Motion till riksdagen
1993/94:Bo518
av Kenneth Lantz (kds)

Kustplanering m.m.


Inledning
Utmed Sveriges kustremsa har vi ett underbart vatten,
ett levande hav som är plantskola för många fiskar och
fritidsområde för många människor. Därtill skall det vara
transportmedel för fartyg och ge vårt vackra land en närhet
till ett levande hav. Under åren som gått har människan
försökt påverka våra kuster genom att fylla ut landområdet,
bygga nya hamnbassänger och andra åtgärder såväl till
fördel som nackdel för miljön. Erosionsåtgärder är
betydelsefulla för att behålla våra nuvarande kustremsor,
dessa insatser görs med plantering av träd och placering av
stenar i strandremsan. Sveriges kust och vårt Östersjön
måste bevaras för att förbli ett levande innanhav. Under
diskussionerna om en ev. Öresundsbro har
genomströmningen i Öresund diskuterats många gånger.
Det är viktigt med salt- och syregenomströmningen genom
Öresund till Östersjön.
Utfyllnader
Allt sedan förra århundradet har mark stulits från havet.
Malmös kuststräcka består t.ex. helt av utfyllnader idag. På
svensk sida har c:a 1 200 ha mark placerats i eller stulits av
havet. På den danska sidan är det ännu mer vad beträffar
Köpenhamn, där det rör sig om närmare 2 400 ha. Nu är det
dags att tala om en kompensationsmuddring helt vid sidan
om all diskussion om en ev. Öresundsbro. Snart nog
kommer brons pelare att framstå som tändstickor medan vi
lagt en tändsticksask utanför resp storstad i södra Öresund.
En intressant tanke är vem som äger ytorna i havet. Om
en kommun har för avsikt att utvidga sina domäner genom
utfyllnad, av vem skall man köpa ytan? Till vem och vad
skall köpeskillingen gå?
Det bör inte fortgå med utfyllnader för att skaffa mer
land utmed Skånes västra kust. Öresund får inte bli smalare
än vad det är idag! Snarare borde det utredas huruvida vi
skall kunna säkerställa en maximal genomströmning i
Sundet.
Bättre kustplanering nödvändig
Kommunerna har en lång tradition av planarbete vad
gäller marknyttjande. Däremot har det i exempelvis
Boverkets analyser av kommunernas planarbete, visat sig
att planering av vattennyttjandet, både i inlandet och
kusten, i många fall haltar. Kustkommuneras gränser
stannar inte vid strandkanten, utan ett antal sjömil utanför
kommungränsen. En kommuns påverkan på kustzonen
sträcker sig också ut i vattenområdet, i högre eller mindre
grad beroende av verksamheter inom kommunen.
Flera kommuner har genomfört kuststatusinventeringar
under de senaste åren. Det är viktigt att dessa inventeringar
leder fram till en god kustplanering där kommuner mer
aktivt förmår planera för olika intressen i kustområdet på
mest optimala sätt. Detta är inte minst nödvändigt för
''naturvården'' till havs. I kustregionerna har havet sina
mest produktiva miljöer, och här växer de flesta fiskyngel
upp i lämpliga ''barnkamrar''. Ett exempel där vikten av god
kunskap om kusten kommer till nytta, är när behov av ny
mark uppstår. Genom att man redan känner till vilka
kuststräckor som är särskilt sårbara ur
naturskyddssynpunkt, kan man undvika att föreslå
utfyllnader i dessa områden.
En utvärdering av hur kommunerna i sitt
översiktsplaneringsarbete lyckats med kustplanering och
övrig vattenplanering är nödvändig. Detta för att få en bild
av om extra styrmedel eller övriga åtgärder behövs för att
förstärka kommuneras planering på detta område.
Avslutning
Havet är en plats som alla människor fascineras av. Det
skall vara en plats för rekreation och vila. Det är därför
angeläget med ett rent hav som bevaras åt vår nästa
generation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn över de utfyllnader som
gjorts utmed Skånes kust samt utreda ägandet och eventuell
köpeskilling för ytor till utfyllnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur
kommunerna i sitt översiktsplanarbete lyckats med
planering av kust- och vattennyttjande.

Stockholm den 24 januari 1994

Kenneth Lantz (kds)