Riksdagen har lagt fast att ett av energipolitikens mål är att trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga gentemot omvärlden. Utgångspunkten är att produktion och användning skall ske inom ramen för vad natur och miljö tål. El från vindkraftverk passar väl in i en sådan utveckling och bör ges goda möjligheter att utvecklas. Motiven för detta är att vindkraften är förnybar, inte ger upphov till miljöförstöring och diversifierar energisystemet. Vind är dessutom den ''nya'' elproduktionsform som står närmast ett kommersiellt genombrott. För att stimulera utbyggnaden av vindkraften lämnar staten ett investeringsbidrag på 35 %, och i Näringsdepartementets budgetbilaga 94/95 föreslås att en bidragsnivå på upp till 50 % om teknikupphandling tillämpas.
En nyligen genomförd lokaliseringsstudie för vindkraft i Hallands län visar att vindenergiförhållandena är gynnsamma för vindkraft längs Hallandskusten. Studien visar att det endast finns ett fåtal mindre områden dit vindkraftverk kan lokaliseras utan konflikter med andra intressen. Konkurrerande markanvändningsintressen är riksintressen för naturvård, kulturmiljövård och rörligt friluftsliv samt andra allmänna intressen och enskilda intressen. I många områden hamnar vindkraftsintresset i konflikt inte bara med ett utan flera konkurrerande intressen. Eftersom motsvarande erfarenhet redovisas även från andra håll i landet finns det anledning att på olika sätt stärka vindkraftsintresset. Risken är annars att den miljövänliga vindkraften får en mycket begränsad utbyggnad i Sverige.
Erfarenheterna av vindkraft är än så länge förhållandevis små i Sverige. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning vindkraften är störande för annan samhällsviktig verksamhet och för friluftsliv, naturvård etc. Ofta blir subjektiva värderingar avgörande för lokaliseringen. Det är därför angeläget att kontinuerligt utvärdera de befintliga vindkraftverken och diskutera deras effekter i olika avseenden. Inte minst är det viktigt att ta del av hur närboende och allmänheten i övrigt uppfattar eventuella störningar från vindkraftverk. Erfarenheter bör också inhämtas från andra länder, t.ex. Danmark, där man har betydande erfarenhet av vindkraft. Av särskild vikt är att klarlägga hur vindkraftverk påverkar totalförsvarets intressen, eftersom dessa är prioriterade i naturvårdslagen (NRL) och plan- och bygglagen (PBL). Bl.a. måste vindkraftverkens eventuella störningar på militära sambandsoch radarsystem samt på flygverksamheten utredas. Vidare bör det utredas huruvida vindkraftverk kan accepteras i större utsträckning om det ges lagliga möjligheter att vid krigsfara nedmontera eller stänga av verken.
Ett sätt att stärka vindkraftens intressen är att klassificera lämpliga områden som riksintressen för vindkraftsproduktion. Det är dock inte möjligt att enbart med hänvisning till goda vindförhållanden peka ut sådana riksintresseområden. Det krävs idag att konkreta byggprojekt planeras i de aktuella områdena. I den kommunala översiktsplaneringen kan kommunerna planera områden för etablering av vindkraft. I dessa områden bör därefter möjligheten prövas att klassificera vindkraften som ett riksintresse. Översiktsplaneringen ger också möjligheter att lägga restriktioner på annan markanvändning i syfte att säkra de goda förutsättningarna för vindkraft.
Vindkraftverk betraktas i lagstiftningen som miljöfarlig verksamhet och omfattas därför i sin helhet av miljöskyddslagen. Någon hänsyn tas inte till att vindkraften i sig är en miljövänlig och förnybar energikälla som bidrar till att förbättra miljön i andra avseenden. Den gällande miljölagstiftningen försvårar alltså på ett motsägelsefullt sätt vindkraftens utbyggnad. En analys bör därför göras av vilka restriktioner det från miljösynpunkt är rimligt/ nödvändigt att lägga på vindkraften. En viktig fråga i detta sammanhang är hur mycket buller som kan accepteras från vindkraften. En höjning av den tillåtna bullergränsen från 40 till 45 dB(A) skulle på ett avgörande sätt öka möjligheterna till en mera kraftfull utbyggnad av vindkraften. Det kan tilläggas att 45 dB(A) gäller som tillåten bullergräns i Danmark.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som förbättrar möjligheten att lokalisera vindkraftverk.
Stockholm den 21 januari 1994 Ivar Franzén (c) Harry Staaf (kds)