Markanvändning och byggande har sedan mycket länge
varit föremål för samhällets styrning.
Grunden för vår tids bygglagstiftning lades redan år
1874. Fram till 1959 gällde lokala byggnadsföreskrifter, dvs.
reglerna skiftade beroende på var i landet man skulle bygga.
Efter 1959 och fram tills i dag har bygglagstiftningen och
reglerna gällt hela riket. Genom detaljerade utformnings-
och utrustningskrav har staten sökt säkerställa en generellt
hög bostadskvalitet. Tidigare ställdes dessa krav som villkor
för statliga lån i en föreskriftssamling kallad ''God Bostad''.
1975 överfördes kraven till Svensk Byggnorm, SBN.
En omfattande översyn av SBN resulterade i att de s.k.
Nybyggnadsreglerna trädde i kraft 1989.
Nybyggnadsreglerna innebar en radikal förändring av
reglernas utformning och innehåll. Inriktningen i de
regeringsdirektiv som lämnats före omarbetningen var en
större återhållsamhet med föreskrifter och allmänna råd.
Endast nödvändiga föreskrifter och sådana allmänna råd
som var oundgängliga för förståelse eller som behövdes för
en likartad bedömning i byggnadsnämnderna tilläts.
Föreskrifterna skulle i möjligaste mån ange funktioner och
inte tekniska lösningar. De nya reglerna fick heller inte
innebära en fördyring för byggandet totalt sett.
Från den 1 januari 1994 gäller Boverkets Byggregler --
BBR. De resulterar i att ytterligare förenklingar har
vidtagits för att i än högre grad funktionsanpassa reglerna.
Boverket, som har genomfört arbetet, har även haft som
mål att EU-anpassa byggreglerna, framför allt i de sex
väsentliga kraven på byggnadsverk som anges i EU-rådets
byggproduktdirektiv. De sex kraven är: Bärförmåga,
stadga och beständighet Brandskydd Hygien, hälsa
och miljö Bullerskydd Säkerhet vid användning
Energihushållning och värmeisolering.
Avsikten har varit att ersätta detaljkrav och styrande
exempel med hänvisningar till harmoniserad standard.
Enligt de nya byggreglerna skall grundläggande
funktionskrav på byggnaden uppfyllas. Detta innebär att
varierande tolkningar och lokala bedömningar kommer att
uppstå. När de kvantifierade kraven, t.ex. minsta
breddmått på sovrum, minsta godtagna mått på
bänkinredning i kök o.d., försvunnit återstår att utifrån
olika värderingar tolka att bostadens funktioner är
tillgodosedda. Boverkets nya byggregler innebär konkret
att många av de redan sänkta kraven i Nybyggnadsreglerna
gällande bostadens utformning och utrustning nu slopats.
Den mest iögonfallande förändringen är att tabellen från
Nybyggnadsreglerna med föreskrifter om utrymmen,
rumsytor, rumsmått och utrustningsmängder i olika stora
bostäder har ersatts av helt nya föreskrifter om bostadens
grundläggande funktioner. I dessa anges att en bostad skall
vara dimensionerad, disponerad, inredd och utrustad med
hänsyn till sin långsiktiga användning och till det antal
personer för vilken bostaden är avsedd. Därefter anges
vilka grundläggande funktioner som skall tillgodoses i rum,
i avskiljbara delar av ett rum eller som det i övrigt skall
finnas utrymme för.
Förändringen innebär att s.k. öppna planlösningar dvs.
avskiljbara delar av rum avsedda för daglig samvaro,
sömn/vila samt matlagning, godtas som alternativ till rum.
Den avskiljbara delen skall dock ha fönster och vara
utformad så att den med bibehållen funktion kan avskiljas
med väggar.
