Omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning
En rad äldre vattenmål står inför omprövning av tillstånd
i många vattendrag. I vissa fall har nya prövningstillstånd
redan avkunnats under hand. Den ''uppdämning'' av
vattenmål som föreligger kommer att innebära omprövning
av en mängd komplicerade vattendomar inom de närmaste
åren.
Frågan om bekostande av skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder vid omprövning av tillstånd
enligt äldre vattenrättslig lagstiftning är en komplicerad och
tidsödande frågeställning. Vissa vattendomar av äldre
datum som redan har avkunnats har väckt vrede och
opinion bland den berörda ortsbefolkningen. Protesterna
vänder sig i första hand gentemot de nya vattendomarnas
likgiltighet och förlegade syn på miljöfrågorna och deras
ökade betydelse.
En annan fråga som livligt diskuteras är huruvida
kraftverksföretagen följer avkunnade domar som berör
deras egna domäner. Reglering av vattennivån och den
tidvis ökade och minskade tillrinningen av vattenmassorna
förorsakar tid efter annan omfattande erosionsskador på
många fastigheter och fritidshus. Det är ingen tvekan om att
korttidsregleringen orsakat och alltjämt orsakar stora
skador på vissa älvsträckor och vattenområden.
Den allra senaste vårfloden visar en rad skrämmande
exempel på hur älvdal efter älvdal drabbats av
erosionsskador och andra hithörande skador på enskild
egendom, åretruntbostäder, fritidshus m.m. De fastigheter
och fritidshus som befinner sig nära de strida strömmarna
och närmast intill de höga älvbranterna riskerar att hamna
i farozonen med erosionsskador som följd. År efter år
''äter'' sig älvfåran allt närmare in på husknuten för att till
sist helt förstöra både hus och hem med katastrofala följer.
Ersättningsfrågan blir senare föremål för tidsödande
utredningar, där striden står mellan regleringsföretag och
försäkringsbolag och där ägaren av fastigheten står som en
åsna mellan två hötappar och till sist blir den som får betala
kalaset.
Det finns många liknande exempel att peka på,
exempelvis i Klarälvsdalen, där det finns många bittra och
förtvivlade ägare av åretruntbostad och fritidshus som
känner sig utlämnade och saknar makt och myndighet att få
gehör för sina propåer. De känner sig slagna till slant/pant
och känner sig i samma båt som Goliat i sin kamp mot
David.
Berörda ägare av fastigheter och fritidshus slår sig ofta
samman med fritidsfiskare och andra med intresse av natur
och miljö för att väcka förståelse för sin allt annat än
avundsamma situation. Det finns en gemensam nämnare
och alla kräver de en annan tingens ordning, men de slår sig
blodiga i kampen för att få rättelse till stånd. Trots alla dessa
upprepade protester med namnlistor och påskrifter av
skilda slag som samtidigt cirkulerar ute i bygderna kämpar
de förgäves mot företrädare och intressenter
representerande berörda kraftverks- och regleringsföretag.
Det som retar många är att de små sakägarna oftast inte
alls har vetskap och saknar kännedom om att deras ärende
behandlas just den eller den dagen i vattendomstolen.
Annonsering sker visserligen med en liten radannons i
ortens tidningar om att mål vid vattendomstolen kommer
att behandlas då och då men utan att närmare ange tidsplan
osv. för de olika delärenden som rutinmässigt behandlas vid
vattendomstolen. Kallelse till smärre sakägare är således
inte alls påkallat, med påföljd att denna grupp av sakägare
oftast rutinmässigt uteblir/saknas vid domstolsförhandling,
allt i enlighet med gällande lagstiftning. Detta är en
symbolfråga för små sakägare, de menar med viss rätt att
de är styvmoderligt bedhandlade i förhållande till de större
sakägarna som alltid kallas och är väl företrädda med
juridisk och annan sakkunnig expertis vid
domstolsbehandlingen. I samband med omprövning av
tillstånden har ytterst blygsamma belopp hittills utdömts i
samband med redan avkunnade nya domar, när det över
huvud taget gäller dessa ersättningsfrågor.
Den tredje frågan gäller fisket och den kompensation
som rätteligen borde utgå i form av exempelvis ökad
utsättning av smolt och andra åtgärder i syfte att öka fiskets
betydelse. Det finns exempel som visar att äldre
vattendomar i samband med senare domstolsförhandling
plötsligt fått helt nytt innehåll. Det finns exempel som visar
att i den ursprungliga vattendomen fanns mer eller mindre
en helt tvingande bestämmelse om att byggande av
laxtrappa/or skulle ske. I ett senare ''moderniserat'' domslut
har nämnda bestämmelse om laxtrappors byggande helt
eller delvis utgått, alternativt skjutits långt, långt i
framtiden.
I 3 kap. vattenlagen anges de allmänna förutsättningarna
för vattenföretag. Enligt 3 kap. 11 § skall den som vill utföra
ett vattenföretag som kan skada fisket utan ersättning vidta
och underhålla behövliga anordningar för fiskens
framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för
ändamålet samt iaktta de villkor som i övrigt kan behövas
till skydd för fisket.
Det finns ett antal domar i Klarälven där jag finner att
sökanden lyckats övertyga vattendomstolen om dispens
från att bygga laxtrappor. Vattendomstolen har den
möjligheten att medge att en laxtrappa inte är ett realistiskt
alternativ att föra vandringsfisk förbi hinder i vattendragen.
