Genom den omfattande vattenkraftsutbyggnaden under
1900talet har livsmiljöerna för bl.a. fisk som lever och leker
i strömmande vatten minskat kraftigt. Det har bl.a. drabbat
den naturlekande laxen och andra besläktade laxfiskar.
Möjligheterna att förbättra situationen för strömlevande
fisk ligger bl.a. i att vid den omprövning av gamla
vattenkraftsdomar som nu är förestående, få till stånd
skadeförebyggande åtgärder i form av nya vandringsvägar
och restaurering av lekbiotoper.
I en skrivelse, daterad 1992-01-28, från
Kammarkollegiet till Regeringen, föreslog kollegiet en
ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291) (VLP) beträffande reglerna om ersättning till
tillståndshavare vid omprövning till förmån för allmänna
intressen. Kollegiet föreslog en ändring i VLP så att
tillståndshavaren skulle få bekosta de skadeförebyggande
och skadekompenserande åtgärder som meddelats i
samband med omprövning av tillstånd givna enligt äldre
vattenlagen (1918:523) (ÄVL). Därmed skulle
ersättningsreglerna bättre överensstämma med de
ersättningsregler i vattenlagen (1983:291) (VL) som gäller
vid omprövning av tillstånd som meddelats med stöd av den
lagen.
Nuvarande regler
Tillstånd som lämnats med stöd av VL eller ÄVL kan
omprövas till förmån för allmänna intressen.
Omprövningen sker med stöd av bestämmelser i VL. För
tillstånd givna enligt äldre vattenrätt gäller då särskilda
regler som anges i VLP. Enligt de reglerna får
tillståndsinnehavaren inte någon ersättning för den förlust
av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera
vattnets avrinning som föranletts av nya tillståndsvillkor, till
den del av värdet av detta bortfall som inte överstiger en
tjugondel av produktionsvärdet vid anläggningen
respektive värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller
magasinvolym som omfattas av tillståndet.
Vid omprövning av tillstånd som meddelats med stöd av
VL gäller dessutom att tillståndshavaren kan åläggas att
utföra skadeförebyggande åtgärder (t.ex. fisktrappor och
biotopvård) eller skadekompenserande åtgärder (t.ex.
fiskutsättning) utan rätt till ersättning. Sådana åtgärder kan
däremot inte krävas vid omprövning av ett tillstånd givet
enligt äldre vattenrätt utan att den som ansökt om
omprövning, dvs staten, utger ersättning. Detta är i själva
verket en kraftig försvagning av allmänintresset vad gäller
de tillstånd enligt äldre lag som omfattades av det s.k.
nyprövningsinstitutet. Vid nyprövning kunde
tillståndshavaren få tåla skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder utan ersättning upp till en
fjärdedel av värdet av vattenkraften. Den äldre
vattenlagstiftningen var dock komplicerad och många
företag omfattades inte av nyprövningsinstitutet.
I de omprövningsmål som nu är förestående kommer
önskvärda förändringar i första hand att vara utsättning av
fisk eller biotopåtgärder och byggande av fisktrappor, dvs
skadekompenserande och skadeförebyggande åtgärder.
Den större delen av vattenkraftutbyggnaden har skett med
stöd av äldre lag. En av de viktigaste nyheterna i VL -- de
utvidgade omprövningsmöjligheterna -- kommer således att
ha begränsad betydelse såvida inte Kammarkollegiet tillförs
resurser för att bekosta skadekompenserande och
skadeförebyggande åtgärder. Dessutom -- och detta är ett
problem i sig -- kommer den omprövningsmöjlighet som
finns att, med hänsyn till ersättningsreglerna, inriktas på
åtgärder som medför förluster av elproduktion. Från
energipolitisk synpunkt är detta inte ändamålsenligt.
Överväganden och förslag
Genom bestämmelserna i VL och VLP slås fast att
tillstånd givna enligt äldre vattenrätt kan omprövas till
förmån för allmänna intressen. Vid omprövning är
tillståndshavarna skyldiga att utan ersättning tåla skada som
utgörs av förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning
i rätten att reglera vattnets avrinning upp till en tjugondel
av vattenföretagets produktionsvärde eller värde av
vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym.
Kammarkollegiet har föreslagit att VLP ändras så att även
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder som
föreskrivs vid omprövning av äldre tillstånd skall bekostas
av tillståndshavaren. Kollegiets förslag innebär att
tillståndshavare kommer att lida intrång i nu skyddade
rättigheter eftersom de utöver förlusten av vatten mm också
skall få bekosta i en omprövningsdom föreskrivna
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder.
Det är ändå angeläget från naturvårds- och
fiskesynpunkt att omprövningarna av gamla vattenföretag
kommer till stånd och att genomförandet av
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder inte
hindras av bristande statliga resurser.
Från rättssäkerhetssynpunkt är det tveksamt att utan
närmare utredning ålägga tillståndshavarna att helt bekosta
de skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder
som föreskrivs i en omprövningsdom. Genom de nuvarande
bestämmelserna kan dock tillståndshavaren åläggas att upp
till ett särskilt belopp -- en tjugondel av
produktionsvärdet -- stå för skadan som omprövningen
innebär.
Vi föreslår därför en ändring i VLP som innebär att
tillståndshavaren i stället för sådan inskränkning som
medför produktionsbortfall, upp till samma belopp, får
bekosta i omprövningsdomen föreskrivna
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder.
Det förslaget innebär inte att kreditvärdigheten minskar för
företaget och det är energipolitiskt fördelaktigt eftersom
elproduktionsförluster undviks. Enligt vår mening
tillgodoses rättssäkerhetsaspekterna. En sådan lagändring
skulle kunna göras utan ytterligare utredning.
Riksdagen bör besluta om en lagändring i enlighet med
vad som här föreslås.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291)
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen (1983:291) att 12 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse 12
§
Om skada som avses i 11 § första stycket utgörs av förlust
av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera
vattnets avrinning och omprövningen sker till förmån för
det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn,
allmän flottled eller hälsovården eller, vid omprövning
enligt 15 kap. 3 § eller 9 § första meningen nya vattenlagen,
till förmån för den allmänna miljövården, är
tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla skadan till
så stor del som, jämte vad han tidigare efter den nya lagens
ikraftträdande har avstått enligt denna paragraf eller 14 §,
motsvarar en tjugondel av det produktionsvärde eller det
värde av vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som
avses i 9 kap. 14 § andra stycket nya vattenlagen.
Föreslagen lydelse 12
§
Om skada som avses i 11 § första stycket utgörs av förlust
av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera
vattnets avrinning eller kostnader för ålagda
skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder
och omprövningen sker till förmån för det allmänna
fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn, allmän flottled
eller hälsovården eller, vid omprövning enligt 15 kap. 3 §
eller 9 § första meningen nya vattenlagen, till förmån för
den allmänna miljövården, är tillståndshavaren skyldig att
utan ersättning tåla skadan till så stor del som, jämte vad
han tidigare efter den nya lagens ikraftträdande har avstått
enligt denna paragraf eller 14 §, motsvarar en tjugondel av
det produktionsvärde eller det värde av vattenmängd,
fallhöjd eller magasinsvolym som avses i 9 kap. 14 § andra
stycket nya vattenlagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen (1983:291) i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1994
Sigge Godin (fp)
Lennart Fremling (fp)