Skillnaderna mellan Nybyggnadsreglerna och Boverkets
Byggregler är vad gäller utformning följande: Inga krav i
BBR att kök och vardagsrum skall kunna nås från entré utan
passage av ett annat rum. Inga krav i BBR om att sovrum
inte får vara enda passagen till ett annat rum, s.k.
genomgångsrum accepteras därmed som sovrum. Inga
krav i BBR om att i bostäder om 2,5 rum och kök eller
större skall ha minst ett sovrum som kan nås direkt från
entré, kök eller korridor/hall. Inga krav i BBR om
möblerbarheten av lägenheten -- i stället hänvisas i
allmänna råd till svensk standard för dimensionerande mått
som är lämpliga vid bedömning av bostadens långsiktiga
användbarhet. Inga krav i BBR på minsta golvyta eller
minimimått i rum.
I NR föreskrevs att bostäder om 2,5 rum och kök eller
större skall ha fönster åt minst två håll. Detta krav är
borttaget i BBR. I stället finns föreskrifter om att bostäder
skall ha tillgång till direkt dagsljus och direkt solljus. Syftet
är att förhindra enkelsidiga lägenheter mot norr.I BBR
godtas att alla rum i en lägenhet får vara placerade mot
loftgång. Detta kan innebära insynsproblem och att sovrum
mot loftgång kan få störd nattsömn.I NR fanns krav på
klädstångslängd för förvaring, minsta yta på förråd samt
krav på städskåp i lägenheten. BBR föreskriver att
utrymme för förvaring skall finnas i bostaden samt att det i
bostadens närhet skall finnas utrymme för förvaring av
säsongsutrustning samt utrymme i närheten av bostadens
entré för förvaring av barnvagnar, cyklar o.d. Inga krav på
ytor för dessa utrymmen finns.I BBR finns inga krav på
att extra toalett med tvättställ behöver anordnas i
lägenheter om 3,5 rum och kök eller större.
Forskning och erfarenheter när det gäller boendet visar
klart att det finns bestämda krav och önskemål på bostaden.
Det ligger en lång tradition av bostadsforskning bakom den
nuvarande utformningen av byggregler. Dessa har också, i
kombination med ett generellt finansieringsstöd, givit med
internationella mått bra bostäder för alla
samhällsmedborgare.
I en fullständig bostad skall vissa basaktiviteter kunna
skötas, oberoende av hushållets storlek och vanor. Bekväm
och säker matlagning kräver vissa mått och samband mellan
arbetplats, spis och diskbänk. Matplatsens storlek och hur
den placeras i relation till köksinredning, fönster och
rumssamband betyder mycket för bekvämlighet,
dagsljusbelysning och rymlighet.
Tillräcklig och ostörd sömn är viktig för vår hälsa.
Därför är en bra sovplats för varje person i hushållet ett
viktigt behov. Trångboddhet är ett hot mot denna kvalitet.
Sovrummen skall ha utrymme för omvårdnad, av- och
påklädande samt förvaring av personliga tillhörigheter.
Närheten till WC/bad är viktig.
De sovrum som är avsedda för våra barn måste ha en yta
så att det fungerar för inte bara sömn utan även för lek,
läxläsning och umgänge med kamrater.
Utformningen av bostadens entré är viktig, här skall
rymmas förvaringsenheter och annan inredning som behövs
för gränsen mellan inne och ute. Utrymme fordras för att ta
av och på ytterkläder, för att hjälpa barn och äldre samt för
att ta emot gäster. Här hamnar ofta uteleksaker och
sportutrustning på väg ut och in. Entréutrymmena får oftast
dåligt betyg av de boende i värderingar av bostaden. Man
anmärker på att de är trånga och mörka, att utrymmet för
förvaring är otillräckligt och att dörrar hakar i varandra.
Bostadspolitiken har syftat till att alla skall ha
möjligheter att bo med en tillräcklig utrymmesstandard i väl
fungerande bostäder i en god miljö. Bostäder är långsiktiga
investeringar som skall svara mot dagens och framtidens
behov. Det är därför viktigt att ställa krav på bostädernas
kvalitet. Kraven är särskilt viktiga för att garantera hushåll
med knappa resurser ett bra boende. Dessa har inte råd att
komplettera sin bostad med diverse utrustning.