Jag har en oroande känsla av att dispenser nu lämnas på
löpande band, att den ena nya kraftverksdammen efter den
andra byggs och för all framtid utestängs den stigande laxen
att själva gå upp i älvfåran och simma förbi förevarande
hinder.
I sin iver att ta ut mera energi och flera kilowatt ifrån
en sammanhängande produktionskedja bestående av flera
kraftverk nyttjas nya turbiner och ny vattenteknik som kan
komma att helt föröda fisket i en hel älvdal, som samtidigt
berör en mängd övriga berörda vattendrag.
Dispenserna ifrån laxtrappor är enligt min uppfattning
förhållandevis billiga och ringa medel att bruka för att
sökande skall få sin nuvarande vattendom prövad och
godkänd i vattendomstolen. Tendensen är klar, och
samtidigt finns en uppenbar risk att de ursprungliga
stammarna successivt ersätts av odlad fisk, med allt vad
därtill drar med sig.
Risken finns för att reproduktionen och det fortsatta
bevarandet av en rad närmast unika och snart utdöende
stammar av fisk ''offras'' i samband med att nya
vattendomar avhandlas på löpande band. Det finns en
uppenbar risk att genetisk utarmning hotar laxen och att
vissa arter kan komma att skadas allvarligt om den
nuvarande utvecklingen tillåts fortskrida. En bedömning
måste därför snarast göras över vilka politiska åtgärder som
är befogade och som oundgängligen bör vidtas för fiskets
bevarande och för dess framtid. I sammanhanget kan
nämnas de unika lax- och laxöringsstammarna i Klarälven.
Gullspångslaxens utsatta läge med delvis förstörda och
förändrade lekplatser är en annan genetisk art som är i
uppenbar fara att helt dö ut och för alltid försvinna.
Vi riskerar att en massa fiskarter snart är utdöda, att
glömda kvarlevor är det enda vi minns av dessa i dagsläget
nu ännu levande och berömda arter. Ur bevarandesynpunkt
är det ingen tvekan om att arterna är ytterst intressanta och
väl värda att bevara till eftervärlden. Det ligger ett stort och
ansvarsfullt arbete framför oss för att bevara och utveckla
fisket i våra hav, älvar och sjöar.
Vänern är vårt innanhav och en viktig
reproduktionsanstalt för fiskestammarna och deras unika
värde för framtiden. Ett ökat samspel mellan haven och
berörda älvsträckor och åtgärder med bl.a. byggande av
laxtrappor i älvarna och fredande av lekområden, framför
allt i närheten av älvutlopp och älvmynningar, borde
rimligen kunna garantera fiskets framtid.
Det finns med andra ord en rad åtgärder som i än högre
grad bör beaktas i samband med omprövning av domarna.
Allmänintresset bör ges en betydligt mera framskjuten plats
i samband med att de aktuella vattendomarna nu skall
omprövas. Det kan inte längre tolereras att jurister och
domare i sina domslut tillåter en alltför gammal enögd
praxis göra sig hörd i sina domslut. I allmänhetens ögon
stämplas de så att de i alltför hög grad tillmötesgår mäktiga
kraftverks- och regleringsföretag.
I folkmun säger många bland ortsbefolkningen än i dag
att nu har bolaget köpt sig fri för en stoppstyver och kan
reglera och dona som de själva vill utan att någon blandar
sig i leken. Det är ur allmänrättslig synpunkt viktigt att
allmänheten har stort förtroende för de domar som efter
hand kommer att avges under 1990-talet och som berör
större delen av landet från norr till söder.
Kammarkollegiet och Fiskeristyrelsen är de
myndigheter som närmast har att föra allmänintressenas
talan i dessa ofta komplicerade frågor och där jurister och
övriga experter talar ett språk som gemene man och kvinna
har svårt att förstå. Kammarkollegiet bör ges i uppdrag att
titta närmare på frågan och utifrån detta vidta åtgärder i
syfte att allmän- och miljöintressena ges ökat företräde i
samband med behandling av vattenmål.
Även frågan om ersättning till enskilda och andra som
utsätts för erosionsskador och fiskefrämjande åtgärder bör
ingå i uppdraget. I frågekomplexet bör framhållas att
allmänintresset ges en betydligt mera uppmärksammad och
markerad roll med benäget biträde av skickliga jurister,
samhällsvetare och experter. Dessa bör bättre ''matcha''
bolagens intrimmade jurister och andra bolagsintressen och
i högre grad tillvarata allmän- och miljöintressena
inkluderande de små människornas situation och deras
intressen i samband med prövning av vattenmål.
Miljökonsekvensbeskrivningar borde bl.a. ingå i den
arsenal som domstolarna i betydligt högre grad borde
beakta i samband med omprövning av tillstånd enligt äldre
vattenrättslig lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
nuvarande lagstiftning rörande omprövning av tillstånd
enligt äldre vattenrättslig lagstiftning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att beakta allmän- och
miljöintressena,
3. att riksdagen hos regeringen begär att
Kammarkollegiet och Fiskeristyrelsen får i uppdrag att göra
en samlad s.k. älvplan för hela landet, i syfte att bättre
tillvarata miljö- och allmänintressena,1
4. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas
så att en ökad forskning sker i syfte att bevara våra gamla
och unika fiskestammar som nu hotas av genetisk
utarmning.1