I samband med att riksdagen behandlade proposition
1992/93:80 om utökat älvskydd beslöt riksdagen att skydda
ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor från
vattenkraftsutbyggnad. Beträffande bl.a. Gideälven
uppströms Björna beslöt riksdagen att ytterligare
överväganden bör göras.
Uppströms Björna utgör Gideälven tillsammans med
några mindre sträckor i Moälven de sista resterna av
Västernorrlands läns skogsälvforsar. Gideälven har därför
stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska
mångfalden i länet. Utter, strömlekande harrbestånd och
förekomsten av flodpärlmussla gör älvsträckans fauna
mycket intressant. I lugnvatten finns sik, abborre och gädda
men även goda bestånd av öring förekommer upp till Stora
Tällvattnet och i biflödena. Under 1993 har ett flertal
iakttagelser gjorts som styrker att Gideälven är en
utterbiotop.
Det är älvsträckans sammanlagda värde som unik
naturmiljö med geologiska kvalitéer, det växt- och djurliv
som är knutet till älven och dess betydelse för det rörliga
friluftslivet samt för de närboende som gör den viktig att
skydda.
En stor majoritet av lokalbefolkningen har motsatt sig
den planerade utbyggnaden. Örnsköldsviks kommun,
länsstyrelsen i Västernorrland och Naturvårdsverket har
också motsatt sig tillstånd till utbyggnad. De anser att
skyddsvärdet överstiger värdet av en exploatering av
forsarna mellan Stennäs och Björna.
I debatten om Gideälvens framtid har man från vissa håll
framfört, som en kompromiss, ett tioårigt moratorium för
utbyggnad av älven. Frågan om att tillåta eller inte tillåta
en utbyggnad av Gideälven uppströms Björna kan endast
besvaras med ett ja eller nej. Vad beträffar Gideälven
uppströms Björna bör svaret bli nej till fortsatt utbyggnad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skydda Gideälven uppströms
Björna enligt 3:6 NRL.