De radioaktiva ämnena från olyckan vid kärnkraftverket
i Tjernobyl nådde Sverige söndagen den 27 april 1986.
Hårdast drabbades stora delar av Gävleborgs och
Västernorrlands län, i mindre utsträckning Uppsala län,
Västmanlands län och Västerbottens län.
År 1986 var olyckan en nationell angelägenhet. Samma
höst anslog staten medel till fällda älgar om cesiumhalten i
köttet överskred gränsvärdet 300 Bq. Detta gränsvärde
höjdes 1987 till 1 500
Bq. Ersättningar för provtagning av insjöfisk eller
för förluster på grund av minskad fiskekortsförsäljning har
inte staten betalat ut, ej heller till cesiumanalyser i bär och
svamp som inte bara konsumeras av invånarna i de
drabbade områden utan också säljs till uppköpare.
Redan 1987 beslöt regeringen att inte bidra till analyser
av fällda älgar. Skälet angavs vara att cesiumhalten i älgens
föda sjunkit snabbt. Detta beslut togs på felaktiga grunder
och saknar verklighetsunderlag. Forskarna Thomas Palo
och Per Nelin vid Institutionen för viltekologi vid
Lantbruksuniversitetet i Umeå och Ronny Bergman och
Torbjörn Nylén på Försvarets forskningsanstalt gav 1992 ut
en forskningsrapport som visar att strålning från Tjernobyl
är borta från åkern men kvar i skogen. Älgarna i
Västerbotten och Gävleborg innehåller i genomsnitt lika
mycket radioaktivt cesium i dag som hösten 1986. Däremot
kan man se att värdena varierar kraftigt från individ till
individ och från år till år.
Som första kommun tar Gävle sedan 1992 ut full
kostnadstäckning dvs. 145 kr per prov. Under perioden
1986--91 lade Gävle kommun ut 1 146 000
kronor på cesiumanalyser men har tröttnat och i ett
brev till regeringen påtalat att kostnadsbärare rimligtvis bör
vara staten. Där har kommunen stöd av forskare som
poängterar analysresultatens betydelse i deras arbete och
befarar att kontrollmaterialet inte blir representativt om
jägarna tvingas betala själva. Jägarna i Gävleborg har
sammanställt ett unikt material som skulle ha kostat
miljonbelopp om inte arbetet utförts gratis. Alla testade
älgar efter olyckan och fram till i dag har kartlagts och är en
guldgruva för forskningen.
I budgetpropositionens bilaga 10 gör regeringen
bedömningen ''att i Gävle kommun kostar analyserna upp
emot 150 kr och i Hudiksvall bara 25 kr. Alltså finns det
möjligheter för en jägare att få mätningar utförda till lägre
kostnader och kan bäras av jägarna själva.'' Helt klart är att
fler kommuner av ekonomiska skäl kommer att följa Gävle
kommuns exempel och att Hudiksvalls kommun inte är
beredd att bekosta analyser för vilt skjutet i Gävletrakten.
Att jägare skulle åka 15--20 mil för att testa köttet i
Hudiksvall är också en orimlig tanke.
Om vissa forskningsprojekt kräver dyrare mätmetoder
får kostnaden härför täckas med medel som står till de
aktuella projektens förfogande, skriver regeringen i
budgetpropositionen. Att projekten inte har medel för
detta ändamål är ''blåstensprojektet'' ett bevis på. De
analyser som görs betalas av jägarna och Viltskadefonden
som också finansieras av jägarna. Blåstenarna som placeras
ut i skogen betalas första året av Skogsbrukets
forskningsfond och sedan genom jägarnas viltskadefond.
Regeringen skriver också att ''för områden med höga
cesiumhalter har regeringen beslutat om allmän jakt på
hornbärande bock under våren.'' Ett välkommet beslut,
men att bara pyschjaga hornbärande bock snedfördelar
stammen. En väl avvägd avskjutning hör till viltvården som
Sverige fick beröm för vid EU-förhandlingarna.
Enligt forskarna kommer problemen från
Tjernobylolyckan att forsätta minst trettio år till.
Provtagningar måste tas av hälsoskäl och forskningsskäl.
Regeringen bör också väga in vad minskad avskjutning
innebär för viltvården, skogsbetesskador, uppätna grödor
och ökning av viltolyckor som redan nu kostar lidande och
pengar.
Vi anser att staten inte kan avhända sig ansvaret för
kostnader av cesiumanalyser. Regeringen bör även
överväga om ansvaret kan delas mellan olika parter. Att
kärnkraftsindustrin är en av kostnadsbärarna är högst
rimligt eftersom forskning om följderna av en
kärnkraftsolycka bör ligga i dess intresse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsansvaret för
cesiumanalyser i fallvilt, insjöfisk, bär och svamp.
Stockholm den 13 januari 1994
Sigrid Bolkéus (s)
Britta Sundin (s)
John Andersson (-)