I juni månad 1989 inträffade översvämningar i Luleälven
medförande stora skador på fritidshus, bryggor, båthus,
trädgårdar, åkrar och campingplatser.
1993, i augusti, förekom ännu högre vattennivåer i
Luleälven, Skellefteälven, Umeälven och Ångermanälven.
Det var då vattennivåer som aldrig tidigare uppmätts.
Översvämningarna fick katastrofala följder. Hus
vattenskadades och fick utrymmas, vägar avstängdes.
Sprickbildning konstaterades i dammarna, och oron spred
sig bland befolkningen.
Beredskapen höjdes, katastrof- och evakueringsplaner
aktualiserades genom länsstyrelsens och kommunernas
försorg.
De höga vattenflödena 1993 orsakades i huvudsak av
extremt riklig nederbörd. Snömängderna i fjälltrakterna var
större än vanligt. Regnperioder i augusti satte fart på
snösmältningen som ledde till översvämningar som
drabbade älvsystemet.
Det måste dock ifrågasättas om inte detta kunde ha
förutsetts. Med redan fyllda vattenmagasin fanns ingen
beredskap för att lindra översvämningarna.
Kraftverksdammarna i Sverige har alltid betraktats som
tillförlitliga och säkra. Vattenfall har genom en
dammsäkerhetskommitté planmässig kontroll med
inspektioner och besiktningar. Länsstyrelsen har ansvar för
den offentliga tillsynen och SMHI skall övervaka att
dammägarna följer vattendomstolens föreskrifter.
I augusti 1993 uppstod sättningar i dammarna i Porjus,
Suorva, Bastusel och Ajaure, vilket medförde att många
människor blev skräckslagna och förberedde sig för
evakuering.
Kritik av sällan skådat slag framfördes i massmedia mot
kraftproducenterna.
Skadorna efter översvämningarna enbart i Luleälven har
bedömts till belopp mellan 50 och 100 miljoner kronor. De
ekonomiska skadorna drabbar enskilda personer i stor
utsträckning. Ingen har ännu påtagit sig ansvaret och är
villig att ersätta sakägarna.
I det korta perspektivet måste ersättningsfrågan lösas
genom kraftproducenternas försorg. I det längre
perspektivet måste åtgärder vidtagas av förebyggande
karaktär. Vattenhushållningsbestämmelserna måste ses
över och eventuellt omprövas.
Kraftproducenterna måste aktivt deltaga i den fysiska
samhällsplaneringen och beredskapsplaneringen.
Länsstyrelsen och kommunerna måste se till att
kraftproducenterna yttrar sig över kommunöversikter och
planförslag som berör reglerade älvar. Detta regleras i Plan-
och bygglagen, kapitel 4.
Det är utomordentligt viktigt att ansvarsfördelningen
mellan berörda myndigheter och kraftföretag klarläggs och
att de boende i älvdalarna blir skadeslösa och kan känna
trygghet i sin hembygd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att klarlägga
ansvarsfrågan med anledning av översvämningar i
Norrlandsälvarna.
Stockholm den 21 januari 1994
Olle Lindström (m)
Per-Richard Molén (m)
Hans Dau (m)