En vanlig uppfattning är att byggregler hämmar den
tekniska utvecklingen genom att hindra eller minska
intresset för att pröva nya lösningar. Marknaden efterlyser
avregleringar och påstår sig då kunna och vilja bygga
bostäder med bättre standard. Inget har dock hindrat
byggherrarna att satsa på nya och bättre lösningar som gått
utöver de regler som hitintills funnits. Om det nu, efter
avreglering, går att bygga bättre bostäder borde det
rimligtvis även ha gått att göra så tidigare.
Risken är uppenbar att BBRs förenklingar om
bostadens utformning och utrustning kommer att leda till
att sämre utrustade bostäder byggs i framtiden. Dessutom
styr det nya räntesystemet framtidens byggande mot små
lägenheter med låg utrustningsstandard.
Boverket förutsätter att det vid bygglovsprövningen görs
en bedömning av om samhällets krav kan komma att
uppfyllas med de redovisade lösningarna. Ingen hänsyn har
här tagits till de förändringar som föreslås ske i Plan- och
Bygglagen vad avser bygglovsprövningen. Förslaget
innebär att nu gällande bygglovsprövning i många fall utgår
och ersätts av ett samråd före byggstart. Möjligheterna för
samhället att ställa krav på bostadens utformning framstår
inte som någon självklarhet i det förslag som lagts fram till
lagändring.
Tidigare har utformningsregler även varit kopplade till
finansieringssystemet och för små bostäder har detta
dessutom ställt högre krav än vad byggreglerna gjort.
Ansvaret för byggnaders varaktigt efterfrågade
kvaliteter kommer, genom föreslagna förändringar i Plan-
och Bygglagen samt genomförd avreglering av
byggnormerna, att förskjutas från stat till byggherre.
Kreditinstituten och försäkringsbolagen får ett större ansvar
för att byggnaderna blir kreditvärdiga, dvs. blir efterfrågade
på marknaden.
Det är stor risk för att det uppstår segregation i boendet
genom de förändringar som nu vidtagits. De som inte har
möjlighet att ställa krav på sitt boende får hålla till godo
med de sämre lägenheterna, medan de välutrustade
lägenheterna med god standard endast blir åtkomliga för
den ekonomiskt starkare gruppen medborgare,
efterfrågade på marknaden.
Boverket förutsätter att kommunerna genom översikts-
och detaljplanläggning försäkrar sig om att tillgången på
byggbar mark för bostadsändamål och att det planerade
bostadsutbudet överensstämmer med en förväntad
hushållsutveckling i kommunen. Kommunerna har i dag till
stor del förlorat möjligheterna att föra en planerande
bostadspolitik. Kreditinstituten bestämmer var det är
lämpligt att satsa pengar i byggprojekt, och i dagens läge är
många kommuner eller delar av kommunerna helt
ointressanta. Kommunerna har också i stor utsträckning
upphört med att ta fram ett bostadspolitiskt program.
Bostadspolitiken och framtiden för
samhällsmedborgarens boendemöjligheter är i dag utsatta
för många och stora frågetecken. Ansvaret vilar tungt på de
svenska byggherrarna, projektörerna och entreprenörerna
att lära av andra länders dåliga exempel och att i stället
vidareutveckla vår erkänt goda boendemiljö.
Sverige är ännu så länge ett föregångsland så till vida att
vi här har en kombination av en hög och en jämnt fördelad
bostadsstandard. Det är av stor vikt att de nya, avreglerade
föreskrifterna följs upp och att man inom några år gör en
avstämning av om marknaden lyckats klara utformningen
av våra nytillkomna bostäder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskraven
på bostäder.
Stockholm den 19 januari 1994
Sinikka Bohlin (s)
Karl Hagström (s)