Sverige har sedan inträdet i FN deltagit i en lång rad FN- operationer. Omfattningen av de svenska insatserna har varierat, från hela bataljoner till enstaka observatörer. En del engagemang har varit ganska korta, medan andra pågått under många år, vilket lett till upprepade byten av kontingenter.
De enheter som sätts upp för FN-tjänst är skräddarsydda för uppgiften. Personalen anmäler sig frivilligt, varför det inte finns något samband mellan FN-förbandet och vederbörandes eget krigsförband. Men självfallet får krigsförbandet nytta av de erfarenheter och bättre färdigheter FN-tjänsten ger deltagande personal.
Den särskilda FN-utbildningen syftar till att få fram enheter, som efter beslut kan sättas in i internationellt uppdrag. Övervakningsförband, sjukvårdsförband underhållsförband och polisförband är exempel på enheter som tagits fram för FN-insats.
Ett problem för FN kan vara att få till stånd en tillräckligt snabb insats. Infanteriliknande förband kan sannolikt sättas upp i en rad länder, medan specialförband av olika slag kan vara svårare att få fram. Det har skapat ett beroende, främst till USA, för t.ex. tunga flygtransporter. Det finns sannolikt situationer då det av olika skäl bedöms mindre lämpligt att resurser från en stormakt tas i anspråk. Det är möjligt att Sverige har en del resurser som inte är helt vanliga bland icke stormakter.
Jag föreslår att en inventering görs av vilka slags enheter inom svenskt totalförsvar som skulle kunna erbjudas för FN-insats. Av praktiska och ekonomiska skäl torde i förväg utbildade särskilda FN-förband bara kunna finnas i ett begränsat antal funktioner. Frågan bör ställas om Sverige i olika lägen skulle kunna ''offerera'' några insatser bland fler funktioner än hittills, genom nyttjande av materiel och personal som redan finns i krigsorganisationen. I första hand alltså sådana funktioner som kan vara angelägna för FN men där få stater har den specialutrustning som behövs. Tanken bör i så fall vara att nyttja den utbildning som givits för den svenska krigsplaceringen.
Det svenska tunga flygtransportförbandet, med Herkulesflygplan, vid F 7 i Såtenäs har mycket stor erfarenhet av insatser under ofta primitiva basförhållanden i en rad u-länder i flera världsdelar.
En inventering bör ske genom att olika kompetenser och resurser inom försvarsmakten, räddningstjänsten, kustbevakningen, polisen och andra granskas mot tänkbara behov, främst i mindre utvecklade länder i samband med krig, naturkatstrofer eller hungersnöd. Här lämnas några exempel, inte därför att jag redan nu kan säga att just dessa skulle vara lämpliga utan mer för att ange vilka slags överväganden som kan göras.
En spaningsenhet med en eller två grupper fotospaningsflygplan (Viggen) med tillhörande underrättelsepluton för tolkning av fotoinformation. En sådan insats skulle kunna vara av värde i ett läge när det är angeläget att ta fram information om olika skeenden i ett visst område.
En sådan mer taktisk informationsinhämtning kan eventuellt ha sammanhang med en vidare kartläggning utgående från satellit eller fotospaning, varvid lantmäteriverket har resurser att kunna ta fram kartor. Detta kan avse såväl ett krigsläge som större naturkatastrofer.
De svenska minröjningsfartygen i plast har en modern lokaliseringsutrustning som gör att de internationellt sett anses ligga långt framme ifråga om att upptäcka föremål på bottnen, t.ex. efter mineringsföretag.
För insats i väglös terräng finns i svenska förband bandvagnar (konstruerade och tillverkade vid Hägglunds i Örnsköldsvik). Man kan tänka sig situationer då enheter med sådana fordon används för att transportera andra FN- förband inom ett område som av olika skäl inte är framkomligt för vägbundna fordon.
Svenska signalförband skulle eventuellt kunna nyttjas för att skapa samband mellan olika enheter, t.ex. inom en större undsättningsoperation efter naturkatastrofer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en inventering av hur det svenska totalförsvarets resurser i större utsträckning skall kunna ställas till Förenta nationernas förfogande.
Stockholm den 25 januari 1994 Bengt Harding Olson (fp)