I samband med att riksdagen behandlade proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd beslöt riksdagen att skydda ytterligare 13 vattenområden och älvsträckor från vattenkraftsutbyggnad. Beträffande bl.a. Gideälven uppströms Björna beslöt riksdagen att ytterligare överväganden bör göras.
Uppströms Björna utgör Gideälven tillsammans med några mindre sträckor i Moälven de sista resterna av Västernorrlands läns skogsälvforsar. Gideälven har därför stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden i länet. Utter, strömlekande harrbestånd och förekomsten av flodpärlmussla gör älvsträckans fauna mycket intressant. I lugnvatten finns sik, abborre och gädda men även goda bestånd av öring förekommer upp till Stora Tällvattnet och i biflödena. Under 1993 har ett flertal iakttagelser gjorts som styrker att Gideälven är en utterbiotop.
Det är älvsträckans sammanlagda värde som unik naturmiljö med geologiska kvalitéer, det växt- och djurliv som är knutet till älven och dess betydelse för det rörliga friluftslivet samt för de närboende som gör den viktig att skydda.
En stor majoritet av lokalbefolkningen har motsatt sig den planerade utbyggnaden. Örnsköldsviks kommun, länsstyrelsen i Västernorrland och Naturvårdsverket har också motsatt sig tillstånd till utbyggnad. De anser att skyddsvärdet överstiger värdet av en exploatering av forsarna mellan Stennäs och Björna.
I debatten om Gideälvens framtid har man från vissa håll framfört, som en kompromiss, ett tioårigt moratorium för utbyggnad av älven. Frågan om att tillåta eller inte tillåta en utbyggnad av Gideälven uppströms Björna kan endast besvaras med ett ja eller nej. Vad beträffar Gideälven uppströms Björna bör svaret bli nej till fortsatt utbyggnad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda Gideälven uppströms Björna enligt 3:6 NRL.
Stockholm den 25 januari 1994 Elvy Söderström (s)