning av det säkerhetspolitiska läget som i sak riktigt beskriver den historiska utvecklingen och de faktiska förhållandena. Enligt vår mening gäller det däremot inte för analysen och slutsatserna. Säkerhetspolitiska bedömningar ska i teorin ge grunden för utformningen av bl.a. det militära försvaret. I praktiken har detta sällan skett tidigare i svensk politik och gör inte så i dag heller. Slutsatserna tjänar i stället syftet att motivera tidigare beslut, och den vid varje tidpunkt gällande organisationen. Det framtida totalförsvarets utformning bestäms i stället av bedömningar av vad som är inrikespolitiskt och ekonomiskt lämpligt att genomföra, inte utifrån den faktiska hotbilden. För att uttrycka det enkelt: vi bestämmer hur mycket vi har råd med, sedan får vi se vad det blir.
Politiska och materiella förutsättningar för ett stort angrepp riktat mot Sverige finns inte för närvarande. Föreställningen om en möjlig invasion över kust- eller landgräns skjuts några år framåt i tiden. Det är i stället det strategiska överfallet som det militära försvaret ska kunna skydda oss emot. Det strategiska överfallet som begrepp är till sin karaktär oåtkomligt för ifrågasättande. Den politiska förvarningen finns defintionsmässigt inte, och överfallet kan genomföras, likaledes definitionsmässigt, med begränsade styrkor. På detta sätt medger den säkerhetspolitiska analysen en samhällsekonomiskt acceptabel utformning av den militära organisationen. Föreställningen om en nödvändig framtida utbyggnad kan samtidigt hållas levande.
Vänsterpartiet hävdar att nuvarande, och möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon planering för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör bantas.
Huvudlinjen i svensk säkerhetspolitik skall vara alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Fram till 1992 års försvarsbeslut var det också svenska regeringars uppfattning. Därefter gjordes principen snabbt diffus. Denna medvetna utslätning från regeringens sida var anpassad till Europeiska unionens förutsättningar.
Regeringen planerar inte för ett troligt nej i folkomröstningen. Detta har Vänsterpartiet utvecklat i en annan motion om alternativ i Europasamarbetet. Efter ett nej i folkomröstningen så kommer en självständig säkerhetspolitisk linje att behöva formuleras. Vi anser att detta måste innebära en återgång till den tidigare lydelsen.
Möjligheterna för Sverige att vara ett föregångsland i nedrustningsarbetet har inte på lång tid varit så goda som nu. Utifrån en alliansfri position skulle Sverige kunna utveckla en pådrivande roll för fredliga lösningar av konflikter. Ett sådant arbete bygger på samarbete med andra, främst de nordiska länderna, FN och ESK.
Organisationsfrågor
Regeringen föreslår en ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd, så att den i framtiden skall behandla frågor enbart rörande värnpliktiga. I propositionen anges att nämndens uppgifter beträffande personalvården för anställda har minskat på grund av att myndigheterna har tagit ett ökat ansvar inom dessa frågor. Vidare hävdas att personalpolitiken fortlöpande bör anpassas efter myndigheternas skilda verksamheter och behov, vilket underförstått minskar behovet av centrala riktlinjer.
Vi anser däremot att staten har ett övergripande ansvar för att standarden upprätthålls på en någorlunda likartad nivå, speciellt där verksamheten inte alls skiljer sig åt mellan olika arbetsplatser. De förändringar som skett genom nedläggningar av förband, och som kommer att ske även i framtiden, ställer ökade krav på en väl fungerande och samordnad personalvård. Urholkningen av arbetsrätten är ytterligare en faktor som verkar i den riktningen. Detta talar för att nämnden skall fortsätta enligt nuvarande praxis. Någon ombildning bör inte ske.
Stödet till frivilligverksamheten måste ha ett klart samband med krigsorganisationens behov av utbildad personal och med totalförsvarets behov i övrigt. Enligt vår uppfattning skall det militära försvarets uppgifter minska. Frivilligorganisationerna utför ett värdefullt arbete inom totalförsvaret, men behovet av deras tjänster inom den militära delen kommer rimligen att bli mindre. Den av regeringen föreslagna finansieringsstrukturen är riktig och kommer att underlätta nödvändiga förändringar.
Regeringen föreslår att Delegationen för icke militärt motstånd läggs ner. I förra årets riksdagsbeslut var Vänsterpartiet motståndare till att ett sådant beslut förbereddes. Delegationen inrättades 1987. Vi anser att de motiv som anfördes då fortfarande gäller. Delegationen bör finnas kvar.
Kommunerna skall enligt propositionen få full kostnadstäckning för ökade uppgifter inom det civila försvaret. Det är bra att det sägs så klart. Kommunernas erfarenheter av tidigare övertagande av uppgifter gör det nu nödvändigt med snabb beredning inom regeringskansliet.
