Inledning
Vattenkraften är den billigaste och renaste formen av elkraftgenerering varför dessa resurser i första hand bör utnyttjas för en utökning av den totala elkraftresursen.
En paradox är att samtidigt som vattenkraften är det mest miljövänliga alternativet är det just miljöskäl som stoppar dess vidare utbyggnad.
Ett tillsynes olösligt problem, men det finns faktiskt ett sätt att både ''äta upp kakan och ha den kvar'', ett slags perpetuum mobile. Vi talar då om att utnyttja Torne älvs vattenresurser utan att nämnvärt störa miljöintressena.
Allmänt
Vattenkraftutbyggnaden i Sverige har huvudsakligen skett genom utnyttjande av befintliga älvar. Kännetecknande för dessa är att höjdskillnaderna inte är dramatiska utan har erhållits genom längre uppdämningar av älvarna. T.ex. älvarna lutar i medeltal 1--5 meter per km. På sådana älvsträckor behöver man alltså samla ihop fallhöjd från 30 respektive 6 km älvsträcka för att det skall räcka till ett kraftverk med 30 meters fallhöjd. Vattenmagasinen är huvudsakligen belägna inom fjällområdet på gränsen mot Norge. Betraktar man den topografiska kartan över Sverige och Norge, finner man att på ett flertal ställen avståndet mellan vattenförråd och de norska fjordarna varierar mellan 10 och 25 km med fallhöjder på upp till cirka 600 meter. Med andra ord skulle man kunna utnyttja dessa befintliga fallhöjder och tillvarata vattenförrådens innehållna energi mera effektivt genom tunneldrivning till de norska fjordarna.
Historik 1959--1961 utfördes en utredning om vattenkraften ur Torne älv genom ''Nordiska vattenkraftkommittén'' som redovisat resultatet i ett betänkande 1961. Där finns även dessa möjligheter redovisade med mycket positiva omdömen.
Utredningen behandlar tre alternativ varav två avsåg lösningar med överledningar mellan Torne och Kalix älvar, där man i det ena fallet utnyttjade en tunnel till Rombaksbotn med en kraftstation under jord vid Vassijaure på svenska sidan av gränsen.
Inga ytterligare studier har gjorts eftersom Torne älv har undantagits från utbyggnad genom riksdagsbeslut.
Förslag
Genom att utnyttja Torne träsk som vattenmagasin och leda vattnet genom en tunnel (c:a 30 km.) till Rombaksbotn i Norge kan man utnyttja en mycket stor fallhöjd (340 meter) och erhålla ett betydande effekttillskott.
Kraftverket i Rombaksbotn kan byggas antingen som ett flytande (i Sverige) eller som ett konventionellt kraftverk att byggas i berget vid tunnelns mynning.
Projektet är extra intressant eftersom Sverige, Norge och Finland har ett avtal om gemensamma överenskommelser vad avser kraftutnyttjande i de norra delarna av respektive länder.
Vidare genom att man kan utnyttja vattenkraften från Torne träsk utan någon påverkan av miljön längs älven då fiske och vildmarksliv fortfarande kan löpa normalt.
Vi föreslår därför att regeringen låter utreda om man mot bakgrund av projektets miljövänliga profil kan föreslå en förändring av tidigare beslut vad avser Torne älvs utbyggnad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheten att utnyttja vattenkraften från Torne träsk trots Torne älvs fredande.
Stockholm den 22 januari 1994 Bo G Jenevall (nyd) Bert Karlsson (nyd) Bengt Dalström (nyd)