Vattenkraften är den billigaste och renaste formen av
elkraftgenerering varför dessa resurser i första hand bör
utnyttjas för en utökning av den totala elkraftresursen.
En paradox är att samtidigt som vattenkraften är det
mest miljövänliga alternativet är det just miljöskäl som
stoppar dess vidare utbyggnad.
Ett tillsynes olösligt problem, men det finns faktiskt ett
sätt att både ''äta upp kakan och ha den kvar'', ett slags
perpetuum mobile. Vi talar då om att utnyttja Torne älvs
vattenresurser utan att nämnvärt störa miljöintressena.
Allmänt
Vattenkraftutbyggnaden i Sverige har huvudsakligen
skett genom utnyttjande av befintliga älvar.
Kännetecknande för dessa är att höjdskillnaderna inte är
dramatiska utan har erhållits genom längre uppdämningar
av älvarna. T.ex. älvarna lutar i medeltal 1--5 meter per km.
På sådana älvsträckor behöver man alltså samla ihop
fallhöjd från 30 respektive 6 km älvsträcka för att det skall
räcka till ett kraftverk med 30 meters fallhöjd.
Vattenmagasinen är huvudsakligen belägna inom
fjällområdet på gränsen mot Norge. Betraktar man den
topografiska kartan över Sverige och Norge, finner man att
på ett flertal ställen avståndet mellan vattenförråd och de
norska fjordarna varierar mellan 10 och 25 km med
fallhöjder på upp till cirka 600 meter. Med andra ord skulle
man kunna utnyttja dessa befintliga fallhöjder och tillvarata
vattenförrådens innehållna energi mera effektivt genom
tunneldrivning till de norska fjordarna.
Historik 1959--1961
utfördes en utredning om vattenkraften ur
Torne älv genom ''Nordiska vattenkraftkommittén'' som
redovisat resultatet i ett betänkande 1961. Där finns även
dessa möjligheter redovisade med mycket positiva
omdömen.
Utredningen behandlar tre alternativ varav två avsåg
lösningar med överledningar mellan Torne och Kalix älvar,
där man i det ena fallet utnyttjade en tunnel till
Rombaksbotn med en kraftstation under jord vid
Vassijaure på svenska sidan av gränsen.
Inga ytterligare studier har gjorts eftersom Torne älv har
undantagits från utbyggnad genom riksdagsbeslut.
Förslag
Genom att utnyttja Torne träsk som vattenmagasin och
leda vattnet genom en tunnel (c:a 30 km.) till Rombaksbotn
i Norge kan man utnyttja en mycket stor fallhöjd (340
meter) och erhålla ett betydande effekttillskott.
Kraftverket i Rombaksbotn kan byggas antingen som ett
flytande (i Sverige) eller som ett konventionellt kraftverk
att byggas i berget vid tunnelns mynning.
Projektet är extra intressant eftersom Sverige, Norge
och Finland har ett avtal om gemensamma
överenskommelser vad avser kraftutnyttjande i de norra
delarna av respektive länder.
Vidare genom att man kan utnyttja vattenkraften från
Torne träsk utan någon påverkan av miljön längs älven då
fiske och vildmarksliv fortfarande kan löpa normalt.
Vi föreslår därför att regeringen låter utreda om man
mot bakgrund av projektets miljövänliga profil kan föreslå
en förändring av tidigare beslut vad avser Torne älvs
utbyggnad.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att
utnyttja vattenkraften från Torne träsk trots Torne älvs
fredande.
Stockholm den 22 januari 1994
Bo G Jenevall (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Bengt Dalström (nyd)