Inledning
Utmed Sveriges kustremsa har vi ett underbart vatten, ett levande hav som är plantskola för många fiskar och fritidsområde för många människor. Därtill skall det vara transportmedel för fartyg och ge vårt vackra land en närhet till ett levande hav. Under åren som gått har människan försökt påverka våra kuster genom att fylla ut landområdet, bygga nya hamnbassänger och andra åtgärder såväl till fördel som nackdel för miljön. Erosionsåtgärder är betydelsefulla för att behålla våra nuvarande kustremsor, dessa insatser görs med plantering av träd och placering av stenar i strandremsan. Sveriges kust och vårt Östersjön måste bevaras för att förbli ett levande innanhav. Under diskussionerna om en ev. Öresundsbro har genomströmningen i Öresund diskuterats många gånger. Det är viktigt med salt- och syregenomströmningen genom Öresund till Östersjön.
Utfyllnader
Allt sedan förra århundradet har mark stulits från havet. Malmös kuststräcka består t.ex. helt av utfyllnader idag. På svensk sida har c:a 1 200 ha mark placerats i eller stulits av havet. På den danska sidan är det ännu mer vad beträffar Köpenhamn, där det rör sig om närmare 2 400 ha. Nu är det dags att tala om en kompensationsmuddring helt vid sidan om all diskussion om en ev. Öresundsbro. Snart nog kommer brons pelare att framstå som tändstickor medan vi lagt en tändsticksask utanför resp storstad i södra Öresund.
En intressant tanke är vem som äger ytorna i havet. Om en kommun har för avsikt att utvidga sina domäner genom utfyllnad, av vem skall man köpa ytan? Till vem och vad skall köpeskillingen gå?
Det bör inte fortgå med utfyllnader för att skaffa mer land utmed Skånes västra kust. Öresund får inte bli smalare än vad det är idag! Snarare borde det utredas huruvida vi skall kunna säkerställa en maximal genomströmning i Sundet.
Bättre kustplanering nödvändig
Kommunerna har en lång tradition av planarbete vad gäller marknyttjande. Däremot har det i exempelvis Boverkets analyser av kommunernas planarbete, visat sig att planering av vattennyttjandet, både i inlandet och kusten, i många fall haltar. Kustkommuneras gränser stannar inte vid strandkanten, utan ett antal sjömil utanför kommungränsen. En kommuns påverkan på kustzonen sträcker sig också ut i vattenområdet, i högre eller mindre grad beroende av verksamheter inom kommunen.
Flera kommuner har genomfört kuststatusinventeringar under de senaste åren. Det är viktigt att dessa inventeringar leder fram till en god kustplanering där kommuner mer aktivt förmår planera för olika intressen i kustområdet på mest optimala sätt. Detta är inte minst nödvändigt för ''naturvården'' till havs. I kustregionerna har havet sina mest produktiva miljöer, och här växer de flesta fiskyngel upp i lämpliga ''barnkamrar''. Ett exempel där vikten av god kunskap om kusten kommer till nytta, är när behov av ny mark uppstår. Genom att man redan känner till vilka kuststräckor som är särskilt sårbara ur naturskyddssynpunkt, kan man undvika att föreslå utfyllnader i dessa områden.
En utvärdering av hur kommunerna i sitt översiktsplaneringsarbete lyckats med kustplanering och övrig vattenplanering är nödvändig. Detta för att få en bild av om extra styrmedel eller övriga åtgärder behövs för att förstärka kommuneras planering på detta område.
Avslutning
Havet är en plats som alla människor fascineras av. Det skall vara en plats för rekreation och vila. Det är därför angeläget med ett rent hav som bevaras åt vår nästa generation.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn över de utfyllnader som gjorts utmed Skånes kust samt utreda ägandet och eventuell köpeskilling för ytor till utfyllnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna i sitt översiktsplanarbete lyckats med planering av kust- och vattennyttjande.
Stockholm den 24 januari 1994 Kenneth Lantz (kds)