I motionen föreslås en översyn av avvittringarnas slutförande och redovisning samt utredning av renbetesrättigheterna för de ursamer och deras efterkommande, som innehaft betesrätten enligt renbetesfjällhandlingar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, utfärdade före 1876-01-01, då lagfart och inteckningsförordningen trädde i kraft.
Avvittringarna inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skedde efter Lappmarksreglementet -- friheterna 1749--1862 (insyningar av nybyggen) och utfördes enligt 1873 års avvittringsstadga SFS 1873:26. Därmed skedde områdestilldelningen och gränsläggningen mellan det som skulle bli privata byanybyggen och kronans marker, enligt bl a skatteläggningsförordningen år 1866, lagfarts- och inteckningsförordningen 1876-01-01 och lag om hemmansklyftning och ägostyckning 1896-06-27.
Berörda sakägare inom nämnda län har ofta ifrågasatt nuvarande områdesgränsers riktighet och dess överensstämmelse med verkligheten, efter de lagar och förordningar enligt vilken avvittringen skulle genomföras. Till saken hör, att grundläggande handlingar uppges saknas hos berörda myndigheter, vilket kanske förklarar denna oklarhet samtidigt som det styrker behovet av en översyn. Detta har medfört att bl a sakägare ovan odlingsgränsen i Västerbottens län icke fått acceptabla svar på sina frågeställningar hos dessa myndigheter.
Enligt vår mening är detta mycket otillfredsställande och olyckligt, i dagsläget att betänka år 1994. Av flera skäl måste det anses orimligt att berörda sakägare t ex ska behöva anlita domstolar och därmed drabbas av stora kostnader för att bringa klarhet i de för närvarande bevisligt oklara förhållanden som råder i nämnda lappmarker, där äganderätten till stora områden mark och vatten är ytterst svävande, och som därmed måste beröra och angå kronan/staten bl a genom övergripande rättsansvar. Lika viktigt är det att nybyggare och samer, som gått över till rennäringsverksamheten, får klarhet i de bevisligt oklara förhållanden som råder inom de olika renbetesområdena.
Med tanke på omfattningen och betydelsen av den process som avvittringen utgjorde, så synes det enligt vår mening vara rimligt att en översyn görs om avvittringens slutförande och redovisning inom nämnda läns lappmarker och konsekvenser för befolkningen. Vid en sådan översyn skall självfallet berörda sakägare få komma till tals med sina dokumenterade kunskaper. I vilken form översynen skall ske bör lämpligen regeringen bestämma eller lägga förslag om.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avvittringens slutförande och redovisning rörande Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av renbetesrätten för ursamer i respektive lappby-samebys betesområde.
Stockholm den 21 januari 1994 Karl Gustaf Sjödin (nyd) Christer Windén (nyd)