Försvarsmakten
Vad gäller arméförband anser vi att en organisation om tio brigader snarast bör införas. Under budgetåret kan pansarbrigaderna avvecklas. Därmed bortfaller behovet av ny stridsvagn. Utveckling av artillerigranaten BONUS avbryts. Samtliga andra materielprojekt bör enligt vår uppfattning senareläggas. Kontrakt gällande levereranser som redan påbörjats bör omförhandlas, om kostnaderna därmed kan fördelas under längre tid.
Beträffande marina förband menar vi att livstidförlängningen av sex robotbåtar inte bör fortsätta. Anskaffningen av tre ubåtar typ Gotland fullföljs inte. Studier avseende ubåt 2000 avbryts. Modernisering av ubåt typ Näcken avbryts. De tas i stället ur organisationen. Kustförsvarsförbandens modernisering av ett 7,5 cm batteri m/57 genomförs inte.
Flygvapnets förband minskas genom att de två Drakendivisionerna utgår. Därmed läggs F 10 i Ängelholm ned. JAS-projektet minimeras. Utveckling och anskaffning av JAS 39B avbryts. Flygtidsuttaget minskas.
För samtliga förband gäller att krigsförbandsövningar inte genomförs under budgetåret.
Försvarsmaktens behov av värnpliktiga har minskat. Trots detta så är det av yttersta vikt att totalförsvarets behov av personal även i fortsättningen bygger på värnplikt. Andelen anställda i organisationen bör inte bli särskilt mycket större än i dag. Arbetet med direktutbildning till civilförsvaret skall enligt vår mening ägnas större uppmärksamhet.
Försvarsmaktens utlandsstyrka, som i vår FN-motion kallas permanent FN-styrka, bör i huvudsak direktutbildas för sin uppgift för att säkra en god tillgång på lämplig personal. Värnpliktiga som vid mönstringen bedöms lämpliga för sådan tjänst rekryteras på frivillig grund och förbinder sig att under ett antal år stå till utlandsstyrkans förfogande. Omsättningen av personal i utlandsstyrkan blir troligen större än t.ex. i arméns brigader, vilket med säkerhet ökar kostnaderna. Vi anser det är ett pris som är värt att betala. Regeringen bör snabbt komma med förslag på frågans lösning.
De värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än i regeringens förslag. Dagersättningen för värnpliktiga höjs till 45 kr. Utbildningsbidraget höjs till 5 000 kr. Förmåner gällande värnpliktigas resor återställs till tidigare nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. Värnpliktiga bör få en s.k. studieplatsgaranti. Vidare bör studieskuld inte uppräknas under värnpliktstjänstgöring.
Verksamheten med mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga i armén avbryts. Farhågorna som fanns när försöksverksamheten började har besannats.
Försvarets civila del
Försvarsmakten och det civila försvaret arbetar nu med en någorlunda likartad planeringsförutsättning: det korta kriget. Vår uppfattning är att det säkerhetspolitiska läget medför liten risk för angrepp mot Sverige. Som framgått av det tidigare resonemanget räknar vi varken med kort eller långt krig. Det civila försvaret bör därmed också få ändrad inriktning. Skyddsrum är inte särskilt väl anpassade för användning i fred. En minskad sårbarhet vad gäller livsmedelsförsörjning, energisystem, transporter, kommunalteknisk försörjning och telekommunikationer är däremot ändamålsenlig såväl i fred som krig.
Det som har kallats beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling (BIS) är sorgligt försummat. Under denna vinter har vi kunnat läsa om flera och långa avbrott i teleoch elförbindelser. Våra system är sålunda inte ens robusta mot snöfall, och känsligheten för välplanerade sabotage måste ses som synnerligen hög. Om nu uppgiften är att möta det strategiska överfallet så måste BIS vara en långt viktigare uppgift än att bygga skyddsrum i Vimmerby, Säffle och Sveg. Uppgiften är svår. Ingen enskild myndighet känner ansvaret, även om alla förutsätts ha det. Kommuner och landsting drar ner på vård, omsorg och utbildning. Det är knappast förvånande att de inte satsar på beredskapshänsyn, när de inte ens får kostnadstäckning av staten för det de redan gör i dag. Privata företag, vilkas uppgift är att gå med vinst, har ingen anledning att göra mer än vad som krävs enligt den företagsekonomiska kalkylen.
Uppgiften är svår men nödvändig. Beredskapshänsynen i planering och samhällsutveckling måste nu gå från ord till handling. Ett system med ekonomiska stimulanser bör utvecklas.
Ekonomiska konsekvenser
De av oss föreslagna förändringarna medger en nettominskning av kostnaderna under fjärde huvudtiteln med 3,7 miljarder kr. Besparingarna sker uteslutande inom försvarsmakten. Totalförsvarets civila del behåller sin ekonomiska ram.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarets personalvårdsnämnd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Delegationen för icke militärt motstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall avvecklas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktutbildning av värnpliktiga till Försvarsmaktens utlandsstyrka,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktigas förmåner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga i armén,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling,
10. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 32 737 839 000 kr.
Stockholm den 25 januari 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v)